Skip to content

Psykfall

17 maj, 2012

Hejdå Åbo stadssjukhus. Dit går jag helst inte mera.

Efter en lång och tung dag med två längre perioder då jag hade så svåra tics att jag fick panikattacker och det inte gick att sluta andas, satt jag en timme och försökte lugna ner mig mot Mika. Vi ringde sjukvårdsupplysningen och frågade vad vi skulle göra. Kom in till sjukhuset med taxi, om du kan, sa dom. ”Rakt till läkare, säg till där inne bara, i ettan”.

Jag gråter. Lugnar ner mig. Vet att de här ticsskoven kommer och går, men jag är rädd för nästa anfall. Är jag ensam med twinsen då?

Vid jouren, sent på kvällen, står jag rödgråten och försöker dra historien igen. Tjejen i receptionen borde ha läst vad sjukrådgivningen skrev per telefon, jag skulle få komma rakt in. Nej. Hon ser mycket frågande på mig. Jag förklarar lite; att jag fick diagnosen tidigt men att jag är rädd att vara hemma, jag får okontrollerade attacker och hyperandas, jag klarar inte av att kontrollera mina tics just nu, de är för många. Hon frågar om jag tar min medicin, om jag kan öka den?! (det ska väl inte hon bestämma?) Jag sa att det inte räcker, jag vet inte vad jag ska göra åt de här panikattackerna som kommer när jag försökte hålla ticsen borta. Idag kom det mitt i allt när jag låg och läste för William. Jag var tvungen att sluta och kunde inte ens sjunga.

Hon ser mot sin kollega och säger halvhögt: En mä jaksa… Jag trodde hon pratade om nåt annat. Först.

Tycker du verkligen det här är värt ett jourbesök, fortsätter hon. Du får träffa en läkare, men vi skriver inte ut några mediciner här, säger hon.

Jag försöker berätta att det här läget inte är hållbart, att jag måste få hjälp, hon tar mitt Kelakort. Suckar. Säger att jag borde ta det här med min vanliga läkare. Men vad fan, panik, tics och ångest är inget man bestämmer om när man får och jag brukar inte gå till nåt sjukhus, jag har inte varit där på evigheter förutom på Tyks hos neurologen på kontroll! Där händer inget heller och det tar lång tid att få komma dit!

För ett antal år sedan gick jag in i ticsväggen. Var helt borta från allt socialt liv i två månader. Skolan, jobbet. Allt. Jag låg mest på soffan, hade panikångest och minns att det var något jag inte önskade ens åt min värst fiende. Var inne på Östanlid för att kunna återgå till det normala livet. Jag kunde inte ens gå in på ett apotek utan att få svindel, ångest och en massa tics. Det började också såhär.
Du kommer hit, du betalar 20 euro som de kostar för polikliniken, förklarade hon tydligt för mig och jag sa; ja såklart, såklart.
Vad tror hon att jag har för fel? Tror hon jag ljuger? Tror hon jag är hög eller full?

Nu står jag och ser väl ut som ett våp, ett psykfall som inte orkar hemma. Eller vad hon nu trodde. När hon för andra gången sa ”En mä jaksa.(Alltså, jag orkar inte..) Det är ju för att du hyperandas som du får panik!” säger hon. Då tog jag mitt Kelakort och gick ut. För vi är fler som inte orkar. Jag kan inte förklara, jag får väl vänta på nästa attack eller nån gång när jag storknar, så att jag har nåt ”vettigt” att komma med. Orka förklara igen. Att hålla tillbaka tics är något man måste för att lugna ner sig, men när man är under stress eller press och försöker göra så, får man panikattacker av att hålla igen. Det eller så ticsar jag så mycket att jag inte får tillräckligt med luft.

Det krävs ganska mycket mod att komma fram till att våga fråga efter hjälp. Förra gången, när jag satt där och hyperandades, ticsade, försökte förstå vad som hände med min kropp, ringde jag till Mentalvården i Jakobstad. De gav mig en tid – om två veckor. Jag åkte in till sjukhuset innan det, så de hamnade att annullera tiden.

