När man hittar rätt underhållning

Det tar ett par dagar att vänja sig vid att vara med nån av ungarna hela tiden igen. Williams sommarlov från dagis började lite tidigare (eftersom han har annat avtal och således får vara gratis borta två månader från dagis, men faktum är att det kostar 40 euro per månad, så det borde ha varit tvärtom). Hur som helst trivs han med att vara hemma såklart. Jag, å andra sidan, har haft små-angst över vad jag ska hitta på med honom på dagarna. Han surade som en galning första dagen vi gick ut bara på gården, eftersom jag inte satt i sandlådan med honom eller lekte med honom hela tiden. Han behöver också invänjning.

Idag satt vi och pysslade länge, klippte ut Angry Birds-figurer och ritade samt tog sedan en runda till stan och köpte kallingar till twinsen. Vi har börjat potträning (utan blöja på dagen) på allvar. Det var dagis som föreslog det och vi hade tänkt samma sak, när det är sommar och allt. Och nu köpte vi småbyxor för 36 euro – nu får de verkligen ta och lära sig!

Jag kommer säkert att ångra det här smipillet. Vi köpte 10.000 pärlor i en hink. Tänkte att det blir ett bra pyssel och att vi kan fortsätta på det här arga fågeltemat, som verkar vara omåttligt populärt (Mamma, jag vill ha ett helt RUM fullt me anngri böörds!). Man kanske kan pilla ihop lite fåglar också.

Allra roligast var det ändå när vi hittade några slemmiga silikonfåglar på rea vid BR och en liten, medföljande slangbella. Man kunde inte skjuta med den, men W radade upp klossar, pinnar, fågar, gömde grisar och lekte så glatt med dem att jag fick gå till Sale alldeles ensam (och han var alltså ensam hemma – för första gången!) ett litet tag. Jag var nervös att han skulle skrika efter mig som en galning. När jag kom in med mitt mjöl och smör, stack William ut huvudet genom lilltoadörren och sa glatt: ”Angry Birdsen badar, vill du se?” Aaaah, frihet, pusta ut. Tack Tid, för att du går framåt – det här är episkt stort!

Jag tycker också det är superbra med den här Angry Birds-hysterin för att:

1. Det är kreativt
2. Det föder nyfikenhet och man lär sig problemlösning
3. För en kille som inte riktigt gillar att rita och är lite osäker på det, är det lätt att snappa upp och apa efter
4. Det finns så många produkter överallt, lätt att få tag i och inte superdyrt!

Och dagen, som började med regn och moln, sprack upp till en vacker, varmvänlig kväll. Vi hade en försäljare på besök, för eventuell inmontering av gliddörr till twinsens kommande rum och William pratade i ett, i ett om sina Angry Birds! Haha, tur att det var en ung kille, han hade själv barn. Och han var också den första person som sade till mig att det inte hörs att jag är svenskspråkig när jag pratade finska. Halleluja, han måste nog bara ha varit snäll/det ingick i säljtricket eller ha hört dåligt. Tack för självförtroende-boosten i alla fall! Han påpekade att det harmade honom att han inte själv kan svenska och då kände man sig bra, på nåt sätt, för att man försöker själv, trots att jag blir arg på mig för att jag inte kan få fram nyanserna i språket. Återkommer till detta intressanta tema i ett eget inlägg. Nu mera sköna kvällsbilder!

Milja, fartdåren, ska ha ”stora farten” varje gång. Och helst ska man ta tag i gungen i farten och stanna upp, hålla och sen släppa. Kanske jag har en åkarkompis till alla vilda karuseller på nöjesfälten i framtiden? Om man själv vågar, då åldern smyger sig på (fast jag vet att min egen pappa alltid vågat åka med oss kids, det är bra!)

– Milja laga fart!
Ser ni det här klätterhuset? Det är samma som på bilden ovanför. William lyckades tappa/slänga sina älskade fåglar under det, två gånger. Det är ett smalt, mörkt område. Där stod man med rumpan i vädret och krafsade bland spindlar, gamla löv och vem-vet-vad, men ut kom de arma fåglarna!

Sen stekte vi våfflor och ungarna gapade som hungriga gökar vid köksbordet, medan jag sprang mellan våffeljärnet, kylskåpet samt delade ut våffelbitar åt ungarna. Varför gav jag inte mer i taget, frågar jag mig själv. Isaac klättrade runt på en stol med dyna och jag manade på honom flera gånger att ”sitta stilla och sätta sig”, tills han sa:
– Mamma, jag sitter i lugn och ro!

Då kan man inte låta bli att flabba. Sen, när alla sover, kan man andas ut och hjärtslagen lugnat ner sig lite efter en springig kväll.