Vardag och vårsol

Vilken vecka!

Så mycket man hinner med – mycket mer än vad som ryms på några rader i en blogg. Igår hade jag ställt in mig på att blogga. Bilderna fanns i kameran, jag hade tänkt ut vad jag skulle skriva. Så somnade jag mellan tvillingarna, i en enda hög av armar och ben och varma twins. Det var rätt mysigt, förutom att man får gå upp och borsta tänderna mitt i natten och bannas över att tvättmaskinen inte är hängd (så man ropar på sin man, som just lagt sig 😉 ).

Min yngsta syrra Jennie har tagit studenten och jag är gläder mig med henne! Hon var här i Åbo ett par dar och skrev inträdesprov till ÅA och hann träffa kidsen. De som tidigare har varit så blyg för henne, frågade hela tiden efter ”moster Jennie” och fick en mer konkret och uppdaterad bild av min fina lillesyrra, en av dem. Hoppas hon kommer in, så jag får be henne komma hit, tvätta hennes kläder och laga mat åt henne lite grann ibland! Det kändes alldeles fantastiskt när jag hade henne här också, hon hade somnat i W:s rum på bäddsoffan och jag satt uppe. Gick in till alla ungar, inklusive stora J, som sov så tryggt. Här under mitt tak, här var alla och sov lugnt. Man känner sig rik och extra varm i hjärteroten, och trygg, att alla är på plats och mår bra.

Den morgonen följde jag henne till ÅA, för att hon skulle slippa oroa sig över att hitta, när man ändå är orolig inför en prestation. Jag gick hem längs ån och tårarna bara trillade. Fast det var så ohyggligt vackert och mina klackskor klapprade mot kullerstenarna och gruset, där jag stannade och betraktade en nykrattad allé upp mot Domkyrkan.

Och sen rullar den på, den här jobbveckan, och allt faller tillbaka i sina vanliga vardagsspår. Det är bra det också. Jag var däremot länge förargad över att jag är på precis samma jobbstation tre veckor i rad just nu – det har råkat sig så – trots att vi har tre att rotera mellan (egentligen fem, men jag kan bara tre av postitionerna ännu). Nåja, man vänjer sig väl vid allt. Jag kom också över sorgen att inte kunna närvara vid Jennies studentfest, inte heller få vara ledig denna midsommar. C’est la vie, det kunde vara värre. Jag har i alla fall minst fyra dagar ledigt i juni, då ska det seglas oavsett väder, så det så! 😀

Det är så otroligt vackert grönt just nu. Jag vill bara stanna och suga i mig grönskan och fågelsången. Sensommaren är också fin, men inget slår den här årstiden, inget!

Det blev temperaturrekord ikväll, trots att det var nära minus inatt. Uppemot 20 plusgrader och grillkväll med grannfamiljerna. Vi hade åtta ungar på plats, W var äldst. Så mycket njut och prat blev det alltså inte, mest att springa efter ungarna, få mitt bröd att hållas på nåt slags pinne (men gott blev det!!) och jag konstaterade att jag egentligen borde ha haft mycket mer saft, bestick, papper och ALLT med mig, trots att vi var bara på vår gård. W sprang runt och flabbade åt roliga pruttord med granngrabben. Ja-a, den där roliga kiss- och bajsåldern som aldrig tycks ta slut! (fast jag måste erkänna att jag… ibland! .. ibland när jag är trött har jag väldigt, väldigt svårt att hålla mig för skratt så fort någon nämner ordet prutt. Förlåt, jag är bara människa! Det ÄR roligt!)

En stycken mycket bestämd tjej trivs bara med sin bror. Wili är lite avis på deras förhållande och frågar varför de leker så mycket med varann.

– Idag ska du få kort, mamma! sa tösen! Kom Isaac så ritar vi mamma ett kort! Hon fyller ål!

Sen ritade de snurriga tornados på sina teckningar. Miljas var tydligen en grön sol och Isaacs en labyrint. Ritade av barnahand med kärlek i blicken. Värdefullt och svårt att ta åt sig, när man ska lyssna på alla och en samtidigt.

Imorron är det jobbdag igen. Dag sex av åtta. På onsdag är jag ledig. Jösses, jag ska sova, peta näsan jättemycket (för att man KAN!) och gå på twinsens vårfest.

Dagens fluffhår: 

Brås på far sin. Nybadat och lockigt (och borstat!) änglahårs smälter en mors hjärta. Ja, jag vet, man ska klippa sina barns hår. Det gör jag, fast inte så mycket på en gång.

Dagens blomster:

Brudspirean står i full blom i vissa delar av stan, hos oss lite sparamt, men fint än så länge!