Ett par dagar på språng
Jag är återförenad med min egen familj, efter ett veckoslut i Österbotten. Det känns som om vi verkligen hann klämma in så mycket som möjligt, trots allt.
Det är skönt med miljöombyte. Man slipper tänka på tvättberg och smutsiga fönster, sånt om gör mig galen ibland här hemma. Och så hade jag ju lyxen att få åka själv, det ska vi inte sticka under stol med. För trots saknad och begravning, hann jag också prata med min egen familj och med släkten, det är trots allt trevligt att ses, det blir inte så ofta. Fast nästa gång får det bli under lite trevligare omständigheter, det tyckte alla!
Våren har även hittat hit upp, det var 16 grader när jag lämnade Bennäs idag. Katten är knäpp och rullar sig hela tiden i gräset och ligger i blomrabatterna och äter små träflisor. Jag skämde bort honom lite med Kitbits, det är sånt som man får göra när man kommer på besök. Igår kväll satt mamma och jag uppe sent och pratade och eldade i spisen, fast det inte behövdes. Skönt!
Nu börjar en ny arbetsvecka, en lite kortare sådan. April har varit helt galet, jag har jobbat till klockan 20 eller 22 femton kvällar, bara den här månaden! Nästa månad blir det bättre, fler mornar och mindre komma hem när ungarna har somnat.
Och så kommer vappen, det blir trevligt även om vi inte gör nåt speciellt.
Fint att du hade tid att på tumis sitta med din mamma vid spisen och ”snarvla”…det är den tiden som vi sen för sent inser hur värdefull den är….en dag fungerar det inte längre eller så kanske inte mamma finns längre.
Jag har min mamma kvar, men inte som den mamma hon en gång var. Tyvärr. Och jag älskade våra pratstunder. Och saknar dem oändligt nu….
Va ledsamt. 😦 Jag förstår dig. Jag uppskattar verkligen våra stunder, vi skulle kunna sitta uppe tills det ljusnar, får aldrig nog!