Vardagsglädjen

Hej vardag!

Va roligt att du kom! Visserligen damp det ner ett par kravbrev på obetalda räkningar i postlådan, men jag har äntligen fått utrett det här med skolan. För en gång skulle sade Kela och arbetsförmedlingen att DE hade gjort fel, då de avbröt mina studiepeng (som om det skulle finnas nåt att ta bort, när man får 42 euro per dag) – och att utbetalningen fortsätter som den ska, utan avbrott, utan karens!

Och jag fick kontakt med min lärare i skolan. Fast jag hade skickat mail till henne, hamnade alla hennes brev i Spam-korgen hos mig, när hon svarade! Hur kan det vara så? Jag skrev ju själv åt henne först!? Nåja, alles gut, min Hensu är KLAR! Det största och jobbigaste är borta, färdigt och inlämnat. Nu ska jag göra klart en repetitionsuppgift i PowerPoint, om tråkiga autoklavar, strålning, formalin och etylenoxid. Å andra sidan går det bra, bara man betar av det, lite i taget. Sen sammanställa min portfolie, med alla jobb. Så återstår yrkesexamen, i två delar. Och i februari praktik på nån tandklinik och ett lite mindre yrkesprov i anslutning till denna ”fritt valbara, men obligatoriska del”. Sen är jag klar! 😀

Igår firade vi, Mika och jag. Ungarna somnade kvart över nio – hör och häpna – och vi satte på filmen Green Lantern och dukade upp med ostbricka och en kvarbliven Cava-flaska. För att vi hade överlevt jul- och nyårshysterin med alla kidsen! Och den långa ledigheten.

Ikväll började körövningarna igen, det är alltid roligt. Och jag ställde mig och började beta av den enorma klädhögen med kläder som ska strykas, vikas och plockas undan. Hittade innetossor och vantar och ISAACS skor! De där Kuoma-stövlarna som jag trodde jag hade tagit fel på vid Hoplop! Idag hittade jag ett ”likadant” felaktigt par – på dagis! Halleluja, det var nån som hade tagit fel där! Vilken tur att jag inte åkte till HopLop med den andra skon, som jag tänkt göra! Nu får båda barnen (vems den andra nu var) tillbaka dyra Kuoma-stövlar, hurra!

Se där, se där. De gamla och kloka hade rätt. Det som inte är stulet kommer fram till sist.

Och ungarna är glada – och genomblöta. Stora W ville inte hem från förskolan, det är bra (fast jobbigt när man ska hämta). Jag kokar röd currygryta och värmer bäst-före-igår-biffar och alla äter med stor aptit. Skönt. Skönt med vardag – också.

Ett extra glädjeämne idag var när personen (hon var min handledare på praktiken, vi blev vänner) som ska ta emot mitt yrkesprov hörde av sig och tackade för en ”väldigt bra Hensu”! (=planering inför examen, den blev 14 sidor) och det är första gången hon tar emot en studerande/examen, men nån gång ska det vara det också, skrev h0n. Dessutom tyckte hon att det var bra att ”det var någon hon kände, så att vi kan jobba tillsammans”! Wow, alla människor borde få sån uppskattning i sitt jobb, det skulle vara så mycket lättare att orka!

Jag fegade ur och svarade, lite finskt och käck-kort: Nog ska det väl gå, du har ju din kollega med också, det är trevligt att just du tar emot mitt jobb. Vi ses då! (fast på finska)

Vad har hänt med mig? Har jag finskifierats och svårt att berömma tillbaka eller är det mina tillkortakommanden på det andra officiella språket som gör att jag liksom håller tillbaka och har svårt att 1. ta emot beröm, 2. ge tillbaka.

PS. Under den senaste månaden har det hänt nåt fantastiskt. Båda tvillingarna sover utan blöja utan att blöta ner sängen. Och de är utan även dagtid! Hah! Man ska inte forcera fram det, man ska vänta in det! Isaac fattade det genast, Milja behövde sin tid. Det var inte så lång tid trots allt. Och nu begär hon blöja när hon ska göra nummer två, men det spelar väl ingen roll. Isaac bajar i byxorna. Inte så mysigt, men eftersom det liksom hålls där, som en kokosboll (haha, förlåt en äcklig liknelse) så vet jag att han lär sig bajja på pottan också. Det har ju hänt många gånger.

Yes, bort med dyra blöjor!