Fullt ös, med eller utan ThermaCare

Vissa dagar går bara fram med snigelfart. De senaste två dagarna har jag varit ledig och det innebar att jag fick en sovmorgon, men också att jag hann städa, bädda, tvätta tre maskiner, diska fyra eller fem maskiner och plocka av och an. Sopa och tvätta under bordet x antal gånger, speciellt idag, då jag varit ensam hemma med alla tre ungar. Mika är också det ganska ofta, eftersom jag jobbar sent, så det blir en liten känsla av att man är ensamstående förälder för båda mellan varven.

Idag sprang Mika Bodom Trail, som är ett ganska nytt lopp. Det är alltså ett terränglopp och sträckan en halv maraton. Över 700 deltog, så intresset var ganska stort. Han sa att det var väldigt snyggt att springa runt sjön och träskmarkerna, men också väldigt krävande, eftersom det var väldigt backigt, smalt och blött. Lite över tre timmar blev hans tid och jag tycker det är kanonbra! Det var ungefär 13 grader och duggregn (i alla fall i Åbo, så det var rätt idealiskt springväder, till skillnad från förra veckans stekande solsken. Själv skulle jag kanske orka en femma i skogen, hå håå! Fast skog, det är alltid mysigt!

Vi har fått post från Buzzador också! Jag kom ju med i ThermaCare-kampanjen och fick åtta stycken värmande omslag. De är tunna och man kan t.ex. ha dem under tröjan även på jobbet. Jag har själv haft ont i ryggen, så ont att jag inte riktigt klarat av att stå i en hel timme, som det behövdes när vi haft konsert, men jag vet också vad det beror på. Jag har burit, kånkat och burit, främst på höger sida. Twins, mat, böcker och barn igen och igen. Nu har jag stått och gått och försökt sitta rätt på jobbet och ta mig tusan, det har funkat! 😀 Jag har inte alls lika ont längre. I fjol i september/oktober gick jag till läkare och jag fick en remiss till fysioterapin. Man ska inte vara sjuk i Åbo, då ska man gå privat! De ringde och bjöd in mig till en ryggrupp – IGÅR! – åtta månader senare!

Nåja, själv är bäste dräng, men jag ska i alla fall gå till den där ryggruppen och kanske få nåt nytt tips som gör det helt bra. Jag är fortfarande lite ”sned” i kroppen, känner jag, det drar liksom neråt i vänster ben, så det trycker väl på isciasnerven lite grann.

Ungarna var med och öppnade paketet. Milja gjorde ”en plesent!” av Isaac! Och de var väldigt besvikna över de där ”plåstren på ryggen” som de inte fick använda, för det var ju bara vuxenbandage!

– Men om William slår mig i ryggen, DÅ kan jag få ett sånt där plåster, försökte Isaac och pekade på ThermaCare-paketen.
– Mamma! När ska du öppna dem?

Om det är nån som vill prova, får ni hojta till i kommentarerna!

Vi har också rivit av en konsert i Aurelia, alltså i Åbo svenska församlings utrymmen. Alla pengar vi fick in går direkt till Gemensamt Ansvar, som det alltid gör. Det är tredje eller fjärde året vi ordnar den här konserten, men i år lät vi faktiskt bäst! Riktigt coolt, tack kören! Jag tycker så mycket om er!

Här hemma löper vardagen sin gilla gång. Puky-cyklarna är i flitig användning och Isaac blir snabbare och snabbare. Jag tror minsann William lär sig cykla i år, bara kan kommer sig för att våga sätta fötterna på pedalerna (eller tramporna, som jag vill kalla dem) på sin vanliga cykel! Vi får börja med den lilla, så går det säkert finfint. Under tiden har han vrålkul med de små cyklarna, han och Isaac vill att jag ska säga platserna-färdiga-gå och så tar vi tid och alla vinner eller ingen vinner! 😀

Jo, jag vet, han brukar ha hjälm för det mesta. Än så länge går det i alla fall väldigt långsamt, så jag är inte så orolig.

Idag höll jag på att bli galen. Jag hade minst en på utvisning redan kl 09 på morgonen. Jag brukar kolla på SuperNanny och försöker ibland behålla lugnet, förklara för dem hur man INTE ska bete sig och följa de råd som ges i programmet. Jag fick faktiskt Milja att sluta skrika över en tröja på det sättet. Hon vägrar sätta på sig vissa plagg och jag tycker de har blivit så många nu, att man faktiskt inte får bukt med det. Hon är bara tre! Så, efter två minuter av gallskrik (och x minuter före det vid matbordet) satte hon lugnt på sig en t-shirt jag tog ur den rena tvätthögen idag.

Och så kommer det stunder, som den här i sandlådan, när alla leker tillsammans eller var för sig och INTE ropar på mamma tre gånger i minuten. Jo, jag gillar att leka med mina barn, jag är ganska barnslig, men det får ju vara nån gräns på det också! Twinsen har blivit duktiga på att klä på och av sig själv, speciellt min lilla dotter, som kan allt själv! Javisst kan Milja allt själv, precis som Lotta på Bråkmakargatan!

På tal om böcker, tycker ni att det här är en kille eller tjej? Alltså den lilla typen på bilden? Jag har hela tiden trott eller tänkt att det är en tjej, men när jag frågade Mika, sa han att det var en kille! Lustigt, det här har hänt i andra böcker också, när könet inte framgår riktigt klart. Koko har förstås badbyxor, om man ska vara riktigt noggrann, men för övrigt sägs det inget om vem hen är, varken i denna bok eller i den första, som heter bara ”Koko och Bosse”. Charmiga böcker är det i alla fall och läsvärda! På tal om det så är twinsen favoriter dessa böcker just nu:

Fia och djuren på dagis och
Fia och djuren går till sjöss. (av Catarina Kruusval)

Den första är vår egen bok och jag köpte den åt W när han var ett år. Roligt att få återupptäcka den, speciellt med en tjej som lägger märke till alla möjliga detaljer, som att kråkan Håkan har ett eget litet bo, hon klappar ihop händerna och utbrister trallande:
”koltrasten är nog hans bästa vän, JAA”.

Imorron och fyra dagar framåt har jag kvällskift igen. Det är bra det. Då vet man vad man gör. Rutiner är bra, även om de infaller på helger.