Jag vet inte varför jag försöker. Jag trevar i blindo, för egentligen är det väl ingen som kan hjälpa mig. Den där bruden gjorde mig mållös.

Hemma kom tårarna igen. Jävla tårar.

Annonser
31 kommentarer leave one →
  1. 17 maj, 2012 11:06

    Fy så hemskt 😦 ”En mä jaksa”, fy fan! Hoppas du får någon rätsida och ordentlig hjälp för de där otäcka attackerna, det måste ju finnas något! Kram!

    • 18 maj, 2012 12:09

      Säger de samma sak till personer som får hjärtklappning, som är utbrända eller nåt liknande, när de äntligen vågar söka hjälp? Jag orkar inte.
      Jag fattar ingenting. Jag blev helt mållös. Jag har inte gått ut ur ett sjukhus sådär förut.

      • 18 maj, 2012 01:00

        Kan de ha haft besök av för många med psykiska problem på riktigt? Hur jag än förklarade så sa de bara att jag borde ”sköta det här med min egen läkare”, som om jag var mentalt sjuk. Tourette är en neuroloisk sjukdom, men påverkas såklart av hur man annars mår. Nu börjar tveka på allt jag trott på. Jag kanske bara är crazy? 😦

  2. Gina van Dam permalink
    18 maj, 2012 02:54

    Nejmensnällanå´n :((((
    Ett ögonblick hade man ju hoppats att det skulle vara bättre där…men så verkar inte vara fallet…skit!
    Här är det så att kommer du in med ambulans med hjärtproblem…så får du omedelbar hjälp och operation samma dag…
    För övrigt får du nog klara dig själv hemma…vilket samhälle vi lever i…
    När jag berättade för min läkare hur jag mådde per telefon…sa hon -Har du ingenting annat, mera konkret som jag kan hjälpa dig med…och blev hellycklig när jag sa att jag hade kanske en fistel i röven…sedan sa hon att hon hade andra patienter så hon kunde inte ägna mer tid åt mig…dit har jag inte gått igen…som sagt..
    Hur gick det sen..för dig, menar jag…släppte attackerna av sig själv..eller fick du annan hjälp??
    Goaste kramar till dig…Gina

    • 18 maj, 2012 10:25

      Tack kära Gina!

      Min gamla läkare är faktiskt från Uppsala, han tar emot patienter med Tourette, ADHD och liknande. Förr hade han sin mottagning på Arosgatan och han var rätt bra, men lite flummig. 🙂
      Jag har pratat med min vanliga läkare också, eller tja, jag försökte, men fick bara tala med sköterskan, som sa att ”du ska ta det lugnt och andas i en papperspåse”. Men herregud, det fick jag höra år 1988 när det här började och det hjälpte inte! Visst hjälper det att lugna ner sig, men man ska tydligen komma in med ambulans för att de ska fatta att det är allvar. Och dessutom orka hålla låda. Nåja, jag vet att de har en dejourerande neurolog på det andra sjukhuset nu, dit kan man kanske gå.

      Det släppte efter en stund. Det är ofta så. Men erfarenheten säger att det inte hjälper i längden. De kommer sporadiskt tillbaka och ökar i kraft och intensitet. Man kan inte bara ”lugna ner sig”.

      Tack för leendet, mitt i usligheterna. Jag får tydligen vänta på fler attacker och åka in akut för att få den hjälp jag vill! Men jag hoppas att det inte blir så, utan att jag istället kan börja nån ny, tillfällig medicinering och kanske nån fysioterapi, som faktiskt hjälpte mig ur detta förra gången. KRAM!

  3. 18 maj, 2012 06:21

    Nej men Bitte… fy fan, sådär får de ju inte behandla folk…. 😦
    Hon borde anmälas, dendär tjejen. Kramar till dig.

