Födelsedagen

Egentligen fyller William sex år först på onsdag. Men mitt i en vecka med dagis- och förskolestart för många i gänget, tyckte vi att ett helgkalas passade bättre. Vi är så tacksamma för att vi kunde vara hos er, fammo och faffa! Det är en sådan otrolig tillgång att du/ni orkar ställa till, hjälpa till och fixa tillsammans med oss. Det blev så toppenbra!

Vi började en fullspäckad dag med pizzalunch på trappan. Egentligen skulle det ha varit broiler, men ingen hann med det, så vi satt ute och petade i oss pizza och senare korv, för att pizzan var stark (ost? lök? vete sjutton).

Jag bakade en stor kakbotten, fyllde den och ritade (med en extremt dålig och trög sockermassa!) konturer på tårtan. Mika gjorde de fina grisarna och fåglarna i marsipan! Alltså ja, säga vad man vill om alla snygga tårtor med sockermassa och superdetaljerade glasyrer – men gräddtårta går alltid hem och den här blev riktigt bra. Som mormor brukade laga! Till den gick det åt 6 dl socker och 6 ägg – men det räckte till nästan 20 personer.

Allra roligast var Angry Birds-ballongerna. Åh, va twinsen och William lekte med dem! Vi var rädda att de skulle gå sönder, vi hade ganska få och meningen var att vi skulle sätta ut dem vid vägen, så att folk hittade hit. Numren på husen är inte så tydliga just i det här området. För säkerhets skull åkte Mika till Mylly för att köpa mer – men så blev det brandlarm där! Han hamnade att överge sin lunch och vika in till Prisma för att fylla på (allt händer som vanligt på en gång!) och det ordnade sig! 😀

Jag hann inte fota så hemskt mycket själv under kalaset (vem vill ha saft? Vilken saft, okej du har inget glas. Du behöver inte äta all tårta, det här är laktosfritt, vi har glass sen, jo, du får mera godis, oj, når du inte popcornen?!). Vi hade elva sexåringar och sen tvillingarna att hålla reda på – och den här ljudnivån var obetalbar. Samtidigt fick jag också lära mig en massa saker. Sexåriga tjejer leker inte alls som killar! Och Milja blir ju större för vart år som går – det här är en nyttig erfarenhet. Fammo hade gjort hoppborg i en av skrubbarna på vinden och där släckte tjejerna lampan och lekte, berättade, tjoade och busade. Sen är det ju faktiskt så att barn leker annorlunda när de är med föräldrarna jämfört med hur de är sinsemellan. Ett tag satt en skock av dem alldeles stilla och såg på Rorri Racerbil tillsammans med Isaac och faffa. Det var lite magiskt.

Faffas dockskåp och lekstuga var väldigt populära mål. Pojkarna lekte högljutt i lekstugan och sprang av och an och hade väldigt roligt!

Jag skulle ju inte göra några goodie bags, det blir ganska dyrt om vi ska upprätthålla den här traditionen för varje barn. Men det är ju kul! Och jag satte bara lite klistermärken och godis i påsar, räknade noga så alla fick lika mycket, även om allt inte var av samma färg. (som faster Fiffi i Alfons-böckerna: Men det är LIKA MYCKET i alla påsar!) 

Lite senare kom musteri Pirjo och Janne (som stannade under hela barnkalaset), Ritva, Roope, Riku och Sofie och vi var många vuxna på plats! Även iso-mummi Eine och Timo var där och det var coolt! Det kändes så bra! Det var aldrig någon som var ensam, det finns alltid någon famn att komma till eller någon som engagerar sig i en lek. Riku och Isaac var djupt fokuserade på ett klossbygge, efter kalasets slut.

Den här bilden beskriver egentligen kalaset bäst. Barn, skor, liv, villervalla. Nu är vi trötta och glada, säger TACK för idag och på återseende! Klockan är tio och twinsen sover ännu inte. De har ätit godis, godis och godis idag, men det får gå. Det är ju fest. Nu måste jag gå, någon ropar ”mamma, mamma” i sovrummet.