Matmåndag, del II
Jag skulle vilja skriva om all världens usligheter idag. Inte för att det egentligen är SÅ illa ställt, utan för att jag är utschasad, less och trött, trött, trött. Det tog nästan två och en halv timme att lägga ungarna sov ikväll, eftersom vi försov oss i morse och ungarna således också sov längre än de brukar. Men tack och lov, inga nedkissade bäddmadrasser nu på två nätter och man får sova mjukt igen och slippa bunkra upp med extra täcken på den lite hårdare stormadrasserna.
Ända sedan jag stickade klart de där randiga sockorna åt Milja, har hon vägrat ta av sig dem inomhus. Hon är en lustig typ. Hon kräver inte saker på samma sätt som Isaac, som tycker jag ska virka än den ena, än den andra saken åt honom, utan hon tycker om saker liksom lite i smyg. Och på tal om att kunna eller vilja saker i smyg, är hon vansinnigt lik Lotta på Bråkmakargatan.
Twinsen har sedan en tid tillbaka, lärt sig att räkna. Just nu till tolv, både på finska och svenska. Vid läggdags är det alltid samma rutin; böckerna ska läsas, det ska sjungas och SEN får både Milja och Isaac, i tur och ordning, släcka sänglampan. Det betyder alltså att de ställer sig upp, räknar till tio (eller tolv) på valfritt språk, börjar om ibland och sen släcker de. Sen är det den andras tur och fenomenet upprepas. Idag skulle Milja räkna mina tänder. Fem stycken, kom vi fram till.
Isaac sitter helst om ser på Bissten-video vid datorn. Han sitter lugnt och stilla, som Ferdinand under sin korkek, men då och då reser han sig för att be att vi ska klicka fram nästa video. Och det är liksom inte några action-grejer han ser på! Nope, det ska vara såna videor där folk öppnar överraskningsägg, eller öppnar många paket med Cars-bilar, kör runt samma bana med bilarna eller förevisar hur de kan byta färg i kallt och varmt vatten. Många av de där videona har miljontals klick, 1-25 miljoner har jag sett. Herkas! Då kan man faktiskt försörja sig på det. Isaac är också den som protesterar mest mot saker han inte får göra just nu. Alltså gaawd, när han lägger i den där ”jag vill inte, jag struntar i allt”-växeln och skriker allt han kan. Det är så otroligt frustrerande, när man inte kan göra nåt annat än härda ut.
Kära Gud, ge mig lite tålamod, lite mer, igen.
Idag slängde jag ihop lite scones med piimä. Receptet tog jag från scones.se. Det blev kanske inte så snygga, men väldans goda och ganska fluffiga, trots att de inte behöver jäsa alls. Man kan också ha i natruell yoghurt, istället för surmjölk eller piimä.
… och de passar bra till en currygryta. Lite stark blev den, men rätt bra. Borde ha haft i lite mindre grön (alltför färsk) currypasta och lite mer salt. Men till och med jag kunde äta den, så farligt blev det inte (fast jag öste på en del grynost på tallriken också).
På tal om mat har jag världens matdille nu igen. Jag vill laga ALLT i de här tidningarna! Samtidigt! Honungsbröd i lergryta (coolt, fast det ska jäsa tre gånger), kikärtssoppa, brownie-mudcake, limedrömmar och en massa annat smaskens! (tidningarna på bilden är senaste Leivotaan! och dagens Pirkka-tidning).
Dagens video:
Ja jösses, de där leksaksfilmerna på youtube är märkliga. Jag undrar alltid vad det är för typer som orkar sitta och kommentera när de öppnar legopaket och liknande? Ett par lösa skruvar måste de nog ha…
Jamen tänk vilket drömjobb! 😉
Herkas är ett bra ord 🙂 jag använder det ofta på jobbet. För några år sedan sa min arbetskamrat : härkkas i väädä, tzyrtzo (kyrkan) och kväänä (Kvarnen). Det hade jag aldrig hört förut.
Nå he va nyytt för me å.