En bokstavsdag

Den här slutspurten med skolarbeten håller på att ta knäcken på mig. Det ihop med familjeliv är inte riktigt lätt. Om lärarna skulle ha portionerat ut dessa uppgifter lite mer, skulle det inte ha varit lika tungt och krävande. Idag hade jag tänkt baka nåt skojigt bröd med piimä, men istället blev det en extrem storstädning i tvättkorgen! Sju maskiner tvättade jag och prisade tvättstugan, som gjorde att jag kunde bädda ner sex rena täcken och x antal lakan, nymanglade på direkten. Jag fick också tvättat en massa favoritplagg, så att den här tunga veckan kan börja och man känner sig lite förberedd i alla fall.

Jag ska ha yrkesprov under två dagar. Vad det betyder är att jag ska prata, prata och prata, medan minst två personer är med mig och ställer följdfrågor. De ska bedöma allt man gör. Det här är vår stora slutexamen, men det kommer ett tillfälle till för tandvården. Därmed räcker det inte med att jag förhoppningsvis är klar på onsdag, utan jag ska direkt på torsdag till ett nytt ställe, en tandläkarmottagning och lära mig nya saker där, i arbetspraktik i ett par veckor, som avslutas med ett likadant, fast kortare yrkesprov.

Oh. My. Gosh. Jag längtar sönder mig tills det här är över, för just nu går bara jag på övervarv. Jag har bett Mika ögna igenom min 36-sidiga PowerPoint om olika maskiners uppbyggnad, steriliseringsprinciper och krav. Mina arbeten skriver jag själv, han korrläser. Tack och lov. Han får rätta mina objektfel. Hur jag än försöker, ändrar och tänker, bli det alltid, alltid objektfel i mina satskonstruktioner. Svensktalandens börda. Men i alla fall är jag jag. Jag skriver enklare än på svenska, såklart, det är ändå på mitt sätt, mina ord. Det är bra.

En av tre stora väskor med ren tvätt. Skönt. I slutändan konstaterade jag att jag även fått städat en massa här i huset idag också. Man kan ju inte bädda fint och se hur dammtussarna flyger. Inte jag i alla fall. Och det är märkligt hur allt, precis ALLT annat intresserar en jättejättemycket, när man ska skriva skoluppgifter. Mika och kidsen var hos fammo, så jag fick härja på fritt med musiken högt. Det tackar vi för. Tack.

Nu sparkar vi igång den här veckan, då jag i alla fall inte behöver skriva så jättemycket. Phew. Kom igen, jag.