Åt fanders med fördomarna!

Jag brukar tänka på mig själv som en ganska fördomslös person. Det är jag inte. Inte alls! 😦 För ett tag sedan var en av mina vänner, hen är från Ryssland, sjuk. Jag undrade om det var nån slags baksmälla (höh höh, vodka är väl nationaldrycken där!), men det visade sig att personen ifråga hade rest till S:t Petersburg, kommit hem igen och blivit sjuk för att maten var så olika. Hen påstod också att samma sak händer när vänner/föräldrar hälsar på i Åbo, det är så olika bakteriekultur.

Jag skäms. Personen ifråga är en sån som inte alltid pratar så mycket, dels för att språket brister, men hen kan faktiskt bättre finska än jag, tycker jag själv i alla fall!

Samma vecka märkte jag att jag synkade väldigt bra med en tjej på jobbet. Hon är också från Ryssland och vi började prata om olika ord som är samma på svenska och ryska. Hon hade gått i Stockmann och undrat över hur så många ord kan vara lika på ryska: t.ex. kofta (uttalas EXAKT likadant), lök (lokk säger de) eller trussi/trosor. Där öppnade vi också ett fönster för mer konversation, jag tycker det är så härligt! Språk är roligt, jag lär mig gärna lite fraser på fler språk eller dialeker! Det lustiga är också att jag berättade om tiden när jag var i handels i Jeppis (eg. tradenomutbildningen, utrikeshandel) och vi skulle lära oss språk. Vi fick då också välja bland kurser i ryska, men jag tyckte det räckte med svenska, finska, engelska, franska och tyska. När jag nämnde detta för mina rysktalande vänner, drog de på munnen och sa: Äh, ryska?! Man ska väl kunna engelska! Det var roligt att höra från nån som delar sitt språk med 155 miljoner andra.

Man får säga vad man vill om en regent i ett land, om Putin och hans konstiga och skrämmande fascistfasoner, men alla i det landet beter sig verkligen inte på samma sätt! Jag är så glad när jag märker att de är många som är som vi, har samma åsikter, fast de kommer från ett annat land. Jag om någon, med mina konstiga och ibland väldigt hörbara tics, borde väl begripa det, hur det är att stå utanför. Ändå gör jag tydligen inte alltid det.

Nu säger jag det i alla fall! Bort med fördomarna! Jag hade fel, jag erkänner! Det är också väldigt, väldigt viktigt att länder, raser, religioner och åsikter får ett ansikte. Att lära känna någon som är homosexuell eller har en annan åsikt – och förstå varför det är så – är så viktigt, så viktigt. Det gäller också föräldrar. Att förstå varför den ena gör så, den andra gör si. Ju mer jag ser och läser och pratar med folk, börjar jag förstå varför man är så olika och tycker så olika. Den ena trivs hemma, den andra på jobb – det är helt okej! Barn far inte illa av det, så länge man hinner vara med dem och lyssna på dem också!

På tal om språk och ljud; de här busungarna har ljud så det räcker! Ikväll åt hon melon och deklarerade att hon äääälskar melon! Högt och tydligt! Samtidigt som tre andra också pratade! Inte undra på att jag tycker det är lugnt på jobbet, fast andra klagar på surren från autoklaverna, tryckluftspistolers ljud och annat sorl.

Milja hade fått följa med pappa till bibban idag och hon hade pratat konstans, hela vägen. Hon drillade som en lärka, om affärer, om reklamer och glass, om allt hon ville smaka på och allt hon såg. Hemma hade hon hittat mitt toalettdoftblock. Eller tja, det är inte ett block, det är en klick med gelé man ska sätta inuti toan, så den doftar gott och så att kalket försvinner lättare. Jag är helt säker på att hon har petat på det, för hennes händer doftade toablock igår, varpå jag genast bad henne tvätta händerna! Huu, jag får byta tillbaka till vanliga block, den där gelén var för intressant, trots att den håller längre. 😦

– Mamma! Ha du köpt makupala?! 😀

Isaac är mest intresserad av Angry Birds. Det och mat. Han bygger banor av Duploklossar och rasar dem med väldiga brak!

– Kolla mamma, kolla på det här! Bombfågeln EXKLUDELAL! Så här, kaboooom!

Idag fick jag fläta Miljas hår i en enda minut, medan hon såg på ”Fia och djuren”. Sen upptäckte hon vad jag hade gjort.

– Neeeeeeeeeeeeeeeeeeeej! INTE ha pippilottor! BRöööl!

Så där försvann den. När får man börja fläta håret? Jag väntar! Isaac däremot, brydde sig inte om fast jag petade på hans hår och satte upp det i en hästsvans, som på den övre bilden. Okej, okej, ja mamma och fammo, jag ska klippa hans hår. SNART! Inte än! (ska njuta av mitt lilla barn, så länge han tillåter mig att vara mammas pojke).

En ”hjärtkorg” i två delar, på väg till nästa hjärtoperation. En viktig korg, allt ska vara i precis rätt ordning och vissa saker ovanpå den andra inför ett nödläge.

Jag har fått känna på nya arbetsuppgifter. Jag har jobbat i sterillagret och fått kontrollera sterila förpackningar, kvittera dem och sortera till olika avdelningar. Det känns jätteviktigt och lite skrämmande! Det här härifrån allt åker iväg till olika avdelningar, så att allt som behövs inför morgondagens operationer är klart och rätt! Viktigt och roligt. Det gick ganska bra och jag får, som tur är, hjälp av mina kollegor när det behövs. Fast i helgen var det fyra som var borta eller sjuka och då fick man känna sig extra viktig.

Fammo! I augusti ska vi till Ikea! Jag har hittat twinsens sängar! De kan stå med gaveln mittemot varann, som S&M också har det för sina twins. Jeeee!

Dagens Milja:

– Mamma, du gjorde skuggfåglar i bilen! Så här (viftar med armarna). Kolla, nu är jag en papp-i-koja!