  4. mikaelasme permalink
    18 maj, 2012 06:34

    Men snälla rara Bitte 😦 Sitter här och torkar tårarna, så här får det inte gå till i dagens Finland!! Om inte du orkar, be Mika stämma den här jävla människan som inte orkar. Ja, eller vad man nu gör i sjukhusvärlden. Hon ska klart och tydligt inte arbeta med människor!! En rak höger är vad hon borde få, sicken okunskap!
    Önskar så att jag kunde hjälpa dig. Om det finns nåt, en minisak, trots att jag är så långt borta, sms’a eller ring mig! Du kan ringa om så bara för att gråta. Jag kramar om dig det hårdaste jag kan och försöker ge dig styrka och mod inför idag. Inför varje dag. Du är så fin Bitte, du är en fenomenal mamma och människa, jag är så glad att vi har blivit vänner!

    Du vet var jag finns ❤

  5. Nina Å permalink
    18 maj, 2012 06:35

    Så onödigt. Så otroligt onödigt av dendär människan att sitta där och prata om att h.o.n inte orkar. Hur gammal var hon, 12 ??!?
    Värmande kram till dej och jag önskar så hårt jag bara kan att du får den hjälp du är berättigad till och det stöd du behöver från sjukvården just nu. Styrka och Ljus!

    • 18 maj, 2012 10:20

      Hon var typ 25. 😦 Jag ska försöka glömma, men det tog så jä*la bra det hon sa. Blä. Framåt!

  6. mikaelasme permalink
    18 maj, 2012 06:36

    Blev lite konstigt där i början… Förstår att du inte har orken just nu, be därför Mika kolla upp så kvinnan som tog emot dig får en varning. Helst borde hon få sparken.

    • 18 maj, 2012 10:19

      Nejdå, det blev inte konstigt. Jag förstår din välmening! Jag tycker det är så fel, så fel. Jag skulle ju ha fått träffa den där läkaren, men i det skedet var jag så chockad över mottagandet att jag bara skämdes och ville bort därifrån. Kram på dig, tack!

  7. Mamafive permalink
    18 maj, 2012 06:37

    Ei voi olla totta!!!! Aivan käsittämättömän törkeää käytöstä siltä hoitajalta…. Tuosta käytöksestä oli kyllä inhimillisyys kaukana! Miten se hoitaja pystyy elämään itsensä kanssa? Mulla nousee oikein raivo sun puolesta,prkl! Tuollaisesta pitää tehdä valitus. Aivan järkyttävää…

    En tiedä mitä sanoisin sinulle tai miten voisin sinua auttaa että jaksat ticsien yli!
    Mutta olet ajatuksissani ja toivon sydämmestäni että pian sinulla on kaikki hyvin.
    Haleja ihan hirmusti!

    • 18 maj, 2012 10:18

      Ja, jag fattar ingenting. Okej att jag pratade lite knagglig finska och att jag grät, men är det konstigt? Hon sa dessutom att ”jag ska sköta det här ärendet med min egen läkare och inte komma hit”, vilket låter som att jag borde gå till psyket. Sak samma vart jag går, men det hjälper inte med psykologer, när det finns en fysisk skada i hjärnan som gör att det rinner över med tics ibland. Att det blir för mycket. Och att man då själv borde orka stå på sig.
      Tack! Jag borde bara orka ta tag i att anmäla den där bruden, jag vet ju hur hon såg ut och när hon jobbade. Dessutom hade hon en kollega med sig, som reagerade på samma sätt.

  8. 18 maj, 2012 07:05

    Hej!

    Jag läser din blogg regelbundet för att jag tycker att du är en stark person och en fantastisk förebild! Kämpa på, Bitte, tjejen på jouren var säkert osäker och hade det stressigt, men trots det borde man inte bemöta personer på det sättet inom vården! Önskar dig kraft till vardagen och en fortsatt fin vår! Tänker och ber för dig!

