De unga och de vilda

Vårt kylskåp lever sitt eget liv. Det låter väldigt mycket. Lite som om det suckade, surrade och knorrade åt hur tungt det är. Jag brukar säga att det pratar. Och jag förstår om han suckar, för det är väldigt mycket spring i köket om dagarna, speciellt helgerna. Alltså, gör man nåt annat än sover, försöker få ungarna att sova eller äter?

Idag gjorde vi misstaget att försöka lägga twinsen på eftermiddagen. Det lär vi inte göra om. Trötta var de, men hujedamig för den här ljudvolymen, det är inte nån ljuv volym precis. Isaac låg och sparkade, gallskrek och försökte smita. Jag borde ha tagit öronpropparna vi har på jobbet (vi använder ju lufttpistol med högt tryck ganska ofta när vi ska torka saker, speciellt ihåliga instrument), för den här betydligt tystare på jobbet!

Twinsen har kommit in i treårsåtrotset på riktigt, med buller och bång. Det är sådana där itkupotkuraivarin, då de kastar sig på golvet, inte reagerar nämnvärt på nånting, de bara gråter sig hysteriskt trötta – det är bara att vänta ut – och det tär verkligen på både krafter och tålamod. Gånger två. Tack och lov brukar de inte få sina utbrott samtidigt. Det kan gälla en så liten sak som att man inte får ta av dem kläderna. Nepp! Kläderna ska vara på INNE! Bara FÖR ATT det ska VARA SÅ! Åh suck.

Nåja, mellan varven försöker jag tänka på att livet inte handlar om hur man har det, utan om hur man tar det och så hämtar vi andan igen.

Det blev en kort helg för min del, jag har morgonskift imorron kl 07.00 igen. Hej å hå. Lite glansbilder från en av dagens utevistelser kan vi ju ta också.

Nåja, glans och glans, men bilder i alla fall. Isaac vill göra EXAKT som sin storebror, och då denna kastar och sprätter runt sand, vill ju inte lillebror vara sämre. Oavsett konsekvenserna.

– Mamma! Vi är sengångale! Och koalor! Kolla kolla!

Ja jeez. Jag tror vi håller på och föder upp ett helt zoo, det känns i alla fall så när man ser på förödelsen här hemma varje dag.