Stockholm maraton ’13
Det började som ett stilla sommarregn. Solen hade skinit hela förmiddan och det var 17 grader varmt i stan. Rätt perfekt för löpning när det är lite mulet.
Vissa bilar i stan påminde om att det faktiskt är en studentfesthelg också.
Det var mycket folk i stan, en massiv feststämning och många glada miner trots att regnet tilltog. Det här är vid Skeppsbron/Slussen.
Såna här tillställningar påminner mig att det är bra att ta med ungarna (inte de allra minsta kanske) för att uppleva att det är roligt att springa.
Stretchdags för vissa, andra promenerade en bit.
Åskådarna kunde få kaffe av kaffekon. 🙂 Ännu ett exempel på ett bra organiserat lopp.
Så kom den där lila regnkappan fram i år igen. Regnet tilltog och det formligen vräkte ner en ganska lång stund.
Tunnelbanan var full med medaljhjältar och vakter som bad folk gå ”läängre fram, mooot mitten av perrongerna, så fler får plats!”.
Ut i regnet igen med barnvagnar, folk och bilar och avspärrningar. Någon hade tappat sina glasögonen i röran.
Massor av folk stod på Stadion, mer än ifjol. Fem timmar efter start hade 13.000 löpare gått i mål av totalt lite 21.000 startare.
En av dem var Mika! Jee, heja heja! Arrangörerna spelade ”Fly on the wings of love” och poppiga dängor, medan de räknade upp folk som kom i mål. Stockhol maraton är ju ett av de största finländska arrangemangen (fniss) också, så en hel del prat gick även på finska.
Ifjol var det sopsäckar som var hårdvaluta – det här året fick alla som kommit till mål en värme-prasselfilt i plast. Vad kallas dom? De funkade bra i alla fall.
En lite torrare och gladare Mika. Här syns det förresten att hans hår faktiskt blev lite ljusare efter vårt förra blekförsök. Fast han var inte speciellt ledsen, bara trött efter loppet. Förresten är det inte liksäckar som ligger där bakom oss, utan det är klädförvaringen. 😀
Precis när vi var på väg ut från området, började regnet avta och man hörde några dova åskknallar långt borta. Och det blev kanske 14 grader, men inte 3 eller 4!
Nytt för i år var en åsikts- och motivationstavla på stället där de säljer kläder och skor.
Imorron åker vi hem till verkligheten igen. Måste man? Jo, jag vill, jag saknar ungarna, men jag vet också att vi kommer att ses och ha en massa tid tillsammans. De har lovat 27 grader i Åbo nästa vecka. Huh!