En festlig lördag

Det är kallt som i en frysbox ute. Och ändå var vi ute i trekvart! Halleluja, vi kom oss ut! En sprang omkring som en dåre, en annan slog i läppen i en träkant, fast det inte var halt just där och ungarna saknar helt något som skulle heta V O L Y M K O N T R O L L. Jag kollade genom min blogg och tyckte att den har varit extremt tråkig den senaste tiden. Jag skriver bara skolarbeten, de känns så ändlösa och långa. Nu har jag 29 sidor om olika steriliseringsmetoder i en PowerPoint, min portfolie är ännu inte klar, men på gång, och jag har min stora examen på tisdag. Mina tics och lite panikattacker har tyvärr återvänt, men det här ska gå vägen i alla fall.

Döden dö! Snart är det här klart! Åtminstone är det skönt att kunna vira in sig i en billig, ny och varm tröja och veta att det här sist och slutligen blir ganska bra.

Solen skiner på oss, inne och ute.

Att söka tröst hos en bror eller syster är guld värt. Lilla barn, ni är så otroligt envisa och jobbiga, men så sjukt söta söta. Hur kan man annat än älska (åtminstone nattetid, när man får skriva ifred och kanske sova ostrört, i bästa fall!)

En tillbakablick. Det är sju år sedan nu. Oj. Tack pappa för bilden! Och den där dopkolten hade jag själv sytt. (seriöst, SÅ mycket har jag väl inte åldrats. Eller?)