Såsom alla måndagar borde vara

Jag hade turen att vara ledig fyra dagar i sträck, vilket också innebar mer tjat och gnat, mer matlagning, mer sitta hemma och tänka på att jag borde tvätta fönstret och ta itu med det där arma tvättberget som bara växer. Och ungarna bråkar om leksaker, det är full kalabalik när vi ska gå ut alla fem samtidigt och ingen hör vad den andra säger, eftersom det alltid är nån som pratar i munnen på den andra. Efter första dagen tänkte jag Nä och Blä, ”hur hamnade jag här”, och ”varför sitter alla gamla damer och glor på mig på gården, har de inget bättre att göra” – för att jag bara var sur och less.

Så suckar man en stund, biter ihop och går vidare. Vi har haft lyxen av att kunna vara jättemycket med ungarnas fammo och faffa den här helgen och det tackar vi för! Mat och lek och Milja på time-out (men bara tre gånger), mycket tillrättavisningaroch en massa NEJ, du får inte slåss eller Akta din lillebror eller Nej, sluta bråka, lägg ner den där och så vidare, och så vidare…

Vilken chock det egentligen är att gå från ett barn till tre! Vilket öronbedövande surr av ”mammaa” och ”titta” och ”kan jag få” det är. Ett par nätter har vi spenderat ensamma bara med Isaac, när de andra två har velat stanna med fammo&faffa. Det ledde i sin tur till att den som är tystast av våra barn började kräva att det ska fortsätta att vara så och blev vansinnigt mammig. Nu är det dags att vända tillbaka.

Det är bra med rutiner och vardag igen, trots en alldeles underbar påskhelg, med massor av solsken. Vi har laddat batterierna, firat fammo Merjas födelsedag, klottrat med vatten, sopat, kockat, kollat på ekorrar, matat fåglar och pysslat. Tack för helg och tack för vardag, allt har sin tid.

Det mest fantastiska med våren är att det inte är några mygg eller älgflugor där ute, fåglarna sjunger sig hesa långt in på natten, jag har suttit tre kvällar med öppen balkongdörr och bara vädrat in våren. Härligt! Välkommen våren, stanna länge än, innan du ger plats åt sommarn!

Milja satte sig bekvämt PÅ sin nalle och körde runt med ”PolkkanaNenä”.

Tre generationer. ❤

Wili är en hejare i köket. Och han var noga med att påpeka att han ”bara rev sig två gånger på rivjärnet”.

– Nu ska vi fala ti Citimarket, lilla PolkkanaNenä. Du fål komma med! Hejdå mamma, ses imorron! Tack för ida!

– Oj, mamma, jag tappade mitt ägg! (skamsen min)
– Det gör inget, de är kokta, man kan måla ändå.
– Mamma, jag vill måla mela! De e int fäldig ännu!

– Ssss! Vi måste vala tosta! Sen kommer ekollen! Val äl den, mamma? 

Och där satt han, Kurre Ekorre, och knaprade i sig ungarnas torra bullar. Han kom ner, försikigt, hängde kvar på stammen tills läget var lugnt, hämtade en smula och hastade upp igen med sitt byte och knaprade i sig. Vi trodde han skulle hämta nötterna vi kastat ut, men icke. Bullar är bäst!

Skön fortsättning på veckan!