Skip to content

Panktank

17 januari, 2014

Den här veckan och helgen har varit en ganska pank sådan. Man får göra det bästa av situationen, fast jag egentligen drömmer om att gå ut med vänner, ställa till med nån vuxenfest (det har vi inte haft på evigheter, inte sedan vi flyttade in i den förra lägenheten) eller gå och ta en fredagsöl på Alvar. Jag trevar i minnet efter fredagar då vi gick ut med vårt gamla jobb, kunde gå fritt vart vi ville, gick på en komedishow på Norra Brunn eller kånkade öl och cider från Systemet.

Nu är det annorlunda och den tid vi har nu kommer heller inte att stanna för evigt. Men det är skönt att minnas  – eller längta framåt också, vad än man säger om att ”leva i nuet” eller ”gripa stunden”. Många gånger njuter jag av väntan och längtan, som efter våren. Det bästa är ju att den finns kvar och vi har snö nu, om än för kallt för att kunna njuta av den.

litepank1Lyckan med att bara ha ett stort barn ibland: att kunna gå och kolla på en video av New Super Mario U på GameStop. Så länge ungarna nöjer sig med att SE på videon är det bra. Och jag njuter också, för det här är ett intresse vi kan dela, William och jag.

gottegreisarTwinsen hade en fammodag idag. De åkte alltså dit redan igår ikväll och stannade hemma från dagis idag, medan jag var på Kirurgen igen och förberedde mig för yrkesprovet nästa vecka. Igår kväll var det så konstigt tyst i hela huset. William och Mika läste en LasseMaja-bok; Skolmysteriet, den här gången och jag bänkade mig i köket med sambons jobbdator och PowerPoint (efter att ha gett upp bråket med vår vanliga dator, som vägrar installera något nytt Office-paket, fast vi har fungerande, betalda koder för 2013-versionen).

Och fast det var lugnt och mysigt igår, vill jag inte ha det så, inte alltid. Jo, förvisso, jag vill Reclaim The Bedroom och hoppas göra det när vi fixar igång twinsens rum. Man får många bra inredningidéer när man skriver långa, tråkiga essäer, kan jag tala om!

enkramsttundIkväll var alla hemma som vanligt, ungarna tryckte i sig godis, som W och jag hade valt.  Jag fattar inte hur Isaac lyckas tappa sina slickepinnar varje gång. Där ligger de på parketten i hundra småbitar – han tuggar i sig och jag torkar. Men så är det, när man är fem före tre år. Milja biter söndar sina slickepinnar, trots förmaningar om att akta tänderna. Sen ser vi på veckans Buu-klubbavsnitt och söndagens Mumin för sjunde gången, medan jag får krama twinsen en stund…. och slockar på soffan. Tankar tvillingkärlek. Milja kommer och pysslar om mig och drar ett täcke över mig och pussar mig på munnen så jag vaknar till. Fniss!

litepanktank12Dagens fynd: 

Hur pank man än är, måste man nästan offra två femmor på dessa tröjor från Gina. Fem euro styck, yes! Perfekt i detta väder dessutom.

Nu söker jag mig åter mot köket, jag tar min mus och går. Ska spendera ännu en kväll med skolupppgifter, efter att twinsen har släppt taget om mig i sängen. Det är som små köttätande växter som slingrar sig runt en, ibland är det riktigt svårt att komma upp ur sängen.

Dagens barnboktips:

noah-och-nastjuvenNoah och nästjuven av Jeanette Milde. En lite oväntat rolig bok. ”Noah har en nästan riktig krabba. Den ryter och jagas och mamma och pappa blir jätterädda. Plötsligt tar krabban mammas näsa! Pappa skrattar, men det skulle han aldrig ha gjort för då ryker hans näsa också. Och sen Noahs. Nu har alla tre plåster mitt i ansiktet istället.

PS. Den innehåller elefantbajs. Sånt gör alltid böcker roliga. 😀

 

 

ole-ar-hungrig-pa-godis… eller vad sägs om en bok med godis? Ole är hungrig på godis av Grethe Rottböll är en annan favorit  just nu? Vad händer om man ätit så mycket godis att man inte orkar äta mat? Eller om man försöker säga nej till godis, men bara måste ha det? Tänkvärda strofer, mycket bilder och mycket gott att både vilja ha och spara i sinnet.

 

 

 

 

vem-ar-borta

En serie böcker som både Milja och Isaac frågar efter varje kväll, är Vem är-serien av Stina Wirsén. Vi har haft Vem blöder?, Vem städar inte? Vems mormor? Vem är var? osv… och just nu Vem är borta?

Ju längre det går i serien, ju nyare böcker, desto finurligare texter och mer detaljer har de. En gång var det en mamma som inte orkade lyssna på att barnen lekte inne, så hon gick till parken istället för de. Eller en kanin med två mammor. En nalle med ”den där pappan som alltid är så sur” eller kaninen som kom hem och fann mamma och pappa, som satte på musik och kramades: ”Ska ni ha fest? – Ja lite, sa de stora”. Störtskönt och lätt att känna igen för de små och en del klurigheter för vuxna! Och framför allt – korta böcker, de behövs också!

 

 

Annonser
No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: