Att sörja

Den här veckan har gått i arbetes tecken. Jag slutar åtta eller tio på kvällen. För att hinna med min snabba visit norröver, jobbade jag in dagens pass, genom att börja sju i morse. Jag såg inte ungarna (bara när de sov) igår och inte i morse, men jag var med och hämtade dem med Mika och hann både krama och förmana. På dagis kom båda twinsen rusande in i min famn, så fort de såg mig; ”Mamma, maaaammaa!” Vilken känsla, att vara så viktig. Och lite skuld, för att man sett dem och Mika så lite.

Jag har inte hunnit tänka eller förstå att min farmor inte finns. Jag är ju inte så nära geografiskt. Jag har inte fått in i min hjärna att hon inte är där hon brukar vara.

Ungarna har pratar om gammelfammo, men det är bara William som kan minnas henne. Vi pratar om henne i alla fall, mammas egen farmor. Isaac försökte trösta mig, när jag berättade om varför jag ska resa bort under helgen och gå på begravning efter min egen fammo har farit till himlen och jag sa att vi ska ha ett sista möte och säga hej.

”Men du har ju en till!” sa han glatt. ”Och en faffa!”

Ja, det är inte så lätt att förklara det här med släktskap åt en treåring, men ganska charmigt. Han ville ju dela med sig av sin egen fammo och faffa. 🙂

Vi har ett fantastiskt vårväder i Åbo och det är ledsamt på två sätt att lämna stan idag. Ledsamt och lite jobbigt att ta itu med starka avsked och ledsamt att inte vara med mina barn. Samtidigt roligt att få träffa familj, katt och släkt, även under dessa omständigheter.

Idag köpte jag sallad för första gången på torget i år. Ljuvligt! En av salladshuvudena hette Mahtava Mörkö, det var lite charmigt! Björkarna slår ut och koltrasten drillar fast det är minus två på morgonen.

Våren. Liv igen. En evig påminnelse om att inget är för evigt men ändå är vi. Bara på ett annat sätt.

Och jag läser. På finska. Det var inte igår. Men det går rätt bra. Och boken, tja den är en bladvändare, om än lite grov i språket ibland.

Dagens Milja:
– Du är min mamma och det där är min pappa. Och det där, det är mina bröder. Och jag ällllskar alla
jättemucket!