Morsdagsvecka, med en massa bilder

Tack alla snälla ni som kollar in på min blogg fast jag inte haft så mycket tid att skriva!

Den här veckan har gått i en rasande fart. Jag jobbar, jobbar och jobbar, kommer hem och längtar efter att skriva, men orkar inte fota. Egentligen måste man inte fota för att skriva, men ändå. Somnar mellan twinsen klockan nio och vaknar (förutom flera gånger på natten) nästa morgon klockan sju. Stickar lite, slötittar på tv, ni vet, Svenssonliv.

Den här helgen har vi firat Mors dag och haft det jättetrevligt, trots att pappa Mika var i Stockholm och jag var ensam med barnen. Ibland anstränger man sig mera för att man vet att man måste. Å andra sidan har jag haft stor hjälp av fammo och faffa, som bland annat kockat åt oss ett par gånger, vi har fått var på gården och dessutom tog de hand om två av barnen under en natt. Tack för att ni finns, det är oerhört värdefullt!

 Vardagshelgmorgon. Smetbajs. Skratta, torka, städa, börja om.

Isaac hade kul med en Chewbacca hela lördagskvällen. Och tänk att få vara ensam i badet för en gångs skull! Han är den som lättast kommer i skymundan, han tar egentligen upp minst plats av ungarna. Ni skulle ha sett hans min när jag sa att han får komma hem med mamma, bara han och att han får sitta i framsätet, på STOREBRORS plats! Den lyckan!

Efter en grå vecka längtade jag efter sol. Det blir så urbota trist med bara filmer och rastlösa barn. Det har också sin plats, det här med spel och tv, men inte hela tiden.

De här färgerna är absolut vackrast om våren. Knallgrönt, gråbrunt och vitt. Just nu stickar jag en sjal på samma tema. 😀

Och idag kom den. Sol och lite värme! Det var som plåster på veckor av ömma skavsår! En välsignad dag bland av D-vitaminladdning och nya fräknar. Jag räfsade och rafsade i fammos trädgård. Det är tur att man får det, när man inte har nån egen. Vi planerade rabatter, örter och skrattade. Ungarna vägrade komma in. Det är första gången på jättelänge jag hört det och det gör mig så glad! William kokade nudelsoppa…

… och lillasyrran ville inte vara sämre. Hon städade i ”sitt hus” (lekstugan), kokade ogrässoppa under stor koncentration, lekte kurragömma med sin tvillingbror och ”kläpprade” i träd. Ja, jag tänker då inte lyfta ner henne, tänkte både jag och fammo. Kommer man upp, får man ta sig ner. Och det gjorde hon själv, trots att hon fastnade lite då och då med foten. Man måste ju få försöka själv. Det där är nåt man lätt glömmer i dagens värld. Ungarna ska vara så skyddade från allt, till och med från att gå i små trappsteg. Hur blev det så? Varför är vi så överbeskyddande? Nej, vi står laddade med plåster och sårtvätt, fast som tur behöves det inte.

På dagens grill låg majs och grisfilé. Mmm. Den ska ligga länge och ”muhii” så blir den mjuk och fin! Årets första (svenska) nypotatis åt vi med dem!

Twinsen har tittat på djur. Dagens skörd var:

– tusenfotingar
– daggmaskar
– stora skalbaggar
– ekorrar (mamma, sss! Do moste vara TOST!)
– bofinkar och talgoxar
– sniglar
– större hackspett

Milja hittade till och med en snigel, som kröp bakom garaget. Hon hittade den alldeles själv och var mäkta stolt!

Ju mer prylar i trädgården, desto fler män som är intresserade, sa fammo och testade sin nya maskrosförgörare. Den var riktigt bra!

Tre kollar Kalle Anka och en kollar sport. ^_^ Finns det hjärterum, finns det stjärterum.

Min morsdagspresent var en PolarLoop, som jag blivit barnsligt förtjust i! Det är alltså en aktivitetsklocka, som visar om man rört sig tillräckligt under dagen. Vilken sporre! Den är både snygg och kul! Den ser så enkel ut, som ett armband bara, men innehåller en mängd info! Korta nätter ser det ut att bli, om man, som mätaren räknar, att man vaknar och går upp ibland.

Ikväll lade jag alla tre i stora sängen och låg själv mittemellan dem. Att lyckas lägga alla tre själv är nåt som jag vet Mika gör ofta, för att jag jobbar. Det är inte lätt, men det känns bra när man lyckas. Det är spark och drag i täcken, nån som vill sticka iväg och svårt att koncentrera sig. Och sen – triumfen när alla somnar – den är värd guld!

GOAL, visade min PolarLoop idag när jag dammsög och bäddade rent i sängen, med alla tre lekande runt mig. Yes, tänkte jag, precis så känns det nu, i mål efter helgen! Imorron blir det vardag igen, fast jag har en ledig dag och får besök av min yngsta syrra, som ska skriva inträdesprov till ÅA.

Dagens William, jag ligger i sängen med alla tre:

– Tack mina barn för att ni kom till mig! Jag är så glad att ni finns!

W: – Du får tacka dig själv, det var du som födde oss!

Tack William, på riktigt. Du har fattat det här. Du kommer att gå långt i livet! 😀