Till belåtenhet

Solsken och ljus gör mirakel med alla! Det regnar glada miner på Facebook, folk skålar, picknickar, rastar hundar och fotar blommor. Precis som det ska vara om våren. Jag har jobbat morgonskift hela veckan och gått upp samtidigt som solen. Vi har inte dagsljus rakt in vid jobbet, (eftersom UV-ljus inte är lämpligt för sterila förpackningar), men in i vår matsal flödar ljuset från ett blått ”tak”! När det blir varmt kan man gå ut på innergården och äta eller pausa. Fina T-sjukhuset!

Vi har mycket jobb. Det är en aldrig sinande ström av korgar som fyller packrummet. Idag har det varit extra mycket, av nån anledning. Vi har också haft besök av folk från Helsingfors, som fotar och frågar om hur våra stora central fungerar. Den är ju faktiskt en av landets finaste, kanske en av Europas nyaste instrumentcentraler. Det känns väldigt roligt och givande att få vara med och berätta, när folk säger ”wow” och fotar med en iPad, när jag skickar iväg mina försändelser. Eller som på bildern, där jag står bakom mina sterila dukar. Eller rättare sagt, det som ska bli sterilt. Jag granskar, samlar ihop och packar det som ska vara inuti olika set eller förpackningar.

Varje sådan där korg som man ser på bilden, hör till en viss operation. En kan vara från ett kejsarsnitt, en annan en hjärtoperation, en tredje från en ansikts- eller ryggoperation och så vidare. De kommer från tvätt och desinfektion i stora maskiner och vi kollar, rengör (om det behövs), ser till att allt är torrt, innan de skickas iväg i stora aluminiumlådor (containers) till en slags ugn, där de blir sterila (i 134° och 2 bars tryck med ånga). Det är petigt, noggrannt och roligt. Man får jobba mycket med händerna, man får packa, vika, fundera hur man ska få allt rätt, för att ångan ska komma åt överallt och se till att alla delar kommer på rätt plats. Att jobba med händerna, fast vi sitter vid datorer också – är skönt!

… och så kom den. Den första lönespecifikationen – den första på … ja, väldigt länge! Vilken känsla, det här pappret borde jag rama in! Halleluja!

Fast vi har liiite mer pengar än vanligt att röra oss med, är vi inte rika. Däremot kan man utnyttja bra erbjudanden. Som halva priset på Nike Free Flyknit. Vilken sko! Den sitter som en smäck på foten! Jag vill ju ha den varje dag, inte bara till löpning! Och den är ju helt sömlös, coolt.

Barnen fick skor från Skopunkten. Så bra att de hade ”ta tre – betala för två”, helt perfekt. För lite över 40 euro fick vi dessa. Williams skor, längst till vänster, har fejksnörning (kardborreband under en bred flik med snören). Perfekt, tyckte jag, åt en kille som tycker det är såååå jobbigt att snöra skor. Sånt har man ju inte tid med när man är sex bast!

Dagens detalj:

Man man inte gå förbi en sån här tuggummipåse, när man älskar Tetris och para-ihop-tre-spel! Ljuvlig och billig! Dessutom går det åt hutlöst mycket tuggummi i den här familjen. Ungarna är vana att få en bit efter maten och de vill helst ha de där dyra Jenkki-kuberna som smakar polkagris!

Dagens barn & dikt:

Glada, busiga, sockerstinna på godisdagen. Till och med så nöjda att de slutade äta godis.

Dagens dikt hör lite ihop med bilden:

Från livets första steg
han testar vad han får.
Han skrapar sina knän
och torkar bort en tår.

Men barkbåten han gjort
förs ut på öppet hav
när sonen ska bli man
och möta nya krav.

Hans pojkrum blir nu tomt.
För söner är ett lån.
Och ständig närkontakt
byts ut mot telefon.

Men trots att åren går
och han blir stora karln
förblir han alltid son
och älskad som ett barn.

[Siv Andersson]