Den där juli

Tiden bara rinner iväg. Ändå går vissa dagar så fruktansvärt sakta. Jag försöker blogga, se lite på Laleh och Allsång på Skansen, men under de där små stunderna tiden är många, långa och tunga fotstamp, ilskna morr och fräs, senast från stora W, som tyckte att jag absolut inte skulle se på nåt sånt utan LEKA med HONOM! Är det inte det som föräldrar är till för, liksom!?

Det är roligt när ungarna kan få vara ute mycket och man inte behöver mycket kläder. Vi hänger i Kuppisparken, med sällskap av fammo. Det är bra att vara tre vuxna, för en unge vill hit, en annan dit.

Vatten är alltid bra när det är varmt! 

och en famn som lyfter och tar emot i höga klätterställningar…

… och en fammo med tålamod!

Igår bestämde vi oss för att åka till Särkänniemi. De har ett Angry Birds-lekland där och meningen var att få så mycket som möjligt ut av det.

Idéen var god. Vädret var gott. Ungarna var glada. Folkmängden och parkeringen däremot, var en mardröm. Först kom vi dit, till själva nöjesfältet, med bil. Det tog inte mer än två timmar. Däremot visste vi inte att vi borde ha kört direkt till Hämppis parkeringshus, för dit blev vi omdirigerade, efter köande. Och sen gratisbuss därifrån till nöjesfältet. Och kö till entrén och kö till matställena. Det bör dock tilläggas att hamburgerstället intill Vikingaskeppet serverade himmelskt goda burgare! 😀 Men när vi hade väntat på allt det där, hade det redan gått två och en halv timme och vi hade förbrukat en hel drös ”snart”, ”vi ska leka, ja vi går snart dit”.

För det var ju leklandet de ville till! Det var bara ett litet problem. Det var trångt och högt, W ville absolut inte klättra själv, han ville såklart inte komma bort från oss. Och solen gassade på oss, det var tur att jag tog med solkrämen. Twinsen blev rädda för höga trappor och ville inte vara där. 

Men lite grann hann vi med där ändå. Stora slangbellor, sjungande träd, gunggrejer och så …

… själva affären! Den var ju en stor succé! Och det kanske hade varit lika bra att köra förbi CityMarket med kidsen i det här fallet, eftesom man får likadana figurer där för halva priset. Fast inte just såna där specifika fåglar och grisar förstås. Var sin liten mjukis fick pojkarna i alla fall. Milja är inte lika intresserad, som tur är.

Det finns ju mycket mer på Särkänniemi trots allt. Arkader och roliga spelar var toppen! Twinsen satte länge, länge i olika stolar och provkörde bilarna.

Och William och hans grisvän utmanade pappa i air hockey!

Jag fick också det jag kom dit för! Jag hann med en tur i Tornado och ett åk i Trombi (nedre bilden) där Mika bongade mig med kameran och där största problemet var att det gjorde lite ont i axlarna. Annars var den skoj. Tornado var sjukt bra, men alltför kort! Jag ville ju stanna där och åka mera, mera, fast jag vet att det inte gick att kräva. Det kändes lite som att gå på en ölmässa när man är gravid och kolla på alla andra. Nåja, det stärker kanske sinnet och tålamodet på sikt.

Ungarna fick prova griståget och en annan liten karusell. Det verkade gå bra, men plötsligt började Milja gråta, och sen Isaac och sen William! Men jösses. Vi åkte tillsammans i den gulröda grejen och då grät Milja lite. Men mest för att man inte kunde komma bort när man ville, tror jag.

Det blev en kortare dag än vi hade tänkt, men vi hann se mycket. Koiramäki hann vi inte alls med. En sval dusch kunde man ta här och var, i form av kall ånga. Det var skönt!

På hemvägen somnade Isaac som en trasa i min famn, i bussen på väg till bilen. När vi ser tillbaka på dagen var den väldigt påfrestande, men det var något vi gjorde tillsammans och det blev en upplevelse som vi pratar om ändå. Jag somnade med ungarna på kvällen och tio timmar. Sen somnade jag idag igen, i deras lektält en stund.

Allra roligast är det ändå att leka med klossar. Isaac byggde upp en snygg borg, alldeles själv. Och han sa att han var Bobba Fetts pappa, om ni undrar över utrstyrseln. ^_^

Star Wars är ett hett tema här hemma, Milja är kejsaren och Isaac är Darth Vader. Det är märkligt vad ungar kan komma på, med lite tyg. Ofta är det mer invecklade lekar med mindre medel än vi vuxna kan föreställa oss.

Och solen gassar och mina två lediga dagar är över. Jag jobbar igen i helgen, men har en ledig måndag. Det fina vädret fortsätter och fammo&faffa är hemma igen. Tack gode Gud.

—- tillägg —

Under det här inläggets skapande har jag pausat fyra gånger. En gång när vi fick besök av Ws kompis från gården. En annan för att gå ut med Isaac, som var ensam hemma med mig, men kom på att han visst skulle gå ut, en tredje gång för att ta emot W som skrapat båda knäna, jag duschade honom, såren och plåstrade om. En fjärde gång för att Isaac skulle på pottan och kissade på sig och på golvet, så jag fick torka, byta och skura lite. Semester var ordet. Jag älskar varma sommarnätter, tycker det var så trevligt att min kompis Annika hälsa på, fast jag hade dubbla nattskift. Vi hann ta ett glas rosé på balkongen och se åskan mullra och regnet ösa ner, medan vi orerade om gamla och nya tider. Allt kan man sätta i perspektiv, alltid. Och allt har sin tid. Även semestrar.