Sommarkort

Igår kväll låg i mitten av min hög med barn. William låg med benen över mitt ena ben, Milja över det andra. Isaac sov vid min arm. Jag kände mig otroligt rik och stolt. Och lite rädd. Ska jag vara mamma åt de här tre? Det är ett sånt där ögonblick som ibland kommer över en. En plötslig insikt om något som funnits där länge, något som man greppar extra starkt för stunden. En mamma. Den där viktiga personen som ska kunna komma med förmaningar och rätta val. Sen förpassade jag den tanken till sin egen bubbla och bara njöt av min söta, sovande hög. Allt lär man sig med tiden, även det man inte vill.

Idag är det ledig helg, regn som blir solsken, glada, busiga barn! En trött Mika efter en fest med jobbet.

Igår kväll satt jag uppe och sydde en Mäktiga Örnen åt Isaac. Han har pratat om den extra mycket sedan han såg en stor sådan hos Williams kompis. Symaskinen började plötsligt krångla och jag fick hålla in den där back-knappen för att den skulle sy framåt! Men på nåt sätt fick jag ihop fågeln ändå.

– Mamma, jag är så glad åt den häl Mäktiga Öööölnen! sa Isaac på dan och vägrade låta nån annan se på den i början.

En av det bästa saker med sommarregn är att man kan cykla i vattenpölar efteråt – så det stänker om det!

… och att ha en vän att cykla ikapp med. 🙂

Nu sitter jag och lyssnar på Cornelis, det är så somrigt.

– Vad är Coneelis för nåt? sa Milja.
– Det var en farbror som bodde i Sverige och han gjorde en massa bra och roliga visor. 
Sen fnissade hon: Coneelis, feneelis!