Årskrönika 2012, del I

Ska jag verkligen orka med nån årskrönika? tänkte jag för mig själv och funderade på de där tusentals bilderna som jag har i mina mappar på datorn. Men äh, va tusan, det är ju roligt för en själv att ha kvar också, så här kommer den. Det handlar kanske mest om tvillingarna, eftersom det är de som är minst och kräver mest uppmärksamhet just nu.

Januari 
Mika var väldigt långhårig ett tag efter nyår. Wili och jag hade just kommit från Österbotten och kom hem på nyårsafton. Twinsen älskade att höra boken ”Knacka på” och den skulle läsas dagligen, om de själva fick bestämma.

Det var en snöfattig jul, men i januari kom både kyla och snö. Och då var twinsen så små att de rymdes i samma pulka – den minsta pulkan. De kunde inte heller gå, men jag var ofta ute och gick med dem. Jag själv gjorde en rotfyllning och hade ganska mycket tics. William undrade varför jag inte bara drog ut tanden, eftersom det växer nya.Förutom att man skulle läsa för twinsen (speciellt Isaac gillade detta) ville de läsa själva. Gärna med tänderna. Milja hade tre små tänder vid det här laget.

Ungarna började matvägra och spotta ut maten. Det var tungt och tröttsamt att mata och torka, men tydligen växte de ändå och var glada.
Februari

I februari blev Mika korthårig, det var kallt och töväder. Twinsen är överallt och bankar i elementen, knäpper av och på TVn och Xboxen eller allt de kommer åt. Men gå, kan de inte än.

Istället drar de sig upp och ner och går runt soffan. Milja kryper på knäna, vilket hon gjorde länge, länge. Och med fart!

Jag kockar och lagar mat åt de hungriga ungarna, Isaac har fortfarande bara två tänder, men äter till och med bröd själv. Han är också den som pratar mest: ”Tiiitäh! Tiiitääh, ooogli-koogli, OOGLI!” 

William får stanna hos fammo och faffa ibland på helgerna en natt och får således lite mer omväxling än vi alltid hinner ge.
Mars

Twinsen fyller ett år! Hurra! Nu började de också äta annat än bara batat och grönsaker, vilket jag stått och kokat var och varannan dag. Nu börjar William också bli mer medveten om att de här två tar upp plats, att de får paket som är större och fler och att de har egna (en egen) födelsedag. Jag är arg och ledsen för att jag inte kan dela den här ettårsupplevelsen med min egen mamma och syskon.

Våren knackar på fönstret! Det blir ljust och fint och åh! Snöfritt!

Twinsen har fått tillgång till Williams rum, där leks det ofta och mycket.
April

Äntligen uteväder utan att man har på sig de tjockaste vinterkläderna. Vi är ute ofta och mycket.

Den första krokusen slår ut och det blir ljust och fint. Jag har mycket tics och är trött. Vi skaffar äntligen en ny dammsugare och det är underbart när saker fungerar!

Twinsen och jag är hemma på dagarna, vi är ute och går mycket. Det jag njöt väldigt mycket av, var att de fortfarande trivdes med att sitta i vagnen. Man kunde ta dem till affären (det är bara 400 meter dit) med lätthet och handla lite grann.

I slutet av april, vid valborg, går Mika och jag ut själva och sjunger in våren på Vårdberget med en maaassa andra.

Maj

Balkonglekarna tar sig. Det är skoj med ett extra rum som blir så varmt att man kan vara där utan extra kläder.

Vi är på Ikea och fixar lakan och fler förvaringsutrymmen. Konstaterar också att man får mycket uppmärksamhet med twins på ett sånt ställe och att det är alldeles ypperligt gjort för barnfamiljer, speciellt med maten. Och så bor vi ju bara några kilometer från Ikea, så man kan åka dit på lunch eller nåt ibland.

Första gången i gröngräset i år! Twinsen kan ju gå, men kryper hellre fortfarande.

Maj är också den månad då jag har händerna så fulla med barnen och deras liv, att jag får panikattacker och söker hjälp vid jouren. Det var ju ett fatalt misstag att gå dit sent på kvällen, tydligen, men situationen blir bättre när jag får kontakt med min egen läkare och får medicin (en som jag nästan är utan i dagens läge, jag trappar ner långsamt, den sista biten kvar nu!), får hjälp av Mika och svärmor så att jag inte behöver vara helt ensam, eftersom det helt enkelt inte gick just då. Jag har varit med om svår ångest och paniksyndrom som det här förut, jag tror det var det som hjälpte mig att repa mig snabbt.

I maj hade vi (Åbo Damkör) också vår sedvanliga morsdagskonsert på församlingshemmet. Och för en gångs skull är jag med på gruppbilden. 😀 Förutom det här framträdandet sjöng vi på åldringshem, var till Vörå och sjöng tillsammans med Aquarelle och en massa annat skoj.

Juni

Ljuvliga juni! Tvillingarna seglar för första gången, det är på midsommar och de sover hela vägen till Nagu. Det råkar bli helt perfekt väder till midsommarafton, 22 plusgrader, men inget segelväder, så vi går för motor. Ungarna bastar, leker i sandlådan, Mika och jag får lite tid för oss själva, skrattmåsarna skränar hela natten och det är en massa folk som aldrig sover. Jag får slut på min tics-medicin och krånglar med att förnya den. Det slutar med att jag inte får nåt recept, men lyckas dryga ut tabletterna så de räcker till vardagen igen.

William blir stungen av nån geting eller broms, hans ansikte sväller upp och stackarn ser jättekonstig ut i många dagar, men led inte så mycket som vi trodde.

Vi hälsar också på Musteri Pirjo i Kimito, på deras grönskande, vackra gård bland örter och vallmo. Ungarna trivs ute, på en stor gård och twinsen smakar på alla stenar de hittar.

Vi byter bilstolar och det blir plötsligt väldigt trångt i bakstätet. Speciellt eftersom William sitter framtill, det var den enda lösning vi kom fram till, för att få in tre stolar i samma bil. Och jo, de borde vara bakåtvända, men det gick helt enkelt inte. Framsätena gick inte dra framåt tillräckligt långt, fast vi provade olika modeller på plats.Jag fortsätter sticka, trots att det är somrigt och varmt. Fast tja, nån riktig hetta blev det ju inte. Milja provar och är skeptisk.