Poesibloggen

Ikväll låg jag med en liten dotter på min arm och en liten som intill den andra. Vi försöker hitta tillbaka till vardagsrytmen igen och har därmed väckt ungarna klockan 08. Det är helt klart lugnare när tvillingarna får sova en timma på dagen – för deras egen skull också.

Jag väntar på e-post från min lärare. Hon sade sig ha mailat mig, men det är tomt i inkorgen och mitt slutarbete ska skickas till Kirurgiska sjukhuset i övermorgon – jag behöver stöd och granskning från skolan. Misstänker att läraren har skrivit min mailadress fel, men det är så knasigt. Jag har ju mailat densamme två gånger inom de senaste två dagarna – kan hon inte bara svara på det mailet? 😦

Idag har jag fått tid att städa undan julen, storstäda i lägenheten och slänga bort en stor påse med gamla leksaker som antingen saknar en vän eller som har gått sönder. En trasig buss, teckningar i bitar. Små kort, träpinnar. En kloss som inte passar ihop med nåt annat. Skööönt! Jag fick också William att ge ifrån sig en stor truck-arena, som ingen använt på år och dag, för att göra plats i skåpet. Jag säger att det ska finnas plats för nya leksaker och samlar även sådant som jag ska sälja på nästa loppisrunda – sånt som är helt.

Egentligen borde varje jul eller födelsedag vara sådan att man ger bort ett antal leksaker man inte längre behöver, antingen till loppis eller återvinningen eller till behövande, så skulle alla bli glada!

Dagens tanke:

Jag ligger med Milja på min arm. Hennes hår böljar över min arm, hon försöker sova. Jag känner mig rik och lugn.

– Håll i mig, mamma! muntrar hon, håll i mig!

Och jag lindar armen om hennes tunna kropp. En liten människa, som redan är färdig. En liten tjej, full med glädje och bus, och med smala, små armar. Tankarna går till dessa strofer av Edith Södergran:

Tag min hand, tag min vita arm,
tag mina smala axlars längtan…
Det vore underligt att känna,
en enda natt, en natt som denna
ditt tunga huvud mot mitt bröst

På min andra sida sover Isaac, lugn och tyst, med sin plastfjäril i handen. Jag hittade den när jag städade (brukar uppmuntra ungarna till städning så gott det går med orden: Tänk vad mycket skoj man hittar när man städar!) och idag sa han:

– Åh mamma, du hitta min favolitfläälil! Det va en övelaksing!

Söta små gurkor, hur kan ni samtidigt vara så sjukt envisa, och så bedårande söta? Sen kramade han sin fjäril, en plastgrunka vi fått från McD’s i somras. För en kille som älskar smådjur var det som att hitta en skatt.

Du sover
Ögonfransarna kröker sig
fuktiga av sömn
Du sover
Ögonlocken fladdrar
blanka av dröm
Jag vill in
in i din sömn
in i din dröm

[Ellen Francke]

Isaac sover med händerna instoppade under kinden. Sådär som när man säger att ”sova som ett barn”, fast jag egentligen inte gillar det uttrycket – de vaknar ju så ofta. Ändå känner jag mig välsignad. Tänk att jag, just jag fick tvillingar? Hur gick det till? Varifrån kom de?

Jag ser på ett avsnitt av Without a Trace/Ilman johtolankaa på Fox. Den här gången handlar det om en man som letar efter sin tvåårige son, som försvann och sedemera bortadopterades mot de biologiska föräldrarnas vilja. Det är svårt att se på. Sorgen jag känner, ilskan med pappan som söker, sex år senare. Hoppas, väntar. Och sen, efter många villovägar, hittar de varandra. Sonen har en fosterfamilj men får flytta tillbaka. Han har ett nytt namn. Pappan får se honom efter sex år. De möts och skakar hand, pappan gråter och presenterar sig:

– Hej! Jag är…. .. jag heter Chad.
– Jag heter Garrett. (inte Sean som han var döpt till)

Maffigt.

Jag TV-stickar klart min halsduksring. Eller vad heter det? Cowl? Kauluri?

Garn: Novita Neon
Stickor: Rundsticka nr: 8

Detta är min enda önskan i kväll:
Jag vill bara luta mig emot mörkret ett tag,
känna havet stryka in över min kind,
eller strävt hårt berg röra vid min hud.
Och låta allting annat strös för vinden,
mitt liv för vinden,
och sitta lutad länge emot mörkrets rygg.

[Ebba Lindqvist]