En sommarsöndag

Vår semester har varit slut sedan en vecka tillbaka, men nu känns det som om det blir skarpstart på riktigt. Williams förskola kickar igång på tisdag, min egen skola (med närvaro i själva skolan, inte bara distansuppgifter) imorgon, min kör och en massa andra saker. Det känns bra, men kräver också extra planering och lite trixande. Jag tänkte att jag skulle få lite extra tid på kvällen, med att plocka fram saker i lugn och ro, men näpp, Isaac bara vägrade somna och ropade på mig. Jag blev ännu argare för var minut som gick, till sist gick jag upp och Mika tog över twinsens nattande. Det funkade inte alls. Där satt jag till tio över tio och sjöng. Det här är det svåraste med småbarn – man ska kunna behålla lugnet och natta dem (funkar inte alltid…) liksom orka efter 14 timmars fart och fläkt och mat och bajs och kiss i kalsonger och skura toalettstolar och vad det nu än innebär.

Vi hade i alla fall tur med vädret. Vi hörde åskan mullra, men fick bara några lätt regnstänk på oss när vi gick ut i det fina vädret. Det var över 20 grader varmt (läs: skönt svalt i skuggan, apvarmt i solen) och jag kom att tänka på det här inlägget från ifjol. Den här gången klarade vi oss torrskodda hem och det blev en fin lekstund.

Isaac gjorde det han gör bäst – tömmer ut leksaker. Ett gäng blomflugor eller vad de nu heter, de som ser ut som små bin, surrade runt, runt våra leksaker. Jag gissar på att det är nån art som gillade de färggranna sakerna, för de verkade inte intresserade av att bitas.
– Parka bollen, pappa, vi går dit! sa Milja.

Tja, boll och boll. Det här med klättra verkade mycket roligare. Den här tjejen är en mästare på att klättra.

Det är bra att dom klättrar, då tröttar dom ut sig och får röra på sig, brukar jag och Mika säga till varandra. Den här lekparken har en jättebra miniklättervägg, som leder upp till en alldeles lagom stor rutchkana. Nu kommer twinsen upp på sidorna med klätterblocken också, de gjorde de inte senast vi var här! Nåja, Isaac behövde lite hjälp, men Milja kom upp genast. Allt har sin tid, man måste inte ha bråttom, tänker jag och puffar på Isaac lite grann.

Isaac fick låna storebrors Jäälintu och var mycket nöjd med dealen.

Allra roligast var ändå bubbelblåsandet. Vi blåste tills vi blev yra i skallen, ungarna fick aldrig nog. De jagade alla ”blubblisar” och vi fick bara se till att de inte sprätte sand på varann hela tiden eller krockade.

På hemvägen stannade jag vid en gård och fotade ett av mina favoritblomster. Jag minns fortfarande inte vad de heter, men de liknar kosmosblommor.

Twinsen har börjat leka mer tillsammans. De har alltid ”haft varandra” men under vissa perioder leker de mer tillsammans. De gör ramsor på varandra, springer runt-runt (som man numera kan i vår lägenhet) och jagar varandra, slänger sig på golv och soffor – och skrattar. Jag säger att man inte får springa inomhus, men döva öron lyssnar. De har i alla fall väldigt roligt! 😀

Nu ska jag sätta mig ner och sticka några få maskor, innan den riktiga natten faller på.