    Mvh
    Heidi i Jakobstad

    • 18 maj, 2012 10:16

      Det fattar jag. Att de har det stressigt och får ta hand om en massa folk som kommer dit i onödan. Men sen kommer de som behöver hjälp, hur känner man igen det? Jag låg hela natten och undrade om jag har fel i huvudet, fast jag vet att tics beror på ett medfött fel i hjärnan, vilket gör det svårare att kontrollera nervimpulser. Tack.

  9. Sanni permalink
    18 maj, 2012 07:29

    Jag är så arg på att det kan få gå till på detta vis 😦 När du återfår styrkan hoppas jag att du har kraft att printa ut detta inlägg ur din blogg och skicka det till patientombudsmannen på sjukhuset, för såhär får det verkligen inte gå till. Om du nångång hamnar att ha nå att göra med dem igen, så kom ihåg att skriva upp namnet på den människa du talar med i telefon före besöket. Kräv sedan att få tala med/se denne människa väl framme på sjukhuset !!

    Fy vad man skäms att vården i vårt land får va såhär 😦 Ingen har frivilligt valt sina sjukdomar och man har som skattebetalare rätt att få hjälp då man behöver !!! Helt klart fel människa på fel plats !!!! STYRKE-KRAM!!

  10. 18 maj, 2012 08:06

    Styrkekramar. Hoppas verkligen att det var ett undantag att få ett sådant där bemötande, för så där får man verkligen inte göra. Usch och usch. SÅ känslokallt och omänskligt.

    Jag tänker ändå på hur bra det är att du vet så mycket om din sjukdom nu, att du vet hur den beter sig och vilken hjälp du borde få. Du VET att det är du som har rätt i det här fallet, att hon betedde sig som en idiot. Det gör det kanske inte hemskt mycket lättare, men lite. Du behöver i alla fall inte tvivla på dig själv. KRAM

  11. sherbert76 permalink
    18 maj, 2012 08:25

    Alltså… jouren i Åbo verkar vara från … just nu 😦 De tror tydligen att de kan bete sig hur som helst mot folk 😦 Nervärderande… Min sambo var till jouren för två veckor sedan när han skurit sej i tummen o tjejen/kvinnan i receptionen hade kastat en blick på tummen och avfärdat det hela med att (på finska) snäsigt säga ”sätt tillbaka plåstret på tummen och gå hem”. Det var det. Inget kollas hur djupt såret var eller höras med någon läkare. Nu läkte ju skadan ändå och det var ju inget livshotande, men ändå sk-t behandling. Nervärderande såsom av dej. Så borde det verkligen inte få vara!

    • 18 maj, 2012 10:13

      Men herregud. Vad är det för människor som jobbar där?! Har de ingen utbildning? Och om de får dit en massa folk som kommer för onödigheter, kan de inte ha nån hantering för det?

  12. 18 maj, 2012 08:32

    jag skäms som sjukskötare.., för den mänskan har int vett att själv skämmas!
    *styrkekramar* Bitte!!

    • 18 maj, 2012 10:09

      Jag vet inte vad de tänkte. Att jag är nån virrpanna. De var två i receptionen som satt och skakade på huvudet åt mig. Ska man vara dödssjuk för att komma till ett sjukhus?
      Förresten så ska du inte ta åt dig, det var ju inte du. 🙂

  13. vardagsparlor permalink
    18 maj, 2012 09:39

    Voi nej 😦 Blir så lessen för din skull, sådär får det bara int gå till!! Du skall få hjälp just då då du behöver det, vad är det med dagens finska sjukvård. Och dessutom under all kritik, man säger bara int sådär framför en sjuk människa. Fy skam på henne!!
    Kramar

  14. 18 maj, 2012 03:43

    Kram!

  15. 18 maj, 2012 04:10

    Hej, Bitte! Man kan knappt tro sina ögon när man läser det du blivit utsatt för inom vården! Men, detta är vården anno 2012, tyvärr. Att en utbildad skötare beter sig så här är under all kritik ( en jaksa ). En sådan har inget att göra inom vården, oberoende om hon är trött, förbannad eller annars bara har en dålig dag! Man tar ALLTID emot patienter med ett leedne på läpparna och lyssnar på dem! En patient med en kronisk sjukdom som tics, eller vilken sjukdom som helst är det fullaste allvar om man söker hjälp.

