På väg mot skolstart

Någon sade att det är ungefär likadant att ha hand om ett gäng fyllon och ett gäng barn; de irrar runt lite planlöst, de sticker iväg, de slänger sig på marken och de somnar här och var. Och de skriker när de inte får som de vill! Den är sommaren har vi försökt hitta på roligheter, gå ut med ungarna och göra nåt, för att det inte blir för tråkigt. Ändå känns det ibland som det enda man gör är städa och laga mat, jobba och sova!

Ikväll möttes jag av den här synen i W:s rum.

– Men! Vad GÖR du? frågade jag.
– Jag letade lite efter Nöffe bara.

Tror ni att han städade upp efteråt?

Alltså suuuucka mitt hjärta, men brist inte. Det ska bli skönt med höst!

Det var en fin dag idag. Jag älskar hösten, den är lagom sval och lagom mörk. Och efter den här kanonsommaren känns det ändå fint med höstliga förväntningar och planer. Äntligen ska vi ta tag i twinsens rum, ett par gamla skåp ska ut och jag måste, måste sortera alla kläder och lakan som är där. Då blir det gjort.

Jag hade en ledig helg och det blev ju ingen segling, (vilket var ledsamt eftersom nästa lediga helg är tre helger framåt) men det blev en eftermiddag hos fammo&faffa med solsken och glass!

Isaac var i sjunde himlen eftersom han får låna faffas padd och spela Angry Birds Epic. Jag fattar inte hur han har kunnat lära sig var man ska trycka och peka – han kan ju alla menyer, hittar videor och extramaterial och är jätteduktig (och har världens sötaste små potatistår!)

Jag fick äntligen färdigvirkat Miljas känguru (som det är enligt mönstret, men jag lämnade bort svansen). Jag har virkat i ett bomullgarn, Novita Luxus Cotton och ett av de röda garnen är Rowan Milk Cotton, ett alldeles underbart, mjukt garn! Jag har haft dem i skåpet ett par år, det var roligt att de kom till användning! Det här projektet har tagit väldigt mycket tid, jag har bara virkat lite då och då, har försöker sticka lite sockor. Sockorna ska jag sälja på jobbet senare i höst. Jag kommer inte att ge så mycket utdelning, det täcker mest garnkostnaden. Det ger mig också glädjen att få sticka olika sockgarn och kanske få köpa lite nya senare i vinter! 😀

Hos fammo blommar dahliorna vi köpte på trädgårdsmässan i våras. Åååh, de är så fina! Vi köpte Pom Pom, parkdahlior och så de spretiga kaktusdahliorna. Det lönar sig att kolla bakpå paketen, vi valde sådana som inte blir superhöga (utan den rosagula, som är 65-75 cm) och så att de skulle passa i stora krukor.

På hemvägen somnade Milja, medan killarna blev kvar vid fammula. En sista dag kvar innan skolan börjar för William! Tänk, han har hängt med i bloggen från mage till skola, det är en lång tid, trots att jag haft lite uppehåll då och då. Och även i sommar, då vår dator är lite trög och bildöverföringen tar så lång tid att man tröttnar innan man ens börjat. Men vad gör det? Bloggen finns ju kvar och jag återkommer när jag har tid.

Jag har också buzzat färdigt med Bic Soleil och testat att raka armhålor och ben. Jag brukar förknippa Bic med billiga rakhyvlar eller pennor, men jag måste erkänna att jag är mycket positivt överraskad av den här produkten. Jag minns en reklam för länge sedan, men den löjliga sloganen ”För en närmare rakning”, men det är ungefär hur jag skulle beskriva den här. Jag brukar inte använda raklödder, utan tvål och jag är inte heller nån fantatisk rakare, eftersom mitt hår är så ljust. Men åh, det känns trevligt att ha babymjuka armhålor, måste jag erkänna! 😀

Nu väntar en ny arbetsvecka och skolstart på tisdag för min äldsting! Wohoo!

Jag fick en kraftig dejá vù när jag öppnade ett brev från Sverige. Det var … länge sedan jag bodde där. Och vem sjutton ska man rösta på?

Den nya veckan kickar vi igång med sjumorgon igen (den ente i raden av många, många, de senaste två veckorna) och gott bröd och favvomyslin.

Det trevliga med morgonskift är att man hinner äta lunch i stora salen. Lilla jag och alla de andra vitrockarna.

Vardagsbild från tvättsidan. Jag tog inte med det värsta. Varning för lite guck, klicka inte om du är känslig! Jag, å min del, har börjat kolla på andras bilder av sår och suturer och funderar på hur de är sydda och om de är välsydda och så vidare. Man vänjer sig med allt möjligt, till och med det man förut varit rädd för! Mitt eget blod tycker jag ändå inte om att se och inte heller när nån tar blodprov på mig. Jag vill inte se på det, men det bekymrar mig inte alls annars. Stick på bara. Detsamma gällde när jag fick heptatitvaccinet i veckan. 

I och med vaccinet, som jag ska ta två gånger till, tänkte jag på vilken stor fördel det är att ha ett jobb. Är du arbetslös har du ingenting. Nu vill de ha en på hälsogranskning, vacciner, ditt och dattan – men varför inte redan innan? VARFÖR finns det inte nån enkel hälsogranskning för de som är arbetslösa, ens en gång i året? Nån som frågar hur du mår eller kolla dina blodvärden? Man är ju samma människa när man jobbar, man är ju på väg till ett jobb!

Dagens gosebild: 

– Pappa, du ska säga klara-färdiga-gå!
– Okej, klara… färdiga… GÅ!

*mwa mwa mwa mwa!* Så överöser hon oss med pussar. Lilla Miljaliljan med sina böljande lockar, vad hon kan vara go. Bara vi inte förstör henne med att vara vi! Eller kanske det är det som föräldrar är till för. 😉