Dagar av regn
Det regnar och regnar. Fast det är ganska varmt. Allt grönskar. Det stora vita plommonträdet håller på att slå ut. Brudspriea och hägg är fem före. Twinsen är tokiga och glada. De får banka på element och leka med Williams gamla sopbil, när vi hälsade på fammo och faffa en sväng ikväll. Jag brottas med en massa tics. Jag försöker hålla tillbaka dem, men då får jag ångest och lite panikkänslor. Det här är inget nytt, det är du obekante, du välbekante som hälsar på igen. Det återkommer med jämna mellanrum och jag ogillar för tillfället att prata om det. Det känns bara pinsamt med ”spasmer” och att de här hyperandningsskoven kommer lite oftare. Jag brukar kunna lugna ner dem, men nu går det inte alltid.
Såna här gånger tänker jag att mammor med Tourette kanske inte borde ha barn, när man inte klarar av sig själv.
Bittes blogg 
En kram och kämpa på. Jag tror alla mammor drabbas av tvivel på föräldraskapet. Man älskar ungarna så oerhört och är otroligt rädd att dom ska gå sönder på nåt sätt. Men ungar tål en hel del, bara det är utblandat med kärlek. Älska på du.
Voi dig..så skall du absolut int tänka. Har tänkt samma sak vad gäller min depression, den har pågått så länge och Elin har fått leva med den nästan hela sitt liv. Men har kommit fram till att vad och var skulle jag vara utan mina barn. Så njut av dina barn och skäms för guds skull inte, du är bra som du är, för alla i din närhet. Dina barn känner dig bara som du är och dom skäms int. Vet int vad jag skall säga annat än försök ta en dag i taget och se vart det leder.
Känner så med dig. Kramar
Tack Hanna. Jo, en dag i taget. Jag tycker också det är helt förkastligt hur de behandlar folk på jouren, det känns som om man skyfflas undan och fort ska det gå. Vi kämpar vidare. Jag har hjälp av svärmor idag så jag är inte ensam.