Det där jobbet

Tack, tusen tack alla som lyckönskat mig idag, när vi hade examensfest! Jag kom för sent! Skulle ta buss nummer 6, men tg 4:an, som går från samma hållplats och hamnade helt åt skogen! Traskade i yrväder och iskall blåst med tighta jeans och trodde jag skulle förfrysa benen av mig under de där tjugo minutrarna, men fram kom jag! Skolan är alltså slut på pappret, men några har sina yrkesprov eller delar av dem kvar. Det går ju inte alltid att fixa det så att man får en plats att öva på, när det är så många som gör liknande uppgifter. Jag har tre dagar kvar och en liten examansbit, sen är den sagan all. Som jag har väntat. Den här utbildningen påbörjades ju redan innan twinsen var födda.

Många har frågat mig om detta är en bransch jag kan tänka mig att jobba inom/stanna vid. JA! Absolut! Annars skulle jag inte ha satsat stora delar av mitt jullov, av januari, av mina lediga kvällar och av ungarnas tid på att skriva, skriva, meka, peta, pyssla och få ihop allt. Och det är ju ”bara en yrkesutbildning”. Vad då bara? Jag fungerar i den här miljön! Ända sedan tiden vi bodde i Sverige har jag från olika håll fått höra att jag borde ta bättre vara på min tradenomutbildning inom handel och förvaltning, som jag faktiskt också har. Personligen anser jag att alla utbildningar är bra och att kunskap är en lätt börda. Man har nytta av allt man lär sig, oavsett vad man gör.

Man kan inte heller frångå det faktum att jag har Tourettes syndrom. Det innebär att jag i perioder har mera tics och synliga tics som inte alltid passar inom servicebranschen. Visst, det finns olika jobb man kan välja, men i dagens Finland är den utgångspunkten också begränsad, man får söka nya vägar. Förut kunde man gå in till arbetskraftsbyrån eller arbetsförmedlingen och be om jobb – det existerar inte i dagens samhälle! Inte alls!

Det finns inte bara en eller två saker en människa kan göra i livet. Det kan ju inte vara så. När man dessutom varit hemma så länge som jag, måste man vara beredd att söka nya vägar och utmaningar. Det känns roligt och givande. Jag medger att det har varit svårt för mig också förut, att förstå vidden och viktigheten av en yrkesutbildning, men ju äldre jag blir, desto mer uppskattar jag dessa nischer. Det som har varit den största förändringen i denna utbildning är att jag känner mig mer säker på finskan och det gör mig väldigt glad. Och ja, det att jag skrev 3:or (kiitettävä/berömligt på en skala 1-3) i alla ämnen gör inte saken sämre. Vill man, så kan man.

Nu ska jag sätta mig ner och INTE skriva nåt skolarbete, utan dricka ett par öl och sticka! 😀