Hoppa till innehåll

Hamstring

15 mars, 2011

Ibland måste man läsa Kissies blogg för att se hur tragisk den människan är. Nu senast har hon opererat brösten igen och hon tyckte det värsta biten var att bli nedsövd, för ”det gör så ont i armen”. Alltså… hahahahaa! Det blir ännu roligare när man själv snart ska föda! Det är skrämmande när man tänker att det antagligen finns fler sådana här kids som hon. Och det är så fruktansvärt långt från ens egen verklighet att man inte kan förstå hur folk lever sådär.

Här är det uppbunkring av mat, toapapper och blöjor som gäller. Och våtservetter och lite ersättning. Bilstolarna är hämtade, vagnen är hemma. HÖR OCH HÄPNA! Den får plats i hissen!! Jag har inte själv prövat, eftersom hissen är så smal, men sambon sa att man kan klämma in både sig själv och vagnen, om man inte är gravid, för man måste luta sig över vagnen. HURRA HURRA, fatta va bra! 😀

.

.

.

.

En tvilling-/syskonvagn är ganska tung, märkte jag. Och den är utan bebisar ännu. Kanske har tyngden inte bara att göra med själva massan, utan att den känns lite bred och bökig också. Jag försöker fortfarande förstå att vi ska ha två bebisar. Min hjärna hänger inte med. De flesta saker verkar vara designade för en nykomling, inte två. Alla artiklar och vagntester är för vanliga vagnar. Alla förlossningar i tv slutar när barnET har kommit ut. Då ska det vara frid och fröjd liksom. Bebisen ligger vid bröstet och är jättesöt. Det är inte lika med två stycken.  Å andra sidan blir det knappast någon amning för mig ändå, jag vill inte utsätta bebblorna mer än nödvändigt för min medicin så jag är redan inställd på det, precis som förra gången. Och jag sörjer inte det heller.

I natt vaknade jag och trodde det var dags. Jag mådde superpyton och hade så ont i ryggen. Jag hade inte sammandragningar, utan en konstant smärta. Det visade sig bero på att jag sov på vänster sida, vilket inte går just nu, jag vet inte varför. Jag drömde tydligen om nåt i förlossningsväg eller var halvvaken, för jag försökte dela in smärtan i höger och vänster och olika slags ”ordningar”. 😛

Pyttepaket. Hur kan till och med blöjor vara så små?

Imorron ska jag/vi på kontroll till TYKS igen, få se vad som händer då. Om det händer nåt. Det känns som att man har laddat så länge nu, att det vore en liten besvikelse om de skickar hem mig igen, men jag vet att det kan hända. Det beror på hur bebblorna mår. Det känns som om de har växt. När jag ligger på höger sida, känner jag Bäs huvud sticka upp lite på ena sidan magen. Lilla bebisarna. Va nyfiken man blir på hur de ser ut och hur de mår. Jag hoppas på allt det bästa och att jag själv också klarar hela faderuttan. Helst snabbt.

Det är förresten lite lustigt ibland när man är såhär gravid, så det verkligen syns, även genom vinterjackan (jag har faktiskt en enda som går att stänga ^^). Folk väjer automatiskt i affären, där man kommer vankande. Och en liten tjej höll upp dörren när jag gick in till Sale igår. Graviditeten syns ju också på min gångstil när jag vankar fram som Ahtisaari. Skulle det inte vara för illamåendet, den packande känslan i benen och ontet i ryggen som kommer ibland, skulle jag må hyfsat bra. Jag har många gånger tänkt på att det skulle vara så mycket lättare att föda barn om man skulle vara mindre, ha fått sova ut natten före och inte ha några andra krämpor. Men det ska ju inte vara lätt, när belöningen är så stor. Jag hoppas på en sak just nu: att kunna sova inatt.
12 kommentarer leave one →
  1. 15 mars, 2011 03:42

    Det är så mystiskt. Dina kommentarer fastnar alltid i spam-filtret på min blogg. Alla andra kommentarer visas direkt, men dina måste jag alltid godkänna. Bara så att du vet! Att du inte tror att jag censurerar dig, hehe!

    • 15 mars, 2011 06:03

      Hoppsan, knasigt! Kanske för att min mailadress är så kort? Det har hänt att vissa bloggar inte har godkänt min mailadress, för att den är ”spamaktig”, fast den är helt korrekt! Tack för att du sa till. 😀

  2. Erica W permalink
    15 mars, 2011 04:40

    Lycka till om det blir imorgon det händer:) Vilken tur att vagnen ryms in i hissen, så mycket lättare för dig att få upp babysatna i hissen!! Fast det är tungt och bökigt med vagnen kan du ju tänka på hur snygga och muskulösa armar du kommer att få när du kånkar på med den;)

    • 15 mars, 2011 06:07

      Tack! Ja, det var så underbart att den får plats, fast man själv knappt får plats att åka med. 😛 Jag tänkte också på att man får lite muskler, det kan behövas efter det här gravidäventyret.

  3. 15 mars, 2011 05:46

    Men HURRA att vagnen ryms in i hissen! Det kommer underlätta enormt för er. Man känner sej som värsta big mama när man kör dubbelvagn – då väjer också folk 🙂

    • 15 mars, 2011 06:09

      Ja det var verkligen en lättnad!
      Det ska säkert gå bra när man vänjer sig, att köra dubbelt. 🙂 Jag väjer själv för de som har vagn, såvida det inte är tre som går i bredd.

  4. Josefine permalink
    15 mars, 2011 05:51

    Sätter man det i perspektiv till att föda barn så är Kissies vånda att det gör ont i armen vid nedsövning så är det ”löjligt”, men har du blivit nedsövd? Alla som blir nedvövda får nog inte ont i armen, men när jag fick missfall och skulle sövas så gjorde det skitont i armen, kände hur venen värkte där medlet åkte genom, jag skrek på personalen så ont det gjorde. Lätt att skratta när man inte vet hur det känns..

    • 15 mars, 2011 06:05

      Nej, jag har inte blivit sövd, det där visste jag inte. Jag har bara fått kontrastvätska och liknande. Kan de vara så att man reagerar olika på det där medlet också?
      Jag tycker man skulle vara mer rädd för att vara sövd, att nåt skulle gå fel i själva ingreppet eller att man får en infektion efteråt. Och att man ger sig in i en bröstoperation frivilligt, förstår jag över huvud taget inte, men det är ju en helt annan femma.

  5. Johanna permalink
    16 mars, 2011 06:23

    Då jag väntade min son så väjde folk inte undan :/ Vissa t.o.m. stötte till magen, det var inte trevligt för det tog ganska ont.
    Roligt att höra att det har ändrat sedan jag var gravid 🙂

    • 16 mars, 2011 07:59

      Jag kanske ser ynklig och sur ut, där jag går fram som en gammal tant? 😀 Det är ju lite olika på vem man råkar på. Det finns alltid de som struntar i allt.

  6. Ingela permalink
    16 mars, 2011 08:22

    Jag brukar kika in här varje dag, men är litet (en stor överdrift) lat med att kommentera, men i dag ville jag ändå lämna ett spår och önska dig lycka till med det du har framför dig. Det kommer att gå så bra, så!

Lämna ett svar till Linn Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: