Skip to content

Happy hour

4 februari, 2014
tags:

Ju äldre man blir, desto mer ändras innehållet i ”happy hour”. Och det behöver inte nödvändigtvis vara en hel timme.

När man var liten var det godisdagar, speciella resor eller utfärder och lektid man längtade efter. När man är 20+ är det billiga öl på krogen.

Nu är jag 30+ eller 40-, hur man själv väljer att se det, och jag tycker att happy hour är:

– när ungarna somnat och man bara andas ut, ut, ut. Skönt, frid, lugn och ro.

– att kunna åka till körövningen, efter tre veckors paus och veta att ungarna är i god hand med fammo, jag behöver inte tänka att jag ”övergett” dem eller att de skulle vantrivas. De trivs på dagis, men det är ett fakum att hemma alltid är hemma.

– att komma från en mammografiundersökning och höra: Allt är bra, det är helt onormalt – och man bara känner hur den där lättheten ökar och ökar! Kolla er bröst, tjejer! Lär känna dem och gå och kolla ifall nu är osäkra! Det är bättre med en gång för mycket, än en gång för lite.

– när man får gå och tvätta bilen för 11 euro istället för det dubbla. Happy hour på biltvätten macken mellan 21 och 07, det är grejer det! Dessutom var det säkert en syn att se mig strutta runt i högklackade vinterskor, spelade musik sådär halvhögt och glatt i den sena kvällen där jag torkade dörrfogarna, hävde ut det värsta gruset och vände speglar, medan folk i McDonald’s DriveIn lyste på mig.

– också att man får vara någon, att man märker att man gör en insats, fast man bara är studerande (EN dag till!) på en arbetsplats. Idag skulle jag öva på att vässa tandinstrument, tillsammans med tandhygenisen. Jag tog fram alla kunskaper jag hade, hon visade mig sina instrument, men det är ju bara några få. Hon brukar inte vässa tandLÄKARNAS instrument. När jag sedan berättade att vi hade övat sån vässning och även för hand, kom en mycket glad tandsköterska med en hel hög exkavatorer och sa att det var så braa, så braaa att nån kunde vässa dem!

Tja, jag vet ju inte om jag kan, men vi har övat många gånger och nånstans måste man börja. Jag gjorde som vi gjort i skolan, lite darrigt, men ändå och det blev bra. Jag fick alltså visa tandhygenisten hur hon i fortsättningen ska vässa. Jag blev så glad, så glad! Tänk vilken liten, men stor grej. Jag kan, jag också! Sen fick jag höra att jag var ”hemskt noggrann” och det tog jag bara som en komplimang. Hmm, det här med tandvården kan jag absolut inte utesluta i yrkeslivet. ^_^

Förresten, det där med happy hour på krogen är ju fortfarande intressant. De två gånger man kommer ut varje år. Eller så går man till Sale fem före nio och köper två öl och soffslackar. Fast inte idag! Nu ska jag sova, spikmatta mig och ladda för morgondagen – med en ren bil. Stackars lilla Mazdabilen, jag tyckte så synd om honom när han var så smutsig.

Annonser
2 kommentarer leave one →
  1. 5 februari, 2014 06:58

    Vet du Bitte, jag har skrivit det förr och gör det igen, du är banne mig en av mina förebilder! Så himla stark, klok och underbar! Ditt sätt att tackla vardagen är ju beundransvärd!

    Så du kör med en karl du? Jag rattar en kvinna, Helmi 😉

    • 6 februari, 2014 09:53

      Tack snälla du! Jag tycker detsamma om dig, tycker du är så företagsam och modig. Så kanske vi tacklar våra vardagar lika bra, fast på olika sätt? 🙂

      Jajjamen!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: