Skip to content

Irrläror och virrpannor

27 augusti, 2014

Det blev höst så hastigt. Det är som om någon skulle ha stängt av varmvattnet och vridit på det kalla istället, med tanke på hur mycket det öser ner. Tydligen tyckte min kropp att jag har arbetet väldigt mycket också, som någon nämnde på FB, eftersom jag drog på mig barnens traditionella höstförkylning. Jag fick inte bara deras flunssa, utan även öroninflammation i båda öronen (!!!) utan att nån av barnen fått det. Höh!

Även om jag har huvudet fullt av bomull och snor, är det på något sätt skönt att få vila ett par dagar. Tur i oturen. Det är tyngre med en sommar utan semester, även om man blir väldigt glad när lönespecifikationen kommer. Pengar är viktiga, men ändå inte allt. Pengar kan aldrig ersätta en person, en känsla eller tid med ungarna.

Ikväll var jag på årets första föräldramöte. Det är så mycket man inte har tänkt på! Ja, ungarna ska ha inneskor eller -tossor på sig, men det måste vara endera, annars blir man trampad på foten av de som har tyngre skor! Man ska läsa läxor med barnen, kolla vad de håller på med, det poängterar om och om igen att skolan och föräldrarna ska hålla god och mycken kontakt. Det ska vara papper hit, intyg dit, inloggningskoder, parkeringsförbud, bibbakort, utvecklingssamtal och eftis. Eftis ja, och Morris som det heter på morgonen. Dit ska man ha en euro med sig varje morgon. Hallå? Vem går runt med slantar varje dag? Varför inte betala in större summor på en gång? 😦

cynkaanÅbo stad sparar in en massa pengar, bland annat i skolorna. Det här året har vi ändå tur. Vi är en av de få (eller enda?) skolorna i Finland som har skolfarfar, nämligen flera äldre män som spenderar tid (gratis) på skolan och ger ungarna en hjälpande hand. Det satsas jättemycket på att förebygga både mobbning, man vill att eleven ska få en bra start, man får hjälp av kuratorer och mindre grupper, dit barnen eller vissa av barnen får komma om de behöver mer lugn och ro eller hjälp med nåt särskilt. Det vi kallade ”specialklass” har försvunnit (dovi-grupp i Pedersöre, herregud så hemska vi var), skarven mellan alla dessa formationer av grupper lappas över och man ser till individen och föräldarna. Man har Twitter och Facebook och mail och tjo faderuttan, bara vi föräldrar orkar och hinner följa med i allt! Tanken är så god och jag är glad åt all hjälp de ger våra barn, det är så värdefullt!

W har fått en lustig, en rund, luftfylld sittdyna, som ska hjälpa honom att sitta stilla, men som man får ”sitta och gunga på”. Hemma går det lite si sådär med läxorna. Matte är ju hans grej och går utan tvekan bäst, men han är ledsen över att han inte kan lära sig allt på en gång i läsningen! Ja varför kan man inte det!? Tack och lov ska de inte bara få en läsebok (nu har de en som heter Läseboken 1a, Schilds&Söderströms) utan även Ljudboken, eller om det var Ljuda-boken 1 i samma serie. Hurra! Jag satt senast och pusslade med lappar, skrev och förklarade hur man skulle uttala ordet ”alla”, eftersom W var övertygad om att det stod ”allt” där, som han memorerat. Jag fick lugna ner honom flera gånger, eftersom han tog ut sin ilska på lillebror, som skulle vara med i samma rum. Helst Milja också, och de pratade samtidigt, förstås. Vi började om, vi läste, vi pratade om saker han var bra på, att man måste öva på det här också för att bli bra som på det andra och om besvikelser.

ovaparljudeVi har också övat lite extra på R- och S-ljuden som han haft svårt att uttala. Men någon logoped behövdes inte, sa förskolan ifjol, utan vi övar lite själva. Och varje gång vi har tagit fram dessa papper har hans uttal ändrat jättemycket! Tänk att D och R kan ligga så nära varandra fonetiskt, det har jag inte tänkt på! Det är också roligt att höra att våra övningar ger resultat och han själv får bli stolt.

bild3

utflyktsklaraMitt i allt detta har vi två treåringar, som ska på utflykt samma dag. De är ju i stora gruppen nu! Mina bebisar! Igår hittade inga trip (saft) och hade glömt att köpa. De stora vattenflaskorna gick inte in i små ryggsäckar, så vi fick ta Mikas små vattenflaskor från löpbältet istället! Dessutom ska man helst inte ha saft, inte heller bullar och godis. Vi var superduktiga denna gång, riktigt prutthurtiga, och tog ekologiska russin, vatten, fruktsmoothie och en macka. Jag är så glad åt ryggsäckarna jag hittade ifjol! De kostade 10 euro styck på Stadium och innehåller ett sittunderlag man kan vika ihop. Så bra!

