En varierande Valborg

För många år sedan funderade jag på att klistra upp en massa stjärnor i taket i ungarnas sovrum. Sådana där flouriscerande stjärnor som lyser långt efter läggdags.

Det blev aldrig av. Så kom det sig att jag botaniserade bland vappdräkter till barnens maskerad och hittade en nattlampa som man kan ha med sig i sängen, en Pillow Pet från BR. Den var nästan lite magisk! Den lyser upp rummet väldigt svagt, växlar färger och stänger av sig själv efter 20-30 minuter. Hela taket fylls av stjärnor och en glad nyckelpiga!

Det här med maskerad har aldrig varit så aktuellt förut. William har, år efter år, vägrat att klä ut sig. Det är på nåt sätt pinsamt, tycker han. I år sa han att han bara ville vara sig själv och Mika hade svarat att han är bäst på att vara sig själv. Kanonsvar, tyckte jag och så körde vi vidare på det temat!

Twinsen däremot, ville klä ut sig på sin dagisfest. När jag frågade dem vad de helst ville vara, svarade båda ”häxol!” men jag hittade ingen sådan dräkt. Däremot blev det en (mycket söt) krokodil och en nyckelpiga med väldigt snabba vingar, om man får tro dräktbäraren själv. Milja blev rädd för alla dagisbarn och -vuxna på morgonen. Vem skulle inte bli det, när ingen såg ut som vanligt? 😀 Sen gick det bra. Hon vinkade vid fönstret, lite buttert idag, en hon brukar bli glad snabbt, har jag fått höra, det är tur det.

Den jobbande mamman slutade klockan 18 på valborgsmässoafton. Skål i EasyDes, hälsar tvättsidan! Även om jag gillar mitt jobb, var det faktiskt lite trögt nu. Man väntar ju på att få komma hem sådana här dagar.

Ett par vardagbilder, dock ur mitt arkiv, för att inte bryta mot nån patientsskyddslag. Såhär kan det se ut efter att nån fått en ny höft:

De där ”pinnarna” som ligger i metallkorgen är reamers, de är läskigt vassa och funkar som rivjärn när man provar ut delar i höften och gör plats för nya. De är täckta med… ja, guck och måste sköljas och borstas innan de ens kan sättas i tvättmaskinen. Märkligt nog tycker jag inte det är speciellt obehagligt längre. Det bara är. Kanske jag vågar se på operationer snart? På nätet går det i alla fall bättre och bättre, när jag ser på videon eller bilder.

Nu lämnar vi sjukhuset som aldrig sover och fokuserar på vappen istället! Det var strålande fint väder på valborgsmässoafton i Åbo! Ungarna sov hos fammo&faffa, vi fick sovmorgon och jag sprang runt och fotade de här ljuvliga körsbärsträden, som blommar så underbart just nu utanför Domkyrkan.

Och när man kommer till torget på en vapponsdag, är det förstås helt knökfullt med folk och ljudvolymen är hög. Jag har gått, stått och burit, kånkat och lastat, jag var inte alls laddad för nån utevkäll.

Missar man Vårdberget live kan man i alla fall njuta av lite studentkörer som sjunger i gathörnet.

Ett par glas skumpa på nyrenoverad restaurang (platsen syns på bilden om man tittar noga) blev det i alla fall, innan vi åt på Tamarin och åkte hem.

Idag har vi sovit, samsats, byggt Duplo, letat efter försvunna Cars-bilar och stannat inne, för vintern kom ju tillbaka överallt! Snö i Uppsala, Österbotten, Stockholm, på Åland, ja överallt! Men den smalt under dagen. Nu fattas bara Gamla Karlebys NaDa.