En liten jul

En lång, rolig, men rörig dag går mot sitt slut. Vi har hunnit med pizzabak, en massa lekar, lillajultomte (fast han kom ju inte in) eller ”julbottsi”, som Isaac sa. Och en massa stök! 😀

Det var en häftig morgonrodnad utanför barnens rum klockan halv åtta. W sov hos fammo&faffa, Mika var trött efter gårdagens julfest och det verkade som precis alla hade julfest just igår. Det är den biten jag saknar lite grann när jag varit hemma så mycket – att träffa vänner i min egen ålder och ha tid för mitt eget liv. Det är lite tråkigt att det år efter år har fallit bort. Jag kommer igen, men inte just nu! 😀 Istället hade jag faktiskt en jättefin dag och jag var glad att jag inte var bakistrött efter nån fest, eftersom kidsen var uppe kvart över sju.

Man borde ju ha gått ut, när solen kom fram, men det orkade jag inte idag. Förlåt twinsen. Istället lekte de så jättefint med bilar, hus, dockor och tomtar. Miljas favvolek var snören och ”bandaash” på min fot. Hon hällde såpa på mig, det blödde och gjorde ont – allt på låtsas och jag bara njöööt av att nån pysslade med mig. Lyxigt!

Dagens utmaning: 

Att göra egen pizza (i två varianter, eftersom den ena är vegetarisk) och dessutom hinna slå in in ungarnas lillajulklappar, (faaasen, varför är tejpen slut? Williaaaam! Och varför går pappret sönder?) men det fixade sig! Jag sa att jag ”verkligen måste fixa lite kläder i sovrummet”, medan ungarna åt, jag rafsade ihop pappret och tänkte att det inte är så farlig fast det inte är superfint – de river ju upp alltsammans på två sekunder. Tog hjälp av lite snören, gömde och smusslade med klapp-påsen medan de fortfarande satt och åt. Och torkade tomatsås från tvillingarnas armar, eftersom de inte är superförtjusta i pizza. De gillar inte när man rör ihop alla saker, de vill ha dem skilt.

Och kolla, we did it! Klappabock, pizza, glada barn och mycket lek, har dagen bestått av. Och en något trött pappa, som ändå hängde med. ^_^

Presenter är roliga, speciellt om man heter Isaac och bär runt sina bilar man får, sover med dem och går på toa med dem. En annan grej som jag tror ungarna uppskattade var att vi lekte väldigt mycket tillsammans ikväll, ända tills jag sa stopp, jag orkar och vill inte längre. Här lekte vi ”Mysteriet med den extremt talangfulla snigeln som kunde gå på lina!” Men! Någon har försökt sätta stopp för honom och knipsat av hans lina, gjort ett hack i den! Vem han det vara?!

Mästerdetektiv William undersöker saken mycket noggrant. Hmm, det kan vara mekanikern, för han hade en tång i sin verktygslåda, sa W. 

– Nej, jag frågade honom och det fattades ingen tång i hans låda, så då är det inte han! sa han sedan tvärbestämt.

– Knips knips, jag kommer å knipsar din lina!
– NEeeeeEEEj, Isaaaaac! Du får inte förstöra leken!

Tyvärr fick vi inte alla ledtrådar än, så mysteriet förblir ännu olöst.

Ett mysterium är det också att alla barnen är sjukt frälsta i den där arma ”Siiigeln Bobb!” Jag råkade gå och lova twinsen att vi skulle spela några banor och det glömde de förstås inte! Så låg vi alla där i stora sängen, i en enda snigelmysig hög och stirrade på den blanka iPhone-skärmen i mörkret, efter godnattsagorna. En riktigt bra app, den är mysig och lite lagom lätt.

Dagens julstämning:

Den kommer inte av sig själv, om man inte jobbar för den. I mitt fall kom den via barnen. Det var ganska få julsaker jag plockat fram, men de älskade alla. Lite ljus i fönster, en minigran som de får peta och flytta runt saker på, ett spaljéhjärta, en liten klapp, förväntan, ivrigt prat om tomtar.  Tänk så lite det behövs, men som är viktigt för dem.