Som tur är, har vi jackor och andra plagg som W har haft, som twinsen kan ärva. Det är så mycket kläder i användning, att man blir helt tokig ibland.

lilltjejen

litenfiltJag fick virkvärk. Virkade upp ett nystan Novita Onni till en liten dockfilt. Inte för att det behövdes, utan för att den gjorde mig så glad. Det är skönt att koppla av med enkla stolpar på rad efter jobbet eller i bussen. Milja har filten när hon bäddar åt sina nallar. Hur mycket man än exponerar henne för bilar och Angry Birds, väljer hon dockor, djur och hästar. Nallar och kor. Bäddar och kammar och sköter. Hah, prutt på dig genus! Alla ska ha rätt att leka med vad de vill, det sa jag åt W senast idag, när han sa att han tyckt om att ha på sig klänningar när han klätt ut sig, men om man råkar gilla rosa och är tjej, är det ju inte heller fel!

Saker jag retat upp mig på denna vecka:

En bild som en tjej hade delat på FB. En bild av en torr kanelgiffel, ni vet, såna där Pågens smågifflar för två euro. Hon hade låtit den stå i en påse i flera månader och den hade torkat, men inte möglat. Hon sa att hon inte förstod att föräldrar kunde skicka med såna där ”giftcocktails” åt sina skolbarn.

Vad då giftcocktail! Knaper dig med dina gifter, det är vad pappa får i sig! Har hon ens barn? Det är fint och vackert att tänka att alla föräldrar ska lägga med vatten och ett ekologiskt äpple på en utflykt åt ungarna – men det går inte! Det funkar inte alltid! Tänk om det var nån dag någon trött mamma och pappa lade med en sån bulle för att det inte fanns så mycket annat hemma? För att de hade glömt bort hela utflyktsdagen? För att de tycker att det inte är så farligt? För att de annars äter bra?! Vem är du att döma vad andra gör, hur vet du hur andra har det? Har du själv barn?! Jag tror inte det! Tanken är god, ja – men det här med att minsta lilla tillsats är ”gift” är bara dravel!

Det finns föräldrar som håller sig till så ekologiskt som möjligt och det är fint om man orkar med det, jag tycker också om ekologiskt! Men ibland går det inte sådär som i Strömsö, ibland kommer det så mycket vardag, så mycket annat emellan, sånt som jag anser ha ännu mer betydelse. Hos oss är det minst två eller tre som pratar samtidigt och bara sånt som att handla med ungarna och TA SIG GENOM butiken levande och med alla barnen i behåll, och dessutom få hem en del varor, är fint. Så det så.

aahdetkillarOch ändå ligger de där, de små korvarna, och överöser en med pussar, så man kiknar av skratt. Man vill alltid det bästa, men man är bara människa. Sluta skrämma upp folk med tramsdieter, giftvarningar, farligt margarin och jag vet inte vad. Någon kommer att kalla 2010 för det nya 1700-talet, upplysningens tid. Vi har så mycket info att vi drunkar i flödet, det sprids lite av varje om allt, man kan omöjligt ta in det! Kanske vi får bättre redskap för det också i framtiden. Under tiden gäller samma budskap som alltid: Slösa med kärlek. Det är det enda man får tillbaka fast man slösar. Och låt andra leva sina liv.

 

Annonser
2 kommentarer leave one →
  1. 28 augusti, 2014 06:27

    Kämpa på i vardagen, och krya på dig!
    Här gick slutet på sommaren så bra, det var så zen det nu kan bli i vår familj. Nu är det föräldramöten på tre olika ställen (plus egna på jobbet då), prov och läxor, vrålande barn som hatar skolan, gråtande barn som blir mobbade. Femtimmarsnätter och alldeles för många timmars dagar, men hämtningar och butiksöverlevnader, matlagning och känslan av att bara villa promenera ut, iväg, ge upp. Är endå varannan vecka ensam med dem, ofta och flera kvällar de andra veckorna också. Idag var en av dedär dåliga dagarna, också barnen på jobbet var riktigt upp och ner av nån orsak, och flunssiga..

    Men vi klarar det. Vi måste ju. Och kanske det lättar, hoppas man. 😀

    (gillade ditt sista kapitel extra mycket, så snat så!!)

    Kram på dig!

  2. Miina permalink
    29 augusti, 2014 03:00

    Kommer så bra ihåg PODOKKANA (PORKKANA) och VEDEKKO (VERKKO) som vår yngste övade S och R med 🙂 och så hade vi döpt stackarn till Rasmus och efternamnet börjar på S…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: