Böcker och borstar

Lite bättre, lite framåt. Nu har fem av fem haft feber i familjen, tre har ännu. Men vi mår bättre, ingen kräks och jag har orkat gå både till bibban, lite till affären och dessutom fylla på medicinförrådet. Yes!

Det känns konstigt att vi var så många som varit hemma på en vardag. Ungarna är lite glada åt det ändå, jag med. Att vara tillsammans är ju ändå det bästa. Och jag kan jobba i slutet av veckan, kanske med munskydd, men i alla fall. Däremot förstår jag inte varför jag måste tappa rösten varje gång jag blir förkyld eller få blåsor på antingen läppen eller i munnen (alltså aftor). Det är väl sånt man får dras med.

Vi har laddat upp med ny läslust. Mina böcker pep i bibbaporten. Fasen, då måste man dra fram alla 32 igen och koda om dem. Bibbatanten tittade lite på min bokhög och jag fick fram att ”vi läser ganska mycket”, varpå hon log lite mot mig och sa att ”det sägs var bra”. Ibland undrar jag hur många böcker normala familjer lånar? (PS. Man FÅR låna 50 i taget, har jag numera lärt mig).

Ett av dagens boktips är en ny bok av Inger och Lasse Sandberg. Den heter ”Pojken med de hundra bilarna” och det är PRECIS såhär med Isaac! Hans bilar är med överallt, fast i en väska. ”Mamman dukade av maten och pojken dukade av bilarna”. Japp. Och vid dagis lägger han dem prydligt på hyllan, där får de vara hela dagen, men gud hjälpe oss, vilket vrål, om de inte är med hem! Mycket charmig bok förresten, av det lite längre slaget dock.

En annan favorit vi återkommit till, är ”Katt kan”. Den här gången ”Katt kan i parken”, av Sanna Töringe. Den här är så genomcharmig och inbjuder till diskussion och mer än det som texten berättar. En kort bok för de mindre, men rolig och med hög igenkänningsfaktor för alla småbarnföräldrar. Ja, varför ska man lyda, när man kan göra så mycket annat kul?

. 

.

.

.

Den här gången hittade jag också ”Historien om någon”, av Åke Löfgren. När jag själv gick i förskolan (5-6år) var det här min absoluta favorit! Jag minns att jag alltid valde den, när det var min tur att välja böcker, i ”Bantan”, som vi hade. Åh, det var tider det. Och fast jag visste hur den slutade, var det alltid spännande.

William är inte sån längre, han tröttnar snabbt på böcker och vill ha nåt nytt. Fast vissa återkommer jag till ändå, det är nåt man måste lära sig, tycker jag. Lära sig att man inte bara kan få nytt, nytt, utan att man ska orka lyssna på sånt som är lite tråkigt också, ibland för sin systers eller brors skull, senare för skolans och inlärningens skull.

I den här boken kan man bokstavligen tala om att följa den röda tråden!

Ikväll fick jag också alla mina heta killar på bild. Ja, bokstavligen heta. Men det blir bättre och nu sover två av dem, ni får gissa vilka. 😉

Nu över till nåt helt annat. Jag och flera andra har buzzat om Oral Bs tandborsthuvuden, ni har säkert sett dem i flera bloggar eller på Facebook och Instagram. Hur som helst fick jag också vara med i kampanjen och det var jag glad över. Jag blev så glad över att dessa borstar passar på min vanliga, gamla Oral B! Trodde inte den kunde prestera annat än gnugga med min vanliga borste.

Jag bytte till eltandborste för flera år sen och det har faktiskt förbättrat min tandsten väsentligt, redan med den vanliga borsten. Once you go eltandborste, you never go back, liksom. Det viktiga är att man kommer åt längst bak och mellan tänderna, tycker jag. Borsten får inte vara för hård eller för stor. Och en sak vill jag framhöja – det finns inget som ersätter tandstickor eller tandtråd. Nepps, icke. Inte ens dessa, inte nån underbart ny tandkräm som har trippelt eller sjudubbelt skydd mot karies. Icke. Jag går dessutom till tandhygenist två gånger om året för att ta bort min ”erittäin laaja parodontiitti”, alltså omfattande parodontitis = mycket tandsten. När jag var på praktik på tandvården flabbade vi åt det hela med en tandhygenist och hon sa att det är samma pris som ”vain laaja”. 😀

Hur som helst, såhär funkar de tre borstarna (i samma ordning som på bilden ovan):

Nummer ett heter FlossAction och har, förutom oscillerande och roterande rörelser, fyra gula ”flärpar” som hänger fritt och masserar tandköttet. Borsten är ganska hård, men borstar bra, bara man minns att detta är en eltandborste. Man ska alltså inte borsta med den, bara hålla mot tänderna, som tandläkarna med sina instrument! Precis som med resten av borsthuvudena!

TriZone var min favorit. Jag vet inte om det framgår på bilden, men det stänker mest vatten och den har mest rörliga delar, den putsar riktigt bra mellan tänderna och längst bak! Borsten är däremot stor och det är svårt att komma åt, t.ex. bakom framtänderna. 

3D-White. Tja. Det händer inte så mycket mer än med den vanliga borsten. Det finns en liten ”sugkopp” eller mjuk skål i mitten, som ska polera tänderna. Jag rycker på axlarna.

Med testsatsen följde också en tub av Oral Bs tandkräm. Jag vill höja ett varningens finger för den – och för alla andra vitgörande tandkrämer, i samband med detta. Jag undviker normalt allt som det står ”Whitening”. Jag vill ha vita tänder, men effekten av dessa starka tandkrämer är ofta bara temporär och de kan skada emaljen. Många av dem innehåller också SLS (Sodium Lauryl Sulfate, natrium dodecylsulfat) vilket kan irritera slemhinnorna hos vissa. Jag tappar hud inne i munnen! Det kan ju inte vara bra. Det lossnar liksom små, tunna slamsor. Sa det åt min tandläkare och hon tolkade det som en slags ”peeling” i munnen, men nä-ä. Jag använder det då och då, men som regel inte. SLS gör också att tandkrämer SKUMMAR och man tror ju att skum tar bort plack, men faktum är att effekten är motsatt. De rengöringsmedel som skummar mycket, tar sämre bort smuts. I regel! Lyssna på en instrumentvårdare!

Nåja, det får ju var och en avgöra, men det finns alternativ. Nån gång kanske jag vill bleka tänderna, men då gör jag det som en engångsgrej och låter sedan tänderna vila. Få se i framtiden.

PS. Min mamma och syrra blev så förtjusta i tandkrämen som kom med, alltså den här Allround-grejen, att de tog den! 😀 Jag köpte en Sensitive-variant, som skummar mindre, huden lossnar inte i munnen, krämen smakar mindre och sämre, men känns också mer skonsam.