Skip to content

Lång dag

9 augusti, 2013

Om alla dagar hade varit som idag, skulle jag krevera, vaporisera och digna under den här stenen som tygner mitt bröst. Förutom att jag lagar kaka åt 20, försöker pussla ihop alla bitar till kalaset tillsammans med fammo, vill jag hjälpa mamma som inte blir av med sin värk. Visserligen är det opererade knäet ganska bra, men hon har fått problem med den andra sidan och jag tror det är ischias, vilket läkarna vägrar tro på. Ska det vara så att en människa ska gå med värk i tre månader för att man inte tål Burana? Och hur länge ska man vänta på hjälp, när det inte kommer? Ska man själv hitta sina fel och ändå tror inte läkarna på en? Fan va arg jag blir och ännu mera för att jag inte kan vara där och hjälpa.

Jag höll på att få tillbaka mina panikattacker, men tanken på att få abstinens när man slutar med medicinen (Cipralex) får mig att försöka hitta andra vägar. ”Andas, det är bara i ditt huvud, ta din PSVita och gå till sängen, andas i täcket” och hellre ett par öl när ungarna somnat, än den där arma medicinen. Fy vad jag hatar mediciner och att man måste ta dem.

detharregnetDet snustorra Åbo har förvandlats till en regnskog. Det är 22 grader och omöjligt (för mig) att gå på nån löprunda. Jag får inte luft. Men det finns ju annat att göra, om man säger så. Det där tvättberget väntar på att strykas, men det får bli en annan kväll. Jag trodde jag hade klart mitt långa skolarbete om fiberoptik, när jag plötsligt insåg att det fattas innehåll under två långa rubriker och att texten inte alls är så komplett som jag trodde. Gaah. Orka med skolarbeten just nu. Saknar kören, klasskamraten och vet att det är många saker som hänger över mig just nästa vecka. Varför ska allt ske på en gång?

villvarapabordetUngarna klättrar på bordet och soffan. Och studsar och leker. Men det är ändå bra, de är friska och glada. Och långhåriga.

livatvidkvallsmat– Det här är min stol, proklamerar twinsen och tar vuxenstolarna. Inte dags att byta bort de höga än, men i vårt lilla kök får inte fler än fem stolar plats. Kanske sex, på sin höjd, om diskmaskinen är stängd. Jag har i alla fall rena fönster – och inga julgardiner!

morgontrionmedblixtDagens morgontrupp. Isaac skulle bestämt ha klänning.
– Jo, Isaac fåååj lååna min kjänning.

Okej, då så. Så länge kidsen vill ha alla slags kläder, ska man vara tacksam. Han hinner bli allergisk mot allehanda tjejbaciller i framtiden. Just nu är han väldigt kramig, väldigt pussande och väldigt mammas kille. Speciellt när man ska sova, duger det bara med mamma (det skulle gärna få gå lika bra med pappa!) och det skriks när man vaknar och när man ska sova. Nåja, när de sover är de i alla fall tysta för det mesta.

Annonser
2 kommentarer leave one →
  1. Greta permalink
    10 augusti, 2013 07:54

    Det är mycket nu Bitte. Du kämpar på med de dina, ändå orkar du tänka på mamma 🙂 Kommer mera ork! men varför skall du sluta med cipralex? Inget stämpel i pannan finns, sa min läkare jag minns. Ogillar onda värkande knän 😦

    • 10 augusti, 2013 08:41

      Det kommer mera ork, de märker man vissa dagar bättre än andra.
      Jag har inte börjat med Cipralex. Hade dem för ett tag sedan och höll på att bli knäpp när jag slutade. Jag ville för det första få tillbaka mitt känsloliv och sen blev jag deprimerad (fast jag inte var det i början) av att sluta med medicinen. Det vill jag inte göra om. Vad var och en bestämmer att de tar för mediciner, det lägger jag mig inte i. Cipralex funkar fint, men jag har redan en annan medicin som är beroendeframkallande (den mot tics) och jag har haft den i 25 år. Vill ha så lite medicin som möjligt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: