Loppis och pedpremiär

En ledig dag kan man göra mycket med. Såna dagar är bra. Man uppskattar dem extra mycket när man haft många jobbdagar på raken. Det lugnar ner sig igen ett par veckor framöver. Det händer då och då att i får sju, åtta eller till och med tio jobbdar på raken, men det ska inte höra till vanligheterna. Det beror också på att vi byter pass sinsemellan för att få ledigt vissa dagar. Det tycks vara mycket svårt att anhålla om ledighet, annat än flera veckor på förhand, men byta går bra.

Igår fick vi våra sparkcyklar! Tack Eva och Thomas för snabb leverans och schyssta villkor! 😀 Jag trodde paketen skulle vara ännu större. Jag kom hem från jobbet och så att ungarna att vi ska på ett litet äventyr! De små lyste upp och undrade vart vi skulle, men W spoilade lite av överraskningen med att säga ”Äh, vi ska ju bara till Posten!”. Men även det verkade vara kul och vi svängde in via CityMarket med hela barnaskaran också. Det är inte att rekommendera de dagar man har svaga nerver och man ska se till att gå ut därifrån fort!

Nu kan även vi ansluta oss till skaran som pedar runt med Puky och som får den där firman i Tyskland att undra hur man kan sälja så mycket cyklar ”bara via en blogg”. De är ju jättebra!

Vi köpte mellanmodellen, LR1 till twinsen. W fick också lova att låna den. Han kommer snart att haja att han faktiskt kan cykla, i alla fall med sin lilla, vanliga cykel, för han far redan fram med full fart på brorsans Puky. Det är bra det! Vi låter honom öva också, han har inte alltid varit så bra på att balansera, det här hjälper! Milja är den som trippar fram lite sakta och tycker att långsamt är bra. Javisst, långsamt leder också någonstans (även om jag ibland manade på henne att sparka iväg nu, men jag anar att det ändrar över sommaren!)

Isaac och stora W körde ikapp. Allra roligast tycktes det också vara att ha på sig hjälm, av nån aledning.

En annan rolig lek som underhöll länge ikväll var sandlådelekar. Ungarna flyttar över sitt Angry Birds-spelande till sandiga torn. Det är bra det! Jag gjorde precis samma sak som liten, fast med Transformers, småbilar och Kitt. Åh, va många och långa sådana lekar det blev.

Det var många ungar på gården ikväll. Jag tror det var 12 som mest, där W och tjej var äldst. W fick en fanklubb eftersom han hade med sig kända och roliga figurer. Fast han egentligen ville leka själv. 😉 Det är bra att han lär känna fler av ungarna på gården också, det händer inte så naturligt när man inte går i samma dagis och skola. Det är nackdelen med att satsa på svenskan, köra runt ungarna och hålla fast vid den svenska som modersmål. Det är också ett medvetet val som man måste jobba för, till skillnad från vad många tror; att man på nåt sätt skulle få en massa gratis eller få bidrag för att man tillhör en minoritet. Tvärtom får man alltid tänka på vad man säger, att man håller sig konsekvent, även vågar tala svenska på gården fast alla andra talar finska.

Det hände en rolig grej häromdan. En av grannens ettåringar hörde att våra barn hela tiden ropade på oss, pappaaaa, mammaaa! Den lilla knodden kom fram till Mika och sa:

– Pappa! 

Jag missade vårt första sommaroväder. Jag satt ju inne på sjukhuset, nere på bottenvåningen. Visserligen gick strömmen och vi var lite oroliga när de kopplade på reservaggregaten, eftersom vi visste att operationsavdelningen också hade drabbats. Men bra tycktes det gå och vi fick jobba i mysbelysning. Det knasiga var att det hände FÖRE stormen och åskan, vi fick höra att nåt elskåp hade brunnit eller skadats. Och på gården regnar det frön och pollen.

… och hoppla, så blev det sommar! Över 20 grader är utlovat en vecka framöver! Jösses. Vart tog våren vägen?

Fammo och jag släpade kläder till loppis idag och ska även fylla på om vi hittar mera. En sittvagn vi hade åt W står också till försäljning och tvillingvagnen ska även dit. Det tar alltid så lång tid när man börjar ta fram bebiskläder. Det sitter så mycket dofter, minnen och starka förankringar i dem. Åååh, den här hade hen på fotot… den här minns jag… åh, den här var min favorit. En minidel av kläderna har jag sparat, en virkad filt och nåt plagg jag tyckte extra mycket om. För de här går åt! Vi säljer dem för en struntsumma, för vi vill att de ska gå åt; en till tre euro. Loppis ska inte vara dyrt!

Det var så mycket folk där som kom och nästan tog kläder ur händerna på oss och frågade vad nåt kostade, det var roligt!

Nu ska jag fortsätta mitt sockstickande och njuta av en stilla senkväll, och kolla lite Ice Road Truckers.