15 bra saker med 3-åringar

Okej, Milja och Isaac är inte riktigt tre än, men fem före. Det är så annorlunda att ha en tvååring som nyss fyllt två, än att ha ett par som alldeles strax blir tre. Det är krävande, men också hundra gånger mer givande. Speciellt om man har fler barn samtidigt.

Jag skriver ofta lite gnälligt, så nu blir det istället en lista över saker som är bra med småbarn!

1. Du får starka armar.
Oavsett om du är på väg hem, på väg ut eller ute, bär du antingen på matkassar, skräppåsar eller barn i olika positioner, vilket ger dig starka och muskulösa armar!

2. Dina lediga dagar blir inte slappdagar.
Ledig? Det brukar betyda mera matlagning, mera städning och hitta-på-nåt-för-att-kidsen-inte-ska-klättra-på-väggarna. Du löper ingen risk att förslappas med att sova bort dagen, sitta i soffan för länge, eftersom det alltid finns en näsa eller rumpa att torka, klossar att bygga, tågbanor att plocka upp eller leka med och nallar att bädda ner och köra runt.

3. Du lär dig uppskatta enkla saker.
Efter magsjukor och förstoppning applåderar du (på riktigt) ett rejält smetbajs i pottan! Och tänk! I pottan! Inte i byxorna och inte i blöjan! Hurra!

4. Du lär dig fynda.
Billigast blöjor? Bästa priset på kaffe eller toalettpapper? Med varor som tidigare gick åt i deciliter- eller centimetervis, men nu i liter- och kilometervis, har småbarnsföräldern fått hökögon när det gäller rabatter. Blöjor, våtservetter, bästa kexen, minst kladdigt ris, bästa valutan för pengarna? Fråga en småbarnsmamma (eller – pappa)!

5. Du lär dig rannsaka dig själv.
Vad sa du egentligen åt din partner eller åt dina barn? Ju äldre barnen blir, desto mer får du tillbaka – med samma mått och i liknande ordalag. ”Mamma du luktar plutt!” varje kväll i sängen, är inte lika roligt efter si sådär tio gånger. Och det är ändå ett milt uttryck. Herregud, vad allt berättar de på dagis?

6. Du får lära dig vad sann kreativitet är.
Du tror att du minns hur det är att vara liten, men faktum är att du bara minns en bråkdel – eller sånt som har berättats för dig. Min mamma sa att Jennie, min yngsta syster aaaaldrig var en sån som lekte med lera. Frågar man syrran själv, säger hon att det var helt tvärtom. Är vi så bra på att förtränga och glömma? Barn älskar att leka och upptäcker och utvecklar sina lekar hela tiden. Idag hittade inte Isaac någon slangbella åt en Angry Birds, varpå han hittade gummibanden i sin egen halare och sprätte runt med dem. Storebror hakade på, tills jag kom på att den där halaren verkligen behövde tvättas (och det var läggdags).

7. Du får skratta oftare.
”- Mamma, djuret i TV är en veguan. Om man ser en sån får man tre önskningar”

”-Titta, en pratande kudde! William sa så till mig, men han fick inte fast mig. Sen skulle jag hoppa och reta på honom, men det gick inte.” (Isaac)

”- Jag ska raska mejj!
– Jaså, vart ska du raska dig?
Ti jobbet! Nu ta jag mössan och sen går jag jobbet, jag ha MASSOJ att göla!” (Milja)

8. Du får lära dig sann optimism.
Saxat från FB, 25.2.

Dag två med magsjuka lilltjejen. Vi är på bättringsvägen.
– Jag saknar solen idag, sa jag till henne.
– Den kommer nog snaajt, snaajt! svarade hon glatt.

Och vet vi vad? Solen sken på eftermiddagen.

9. Du lär dig mer och mer om dig själv.
Idag var vi på nåt som heter ergoterapi med William. Han skulle göra en del tester, typ klippa en cirkel, bolla, studsa och annat roligt, medan en fysioterpeut (?) såg på och granskade. Egentligen, sa hon, behöver han inte komma dit mer, han har inga problem med nån motorik eller dylikt, men däremot behöver vi föräldrar bli bättre på att ta det lugnt, ge beröm, kanske ha nåt slags belöningsschema. Det är precis som i alla hund- eller barnprogram med Supernanny. Det är husse/matte/föräldrarna som det sist och slutligen beror på, åtminstone vissa saker. Inte medfödda problem som funktionshinder, men i stor utsträckning allt beteende. Håh, vilken stor uppgift och vilket ansvar! Och den har bara börjat!

10. Du lär dig laga mat – för att du måste.
Oavsett om du har varit en Cordon Bleu eller haft tummen mitt i handen förut, när det gäller matlagning, tvingas du lära dig laga mat – nu om inte förut. För mig var det så. Jag började laga mat i och med twinsen. Det kändes mer meningsfullt och jag fick äntligen tummen ur. Man lär sig en rätt, sedan två, sedan tre och sen kanske man vågar sig på egna. Och även om det blir samma rätter (makaroner, makaroner, köttbullar, fiskpinnar, makaroner) så kan du ju åtminstone det!

11. Du blir (kanske) av med dina fobier.
Vem ska ta bort den äckliga spindeln eller torka blodet ur ungens panna? Ja, det finns ju bara du. Visserligen finns den ibland en fördelning inom familjen på den här punkten, men faktum är att ju mer du utsätter dig för saker du är rädd för, desto bättre blir du på att hantera dina rädslor.

12. Du uppskattar verkligen din egen tid.
Vad är en kväll på krogen eller en bal på slottet, när man får sova i egen säng utan att någon stör, eller gå på toa utan besökare? ”Mamma, kakkar du? Okej. Jag skulle bara kolla.” En bok, ett korsord, stickning – eller bara lite sömn – halleluja! Hur mycket man än älskar sina barn, behöver man kortare eller längre stunder helt allena.

13. Du får mera tålamod.
Oavsett du vill det eller inte, får du mer tålamod. För att du måste ta det. Att ständigt skrika åt sina barn kommer tillbaka som en taggig boll mot ett bollplank. Som man ropar i skogen får man svar, ja, ni hajar.

14. Du får bättre finmotorik och bra reflexer.
Ena dagen fångar du upp spyor med ena handen, den andra håller för ett skåp med ena foten eller hindrar ett barn från att klättra eller kasta sig ut från någon högre höjd. Eller så springer du i ilfart efter ditt barn ut på en väg eller i ett köpcentrum, för att inte tappa bort det helt.

15. Du får en helt ny syn på kärlek.
Hur mycket du än har älskat förut, finns det inget som kan mäta sig med ett barns villkorslösa kärlek. Barn älskar sina föräldrar i vått och torrt. Det är skrämmande och helt fantastiskt. Du ligger i sängen med små armar lindade runt din hals, du bär ditt barn och känner det lilla hjärtat slå, så fort så fort, och du vet att den här lilla skapelsen kommer från dig. Hur fasen gick det till? Och hur man små fötter vara så söta, trots att de luktar fetaost? Eller små munnar pussa om och om igen, så man smälter, fast man nyss varit så arg? Det är något fantastiskt med ett barns skratt, som liksom rinner över i en bägare med glädje, det är som rosa bubblor i en skummande champagne, som de första fåglarna om våren, som en kram efter tjugo år av ensamhet. Det är sann lycka.