    Att bli sedd som en ” patient igen som verkar lite psykiskt störd ”, satans helvete gör inte saken bättre för patienten! Jag blir såååå FÖRBANNAD, skulle jag ha råkat ut för den människan hade jag brytit nacken av henne. Om du inte orkar anmäla henne för patientombudsmannen ha då Mika att göra det! Sådana skötare ska inte jobba inom sjukvården, de kanske passar bättre som dögrävare, de moittar inte eller säger emot! Stora styrkekramar från Österbotten. Hoppas att det ordnar upp sig snabbt, så här kan du inte fortsätta. Sök en neurolog som verkligen tar dig på allvar. Råkar du ut för flera sådana här skötare slår du handen i bordet och säger, NU SKA JAG HA HJÄLP!

  16. 18 maj, 2012 05:28

    Instämmer med de övriga, som sagt att så här får det inte gå till, liksom att du ska anmäla människan i receptionen. Man måste få vård oberoende av vilka symtom man har. Och bemötandet måste alltid vara professionellt vänligt. T o m poliserna i Poliisi-TV är sakliga och beundransvärt tålmodiga med alla fyllerister.
    Mitt hjärta blöder för dig!
    Tycker det är så orättvist, för igår var jag till Mejlans och hälsade på min mamma, som hjärtopererades i tisdags. All personal var jättevänlig och vården förstklassig. Och nej, hon åkte inte in med ambulans för det här var ett planerat ingrepp. Och ingen av personalen beter sig illa på grund av språkförbistringen heller. Tvärtom de bemödar sig verkligen om att förklara så att hon förstår fastän hon inte kan finska.

    • 18 maj, 2012 09:01

      Jag pratade enbart finska, dessutom! Kanske det förvirrade för stunden eftersom jag var så ledsen. Men i alla fall, de verkade inte alls bry sig om ens mående. Bara såg på en som om man var galen, det kändes jättekonstigt och pinsamt.

      Skönt att ni fått bra bemötande! Det har jag fått på Tyks också, när jag har varit där.

  17. 19 maj, 2012 09:06

    Läste inlägget först nu och hjälp så arg jag blev!! Vi har varit med om precis samma sak på Kaarinas jour. Min man hade nerv-värk, och den hemska värken tittade inte på klockan då den kom. Det gjorde däremot läkaren på häslostationen…Och just det där skitpratet att ”gå till din egen läkare” eller ”tämä ei ole päivystysluonteista” – aarrggghhh. Tycker så synd om dig!! Jag tycker absolut ni ska anmäla detta nånstans. Jag la in klagomål på Kaarina, läkaren bad om ursäkt efteråt, alltid något. Kraaaam på dig!!

    • 19 maj, 2012 10:59

      Tusen tack för att du delade med dig! Jag tycker det är så knsaigt, tokigt, fel att man inte ska ha tid att lyssna på individen, det blir mer och mer så i vårt samhälle. Banker, försäkringsbolag och allt med service stängs ner, man ska göra allt via internet. Det kan ju inte funka i längden?!

      Skönt att höra att ni fick en ursäkt, det är just det jag också skulle vilja ha, inget annat.

  18. Dolce Bambini permalink
    19 maj, 2012 08:38

    ger dig bara en stor varm kram. *kraaaam*

  19. 20 maj, 2012 01:30

    Instämmer med alla föregående talare! Vad som dock förvånar mig är att folk ofta inte tycks ha hört om Tourette! SÅ ovanligt är det väl inte ändå? Jag menar visste denna flicka som tydligen inte orkade, vad du lider av och vad Tourette är?
    Helt otroligt! Om du orkar, gör en anmälan! Jag kan väl förstå att hon var/är trött, men sådana tankar borde hon hålla för sig själv!!
    Kämpa på! Vi är många som stöder dig i och utanför cyberrymden! 🙂
    Kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: