Båtlivet

Vi hade bestämt oss för att segla i helgen, eftersom jag var ledig. Det hela höll på att kärva ihop sig helt. Vädret var uselt, det regnade och blåste alldeles för hårt för segling. Till på köpet fick Mika ryggskott och var borta ur leken. Jag körde honom till T-sjukhusets jour, eftersom han hade stora problem att gå, och vanliga värkmediciner hjälpte inte. Vi väntade länge. Inga anhöriga inte får följa med patienten till väntrummen (utom föräldrar när man är med barn dit) eftersom de de vill undvika trängsel så jag kunde gå ner till jobbet under tiden, det är i samma byggnad. Praktiskt!

Sen gick det bättre. Mika fick lite sprutor och starka värkmediciner men hamnade att spendera helgen framför TV:n. Jag stuvade ner barn, väskor, kläder och pryttlar i bilen. Tack och lov har twinsen blivit så stora att de oftast inte springer iväg längre och att de förstår så mycket mer än ifjol och William kan hjälpa till att bära lite.

Och sen – sen kom solen! Och och fina vindar! Ungarna har väntat så länge, pratat så mycket om båten, twinsen var lite skraja eftersom de inte kom ihåg fjolåret. Det har ändå växt upp med båtlivet och anpassade sig snabbt igen.

Milja och Isaac stod länge vid relingen, speciellt Isaac och ville bara ”titta på havet”.

Milja är den mest våghalsiga och ville sitta på däck, nära kanten. Jag var egentligen mest rädd för att hon skulle tappa sin kära Porkkana-Nenä i vattnet och vara ledsen över det, men allt gick bra. Både barn och djur hölls ombord utan problem hela resan! Och ja, man får passa på, hålla i, ibland i smyg, fast de säger emot (mamma! Ja kan selv!) och vara på sin vakt hela tiden, men på det stora hela tycker jag det gick superbra under hela resan. Ungarna fattar det här med flytvästar, de sitter stilla då och då och njuter av båtlivet!

På lördagen gick vi för motor, för att komma fram snabbt. Vi startade ju sent på eftermiddagen. Pojkarna byggde med Angry Birds…

… och vi tittade på ”nyckelpigebåtar”…

… och gungade i takt med havet och de stora vågorna som kom från Finnlines, Silja och Viking Grace.

Isaac, mys-sovaren, höll på att somna i min famn till det monotona ljudet av båtmotorn och havets kluckande. Jag kikade under hans mössa då och då, fast han blev arg! ”Mamma! Näh! Du fål inte titta!”. Med andra ord, han var trött. 😉

Hihiiiii, tittut!

Nagu bjöd på solsken, men lite svala vindar. På söndagen mojnade det och ungarna lekte, lekte och lekte. Att pluppa stenar i vattnet var allra roligast och helst ville de ju springa på bryggan. Milja blev lite arg när vågorna tog hennes sandslott hela tiden. De blötte ner byxor och kläder, så att twinsen fick gå med bar rumpa till båten en gång på söndagen.

– Mamma… sa Isaac oroligt, min lumpa saknar nåt att ha på sig! Ja behövel byxol!
– Fniss fniss, jo, vi ska hämta, men alla byxor är våta. Kom, så går vi till båten!

(det här med blöta byxor blev inte lättare i och med att Milja envisas med att ”inte orka” gå på pottan eller toan utan istället kissa på sig med flit. Nåja, vi sa att man inte ska göra så. Det är en sak när det är en olycka, en annan när man gör det med flit. Tur att jag hade packat massor med byxor! 😀 )

Söndagen bjöd också på Börjes nyrökta lax och sallader, grillade grönsaker och nypotatis. Ungarna var inte ett dugg hungriga nånsin, utom möjligen på morgonen, men det räknades skedar och frågades efter efterrätt, som sig bör när man har lite minisemester. Då får man också bullar och lite extra gott lite oftare.

Ibland är det trångt om saligheten, när alla ska vara på samma ställe, samtidigt!

… men för det mesta stuvar vi ihop oss, ofta på de där två kvadratmetrarna där alla ska vara och helst nära mamma, oftast. Det går det också, ett tag i alla fall! Och så här är det ju med tre ganska små ungar. Man kan inte ge en av dem en bulle. Eller ge en till bulle åt bara den ena. Nej, det går åt sex bullar i så fall.

Man kan inte heller räkna med leken slutar, när ett barn beslutar sig för att krypa ner genom förpikens lucka. Alla vill ju pröva samma sak! 😀 Så länge man är beredd på de här sakerna, går det utmärkt att segla med barn!

Mamma, nu båser det kallt! Inte nu! Och här är min motol, jag far hemåt, pick pick, nu styyyr ja!

Det blev otroligt bra segelvindar på söndagen och vi kunde dra upp storseglet (och kasta bort ett getingbylla, som fanns inuti!) och segla med bara storen – och göra över sju knop mellan varven!

Vackra, vackra Airisto.

Sjölivet tar på. Ungarna fick nog lite av en friskluftschock. Twinsen, som vägrar att sova på dagarna, somnade när vi seglade hemåt. Lite här och där.

Det är skönt att segla – och skönt att komma hem. Det är skönt att få trivas på olika ställen.