Mat- och sovklockan

Jag sover. Sover och sover, klockan runt och lite till. Det hör inte till vanlighetern, även om jag gillar att sova. Jag måste ha varit ganska trött efter både övertidsjobb och extra brådskande saker i arbetet. Det blir inte alltid så många timmar när man kommer hem, lägger ungarna, somnar strax efteråt själv och ska upp igen halv sex.

Men så kommer det en ”helg” mitt i veckan, ett par lediga dar. Ja, ungarna är på dagis i alla fall, om nån undrar. För att vi ska orka. Man får tycka vad man vill om den saken.

Jag lagar mat och planerar veckan. Imorron är det tandläkarbesök med twinsen, deras första (som de kommer ihåg). De var en gång förut som ettåringar (om jag inte minns fel på åldern) men då var de mest skraja för tandläkaren och ville bara sitta i min famn. ^_^

Idag fick jag förresten också en försändelse och ett handskrivet kort. Det var en stor överraskning!

Jag vet ju att det är många som läser min blogg mellan varven, många jag inte känner. Ändå känns det otroligt speciellt och fint att få ett handskrivet kort. Inget går upp mot vanliga kort, trots alla fina digitala tjänster som finns nuförtiden. Stort tack Benita, du gjorde mig så otroligt glad! Jadå, det ska jag, tack snälla du! ❤ (Och PS. Kalori, ja jösses vilka minnen, det var intill min gamla arbetsplats! :D)

På tal om mat kommer här ett enkelt mattips för stressande småbarnsföräldrar som inte bara vill ge sina ungar mikrade köttbullar. Jag snubblade över ett erbjudande i mataffären, de sålde dessa billigt. Jag brukar köpa naturell kyckling, den här var nästan en sådan. Stek (i lite smör!) några minuter på vardera sidan i stek- eller grillpanna. Krydda med lite citronpeppar, curry och örtsalt. Höll över lite grädde som sås och låt puttra en stund. Servera med ris! Tadaa, det gick ner hos samtliga barn utan klagomål!

Twinsen ville vara med och kocka, men det var lite för varmt och sprättigt i pannan, för att de skulle kunna göra så mycket den här gången.

Mat nummer två blev en favorit i repris, som tydligen blir bättre ju mer man lagar dem. Riv zucchini och halloumiost fint, kom ihåg att krama ur vattnet ordentligt! Om den är en stor zucchini, ta inte allt, utan skär ner resten smått i en sallad. Gott! Blanda med två ägg och lite torkad oregano eller basilika och peppar. Hela, torkade stjälkar av örter är bäst! När man smular sönder dem doftar det mycket godare och starkare än färdigtorkad man köper på burk. Tack musteri Pirjo, din örtträdgård är så bra!

Jag brukar servera med nåt slags guck, nån röra. Den här gången tog jag lite turkisk yoghurt och rörde ner lite salt, citronpeppar och curry. Eller vad man nu vill ha.

– Mamma, jag kan jelppa dejjj! (och hon var den enda av barnen som tyckte om och ens vågade smaka biffarna, fniss!)

Förklädet hon har på sig har jag förresten sytt i sexan. Det är fortfarande i bruk! Tänk, det trodde man inte då man satt och kämpade med raka sömmar för snart 30 år sedan!

Gardinerna har kommit upp! För en familj som inte riktigt orkar hålla det så superfint hemma (även om jag skulle vilja ha det så, men jag prioriterar helt enkelt andra saker) är det lätt att fixa lite ny stämning med hissgardiner. De här kostade 5,90 styck och är från Jotex. På jobbet skojar vi om att ingen vill ha nåt i ljusblått på sig eller hemma, eftersom våra kläder är lite pyjamasliknande och ljusblåa. Jag tycker det är fint med ljusblått! Ungarna tyckte gardinen liknade en stad.

William har fått sina glasögonen. De är ganska starka, +3,5 på båda ögonen. För ett barn betyder det att man ser dåligt på både långt och nära håll. Det visste jag inte. Barns ögon är annorlunda än vuxnas, sa optikern. W säger att han blir så yr och det förstår man! Så stark korrigering redan från början Jag tjatar på honom att inte lämna glasögonen på golvet eller på sängen, där nån kan sätta sig på dem. Det går sådär… Han är barn, han glömmer hela tiden, men han försöker! Han är duktig och jag hade också mina glasögon ikväll, vi kom överens om att vi var glasögonbjörnar (som i Go Diego Go!) och så lekte vi Supermario-lekar (det är Toad som är fångad i en bur på bilden) och twinsen byggde med Duplo samtidigt.

Jag terapistickar mellan varven. Det skulle gå ännu fortare om jag inte envisades med att sticka med 2.5or hela tiden. Men det finns ju så mycket fina garn som vill bli stickade! Och det finns alltid fötter som behöver sockor, mina går alltid åt! Jag har några egna par här hemma (de blåsvarta på bilden ovanför blir också mina egna, de var så superfint blåa) men annars brukar jag dela ut, eftersom jag tycker det är roligt om nån kan använda det jag gör.

Twinsen, ja twinsen. De är så söta. Och så busiga. Vi tröter, bannar, sjunger, dansar och skojar. Precis som det ska vara.