Hoppa till innehåll

Fem och fyra

9 september, 2011

Ikväll satt vi vid bordet, alla fem. Alla satt vid bordet, lika högt upp. Det var en ny och alldeles speciell känsla. Fem. Vi satt där alla fem. Min familj! ♥

Idag har vi ökat på matmängden också. Nu är det lunch, middag och kvällsmat/-gröt. Twinsen är märkbart nöjdare. Jag oroar mig lite för att jag inte ska hinna eller orka göra all mat. Det går ju åt massor. Men hittills har de bara ätit en färdigmatsburk, om man bortser från att jag köper lite majs och efterrätter. Så pruttduktig tänker jag inte vara, att jag gör allt själv.

Sen somnade Isaac och Milja var vaken. Så jag tog bara Milja och William med mig ut på en kvällspromenad. Det kändes jättekonstigt! Något saknades! Och vi tog den lilla resevagnen där bara en bebis är. Milja måste ha varit jätteförvirrad över hur mycket plats det fanns åt bara henne.

Vad är nu det här? Du har tid för mig, hela tiden nästan?

Jag blev serverad rönnbärsglass.

Liaaaner, liaaaner, titta mamma jag är i liaaaner! skrek William. Ett nytt favoritord. Allt man kan hänga i, är lianer.

Det hann bli mörkt i betongförorten innan vi var tillbaka. Fast det var rätt mysigt att gå i en upplyst stad. Det blir ett så annorlunda ljus än på dagen. En massa folk är på väg ut och festar. Vi hörde ett par fulla ungdomar som sa: (på finska)

”Vi går till Riinas. Hennes mamma misstänker ingenting, hon tror att jag bara är trött. Sen kan vi gå ut, så hinner det där vinet… liksom… försvinna lite”. Fniss fniss.

Ta hand om er där ute, ungdomar. ♥

 

4 kommentarer leave one →
  1. 9 september, 2011 08:23

    Säger samma sak, ta hand om er…Elin våran åker bak på än den enas än den andras mopeder eller scootrar..hur skall man veta att det int kommer att hända nånting..hur vet man att just den flickan eller den pojken kör försiktigt..eller att den dom möter i trafiken kör försiktigt..nu är det ju dessutom mörkt därute..är det int farligare då??? jaaaa…håh..hååååå..dessa tonårstider..man vet ju själv hur det var när man var ung.. 🙂
    Jaaaa..och hur skall man veta att dom talar sanning???…man blir så misstänksam..
    Ibland längtar jag till tiden då dom var små och man visste var man hade dom 🙂

    • 10 september, 2011 07:03

      Ja, huu, jag förstår din oro. Jag kommer att bli nipprig när mina kids växer upp! Kanske jag har min blogg kvar då också? Det vore lite coolt, så får man avreagera sig. 😛

  2. 10 september, 2011 03:07

    Jag har samma känsla om en är borta..det känns liksom naket, som om nåt skulle fattas.
    Så jag vill nästan aldrig gå iväg med bara den ena..

    • 10 september, 2011 07:02

      Man borde kanske göra mer saker med bara den ena. Speciellt när de växer. Så det känner att de inte är en klump, utan en person. 🙂 Fast det är inte lätt! 😀

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: