En ny vecka
Jag fastnade. I min egen blogg. Jag läste bakåt, om tiden när tvillingarna föddes. Jag kom inte ihåg att det var sådär rörigt – och det är bara tre år sedan! Jag kom inte ihåg att de kräktes mycket. Skulle nån ha frågat mig, skulle jag ha sagt att de inte gjorde det alls. Jösses vad man glömmer och vad mycket som händer i ett liv. Ibland blir jag så larvigt glad åt att jag orkar skriva ner det.
Vågar man tro att alla får vara friska den här veckan? Kan man våga tro på att våren återvänder? Och att jag slipper efterskalvet av förkylningen; min hosta och de här hemska blåsorna i munnen? Hur man något så litet göra så fruktansvärt ont och varför kommer de för tredje gången i vår? Blä, säger jag bara! Blä för att inte ens kunna dricka vatten utan att de värker!
Den här veckan ringer klockan 05.20. Det är tidigt. Det är för tidigt för att vara skönt. Men sånt är livet. Jag kommer att somna på vardagskvällarna på soffan och Mika blir arg för att ”jag bara sover hela tiden”. 😉
Idag har vi hälsat på farföräldrarna en stund och ungarna fick vara både ute och inne. Milja gav upp, hon tyckte det var för kallt. Pojkarna byggde en båt av mattställningen kivades om Angry Birds-figurerna. Mika och jag sprang iväg på en egen lunch till Kultatalo, fixade med lite födelsedagspresenter till nästa vecka och handlade mat. Och twinsen vägrar att sova på dagen numera.
… men det finns en som alltid myssover i bilen, oavsett om vi åker iväg fem eller femtio minuter. Milja somnar också, men inte lika ofta.
Varje kväll frågar Isaac: ”Är det dagisdag imorron?” och för säkerhets skull frågar han: ”När vi vaknar, ska vi till dagis då?”. Han vill inte gå. Och ändå vill han ofta gärna gå när han är där. Blä. Det känns inte kul när det är sådär. Någon har undrat varför jag jobbar när ungarna är så små. Det är mitt val, det är vårt val. Jag har varit hemma länge och det räcker.
Bittes blogg 
Jag hade ofta afte (”förkylningsblåsor”) innan jag kom fram till att jag var överkänslig mot gluten. Efter att jag tog bort sgs all gluten i kosten så har jag inte haft en enda…
Åhå, det var ju ett maffigt beslut du hamnade att ta, att lämna bort allt det. Mina blåsor kom i mängd och massor efter graviditeten med William. Det var egentligen då det började. Det händer så mycket med kroppen när man får/fått barn.
Nå ja slapp ju även magont from hell som följt mig i åratal 🙂 Det där med blåsorna och förkylningar kom på köpet 😉
Har man ens ett val? Om man vill få ekonomin att gå runt, menar jag…så har man inte alltid valet att vara hemma..
Nej, precis.
Usch, förkylningsblåsor får jag också, det är hemskt. När jag var barn påstod min mommo att det hjälper att skölja munnen med saltvatten, men det måste nog ha varit det mest sadistiska tipset nånsin – det sved ju som bara attan! Så den behandlingen kan jag inte rekommendera. 🙂
Nej blä, det måste ju svida! Det hjälper lite att borsta tänderna, kanske de blir chockade av flour. 😛
Samma är det i vårt hus med den yngsta. Varje dag frågar han om morgondagen, och på helgerna försökrar han sig hundra gånger om att det verkligen är ledigt.. Endå verkar han ha det helt skoj då han väl är där. Men visst är hemma bäst! Och som dagistant visste jag ju redan innan första barnet att jag aldrig sätter egna barnen på dagis om inte jag MÅSTE, och nu måste jag då. :'(. Det är inte som om det sku funka att vara hemma längre, fast jag inget sku vela hellre.
Hoppas blåsorna försvinner FORT! Vår äldsta har också haft massor av dem i år.
Ja, ibland måste man. Som när båda jobbar. Man kan ändå göra en massa kul med ungarna när de är hemma, så försöker jag tänka. Vissa föräldrar är också sådana som orkar bättre med hemmaliv, vi är alla olika, det kommer man inte ifrån.
JA, nu får det vara SLUT på den! 😀