Skip to content

Skogsmulle

29 september, 2014

Oj. Det märks att jag inte varit här på ett tag. Vår dator hade glömt en del inloggningsinfo och kameramapparna på datorn stod ganska tomma. Det betyder att det händer en massa annat, vanligt och ovanligt, men att jag inte satt nån energi på att skriva. Har man inte lust, så har man inte. Jag har förstått att många går in härvia och använder länklistan. Va roligt att den kommer till nytta!

Ledig måndag. Hushållssysslorna sinar aldrig. Jag sover massor.Laddar, tankar. Tack och lov har jag inga problem med det, annars skulle jag inte orka. Det pratas mycket om hur farligt det är att sitta för mycket still just nu, men det problemet känner jag inte att jag har. Vi går mycket på jobbet och det är jag glad över, men det tar även ut sin rätt. Fast vi är många på min arbetsplast, är arbetsbördan också ganska stor. Jag gillar när det händer saker, jag vill inte sitta still, men ibland blir det vansinnigt mycket. Andra på jobbet säger samma sak och vi skojar om att vår arbetsgivare tror att vi behöver fritid också. Det är precis som på andra arbetsplatser – man jobbar som en galning mellan varven, och det fattas nästan alltid folk.

biddarlIdag gjorde jag linsbiffar och köttfärslimpa. Skönt att kocka och testa lite nya saker. Egen mat är bäst! Det blir ändå så mycket halvfärdig mat som vi värmer och äter på vardagarna. Hittade väldigt mycket bra recept i en gratistidning från Citymarket. Jag var riktigt förvånad, ibland lönar det sig att bläddra i de där tidningarna vid ingången.

Mika åkte iväg på orienteringskurs och jag samlade ungarna för att gå ut i skogen. Det var lättare sagt än gjort. En ville inte ut, den andra fick inte på sig sina sockor, en tredje behövde kissa och jag själv behövde få med mig både kex och saft samt få på mig mina egna kläder, medan de ropade på mig i kör! Jeeez. Sen kom vi äntligen iväg och gick till den närbelägna lekparken i skogsbrynet, den som vi kallar Stenstaden.

klatterlekar1

vildlek1Mina bilder talar om hur det verkligen är med flera ganska små barn samtidigt, nämligen högljutt och rörigt. Det är kul också och givande, men man får öva på det där tålamodet (vem ska få trycka på hissknappen, inte skrika i trappuppgången, inte skrika och ropa, inte vimsa iväg överallt, det kommer cyklar, hålla handen, lyssna på mig, gå inte i vattnet). Ingen står nånsin helt stilla, förutom om de samlas framför en hög med godis eller ett favoritprogram på TVn. Idag stängde vi alla program och pekplattor och det gick så bra så!

litekexxstund

skogskej

Det bästa med att ha flera barn samtidigt är att

1. de leker tillsammans.
2. man orkar inte hålla koll på dem hela tiden och de får pröva på att klättra, gå iväg, bli mer självständiga och inte ropa på mig hela tiden.

Det svåraste är

1. Att de bråkar så ofta
2. Att hinna och orka lyssna på alla tre och låta dem ta sin plats.
3. Att speciellt Milja verkar vara född utan volymkontroll.

William och Isaac lekte skola och det här var MN, alltså Miljö och Natur-lektionen. Allra mest längtade ungarna efter kexstunden och de frågade efter den ideligen, medan jag påpekade att vi faktiskt är här för att leka och utforska. Vi lärde oss hur ljung, björk, tall och björnmossa ser ut. Och så plockade vi upp lite ölburkar som några ”stordumsnutar” hade lämnat efter sig. Det är förresten det värsta man kan säga åt William. (ibland.. ibland när han inte alls lyder drar jag till med att han blir en stordumsnut, när han ideligen retas, skuffas eller tar saker för att bara retas. Förlåt W, jag hoppas du förstår mig när du blir äldre. <3).

William drog med twinsen på klättringsuppdrag och när vi skulle gå hemåt hade (bara) en av tre genomblöta skor. Det syns inte på bilden, men det ligger en grund damm till vänster om stenblocken och Milja skulle ju förstås fiska.

tummenerDagens tumme ner:

En man som gick förbi lekparken och skogen, stannade och kollade på Isaac nedlagda flygplan. Han vet att man inte får ta med det i skogen för att ”man behöver två lediga händer ifall man ramlar”. Mannen vände på paffen, jag försökte ropa från skogen intill att det är vårt, kasta inte bort det! Vi hade redan gått en bit in i skogen då. Varför är man sådär hysterisk med att stända, plocka och granska andra saker? Det är ju barqa en liten pappbit på en bänk, inte skräp. Det är väl helt klart en leksak. Eller?

attkramaenson
tanderNu sover tre av tre barn och jag andas ut. Det är inte så mycket helgjobb på kommande och W ska få besök av sin klasskompis på onsdag. Skoj, det behöver han! 😀 Jag tänder ljus på balkongen och ska virka några varv på mina små filtar (som ska bli en stor) eller sticka på nån ny socka. William och jag läste ramsor av Lennart Hellsing. Ni vet, han med Krakel Spektakel och sånt. Jag är så glad att William också gillar rim och ramsor, jag hoppas att det är något som blir kvar. Mommo, du hann inte se mig växa upp och du hann kanske aldrig bli stolt över mig, som du önskade. Du ville jag skulle kunna vara så stor att jag kunde ta hand om mig. Jag tror att jag börjar vara där nu. Jag tänker på dig, du var så viktig för mig. Har du det bra i himlen? Kan du hälsa till fammo Judith, Kauko-pappa, Fredrik och farbror Timo? Jag saknar er så mycket.

attkramaendotterDet är så svårt att begripa och omfamna tanken att livet är här och nu, att ta vara på stunden. Men ibland, ibland lyckas vi.

Annonser
One Comment leave one →
  1. 4 oktober, 2014 06:33

    Jag blir så glad då du har tid och ork att skriva, för då du skriver sitter jag här och ler, igenkännande. Åt allt det jobbiga och det som gör livet värt att leva! O du har ju så underbart söta barn, en glädje att få följa med dem växa!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: