Skip to content

När tiden inte räcker till

6 september, 2014

Sorry att jag skriver så lite! Jag känner att jag måste be om ursäkt, för jag ser att det är många som klickar in sig hit varje dag ändå. Det är så fullt med jobb, barn och tjofräs i vårt liv just nu, att det är svårt att hitta orken eller inspirationen till att skriva, även om jag vill.

Vad har hänt sedan sist? Tja, allt och ingenting. Jag brukar ibland tänka att jag skulle vilja ha en blogg som handlar om väsentligheter, att ventilera viktiga åsikter och visheter, men det blir aldrig så. Det blir mest vardag och det är bra med det. Allt har sin plats och sin tid.

veneziaden1
syskonen_skkrVi firade villa-avslutning/venetziad/forneldarnas natt genom att inte göra så hemskt mycket. Min yngsta syster Jennie var på besök och det var SÅ roligt! Det var bara så befriande att ha ännu en tjej i huset och dessutom en av mina familjemedlemmar, att jag blev störtglad bara av det. Hon skrev in sig i Åbo Akademi, men skjuter på studierna ett år, eftersom hon ska jobba hemma i Jeppis. Det känns ändå så otroligt roligt att hon ska komma hit. En till att rå om, kanske få tvätta åt, om det behövs, en (ja, ett par, hennes kille kommer ju också! 😀 ) att bjuda på söndagsmiddag och sköta om.

Meningen var att vi skulle smälla lite raketer, men ungarna blev rädda och vågade inte ens hålla i sprakastickona (=tomtebloss). Äh, sa vi, det är kallt om fötterna, och gick hem i 12 plusgrader, vi bara njöt av kvällen på balkongen, hemma,  bara tillsammans och la oss ganska tidigt. Sååå skönt!

langadagen22Jag råkade ut för en öroninflammation och världens förkylning, vilket ledde till att jag fick sjukledigt i nästan en vecka. Det är det längsta jag har varit borta från jobbet sedan i mars, då jag började. Mysko känsla, men samtidigt hann jag ladda batterierna. Den här veckan har jag tvättat, tvättat och tvättat (observera mina fejkärmar på jobbkläderna!) så att jag verkligen längtade efter fredagen och en ledig helg. Samtidigt fick jag höra att två eller tre av mina jobbkompisar inte kommer att ha det lika bra som jag – nämligen att arbetskontraktet förlängs till årets slut, utan bara får hoppa in eller inte jobba alls innan jul. Det är tungt till tusan mellan varven, de dagar man inte hinner öppna sin e-post ens, bara lasta och bära och tvätta (på tvättsidan står man åtta timmar om dagen) och knappt prata med sina kollegor, men så kommer den. Helgen. Den befriande helgen. Äntligen hinner jag vara med ungarna! Inte bara sluta klockan sex eller tio på kvällen, utan få vara med dem också. Och vilket väder det blev!

tvasomtrivs

godnatttwisnen

Jag drog fram klänningarna igen och capri-shorts i äkta 35Plus-anda! Städade i lägenheten med twinsen och William, medan Mika var i Hesa och sprang terrängmaraton. Jag bestämde mig för att inte vara nån gnällmamma idag, utan plockade tålmodigt bort leksaker och dammsög överallt. Hör och häpna, ungarna började hjälpa till! Inget tjat, inget gnat, jag bara bad dem göra lite småsaker – och det gjorde de. Ja, visserligen drog de fram leksaker igen igen hoppade i sina sängar, men det är okej. De lekte så fint att jag blev glad ända in i hjärteroten. Twinsen låg på balkongen och lekte dagis med Umizoomi-tema. Umizoomi är ett barnprogram på Nickelodeon Jr, ett väldigt pedagogiskt sådant, som alla tre tycker om. Det består av tre figurer som hjälps åt att lösa så problem, som bland annat innehåller grundläggande matematik. Karaktärerna heter Millie, Geo och Bot, varpå ungarna kallar varandra detsamma! Jag lyssnade på twinsen på balkongen;

– Geo, nu ska du sova! 
– Okej, godnatt, jag sover nu, puss puss! 
– Näj, inte sådär, du ska ligga under täcket. 
– Ja, ja e här!

Och så vidare, och så vidare. Twinsen leker speciellt bra tillsammans nu, det är en fröjd att iaktta dem. Vem hade trott att trotsiga treåringar kunde bete sig såhär oemotståndigt sött, speciellt när de är två?

tjejligan

Vi hälsade på fammo och faffa också och hängde i hängmattan. Milja skulle kunna äta hur mycket bär och frukter som helst! Hon hämtade hela tiden vindruvor, minitomater och äpplen i trädgården. Hon äter till och med krusbär och sånt som är lite surt. Jag fattar inte?! Hur kan man vara så cool som Milja? 😀

twinsenspaprikorPå tal om grönsaker. De här paprikaplantorna har twinsen sått på dagis, från frön. Jag fick plantorna i morsdagspresent (alltså i maj) och höll på att glömma dem i mitt klädskåp på jobbet! De stod där i tre dagar, men överlevde! Sen tog fammo hand om dem, planterade dem i växthuset och voilá! De bär frukt! Det känns så häftigt! Visste ni förresten att man kan råka få chilifrukter från paprikaplantor? Japp, men i vårt fall blev det bara vanliga, goda, gröna paprikor.

delaenupplevelse
ensoverandraMina andra killar somnade antingen på soffan eller sprang ut och lekte eller spelade nya Angry Birds Stella. Milja ritar. Det är en dinosaurie hon har ritat på bilden ovanför. Jag tycker hon ritar så detaljerat för sin ålder! Killarna har inte alls haft samma intresse för att rita och teckna. Är det nån tjejgrej? Jag gillade också att rita när jag var liten. Hela min värld bestod av möss, som kunde gå på två ben och deras liv. Ihop med dem fanns ”Annorna”, de elaka systrarna som var tio stycken, i storlek tripp-trapp-trull, alla hade blont hår och var dumma. Jag var en av de fattiga, men hårt arbetande mössen i Musiland som alltid vann och var ”the good guys”. Haha, sånt där minns man för evigt.

nuuksiochallMin stora kille sprang som sagt Nuuksio Trail Marathon idag. Nuuksio, eller Noex, ligger lite norr om Helsingfors och är en nationalpark. Det HÄR är terräng som heter duga! Jösses. För Jeppisbor; tänk er roskisbacken eller Bergö, ett par gånger om, plus klättra lite över stock och sten hela tiden, i en maraton. Mika var så besviken, han hamnade att avbryta vid 26 km, men jag var jättestolt! Jag skulle inte ens ha orkat en fjärdedel av nåt sånt!

nuuksiokillen

nuuksio1Det verkade vara väldigt vackert där (Mika fotade med vår gamla kompaktkamera) och fullt med sjöar och träsk. Kanske något för en vandring, istället för sprintlopp? Hur som helst tror jag det var en upplevelse utöver det vanliga och att Mika kanske med tiden förstår hur bra han är. Han var ju ändå ute och sprang i fyra och en halv timme. (Bilden av honom har jag snott från FB-gruppen).

kaktusdahlian
vackrahosten2
gladakillen2Det är så många som tycker hösten är så deprimerande. Jag tycker inte det. Jag tycker hösten handlar om att gå tillbaka till trygga, bra rutiner och må-bra-saker. En jumppagrupp, en körövning, träffa vänner igen. Så mycket handlar om inställning. Jag läste nyss en artikel om folk som klagar över sitt jobb. Det räcker ofta med att en argbigga öser sin galla över nåt på jobbet, för att folk ska falla in i samma hjulspår. Sen läste jag en liknande artikel från Sverige, där det stod att det är bra att det finns dem som klagar över saker i samma situationer. Knäppt! Hur som helst tycker jag det är okej att klaga, men inte hela tiden. Jag blir knäpp av folk som inte orkar ta emot ett ”ha en bra dag” fast man försöker vara glad. Come on, Yolo, njut, i alla fall när möjligheten bjuds! 😀

 

 

 

 

Annonser
4 kommentarer leave one →
  1. 7 september, 2014 12:32

    Jag tycker att det är helt okej att du inte skriver så ofta. Jag tänker ”hon (=du) har nog fullt upp med att leva istället.” Du skriver ju desto mer när du väl skriver. Endel tar ju t.o.m. bloggsemester under sommaren. För mig går det lite i skov. Ibland skrivs det mer ibland mindre. Ibland läser jag bara bloggar och tar in det och skriver inget själv. Ibland är det tvärtom.

  2. MIa permalink
    7 september, 2014 02:37

    Jag tycker om att läsa din blogg för att du är så duktig att få livspusslet att gå ihop. Du ska absolut inte ha dåligt samvete för att du jobbar. Jag går också via din blogg och vidare till andra bloggar som du har listat, därför är jag in mest varje dag. Jag förväntar mig inte att du ska uppdatera alla dagar. Allt gott önskar jag dig och din familj!

  3. MIa permalink
    15 september, 2014 04:11

    Din blogg handlar precis just om väsentligheter, du skriver om livet, mitt i livet – och vad är viktigare än det!? Dina nära och kära, det perfekta jobbiga jobbet.
    Inget och ingen är perfekt, och det är precis så som det ska vara! En Kvinna som hittat rätt, både med familj och förvärv, you go girl!
    Kram,
    mia

  4. Synnöve permalink
    25 september, 2014 09:39

    Du skall absolut inte känna att du måste be om ursäkt. Din blogg är helt underbar sådan den är och det är helt rätt att blogga då du känner att du har inspiration och tid. Önskar dig och din familj en trevlig höst.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: