Mörkret

Ja, jag vet att det är tjatigt, men det här arma mörkret håller på att göra oss galna. Till på köpet hade vi idag piskande regn med mini-inslag av snö. Vilket egentligen inte syntes. Bara urkigt regn. Fy tusan. Jag försökte vara positiv och sätta på lite efftekter på den arma mobilbilden, men det funkade inte riktigt.

Dagens tanke:

Vem har myntat ordspråket: ”Varje gång du är arg i en minut, förlorar du 60 sekunders lycka”. Vad fan liksom!? Vem blir glad av det? Den som redan är glad, är ju det oavsett, men när jag var arg och tänkte på det där, blev jag ännu mer förbannad! Motivationsaffischer i alla ära, men det där talesättet är sämre än sämst!

Vi försökte hitta på aktiviteter för de små. Jag målade avtryck med alla barnen, men Isaac ville inte var med. ”Nu är det MIN tur” byttes av med ”Det kittlas” och ivrigt ryckande i penseln. Nåja, vi fick våra händer och lite fötter där, sånt är alltid trevligt. Och en bonusdetalj: Milja ville måla min hand med olika färger. Nej, var min spontana tanke (på samma sätt som föräldrar alltid bara vill ha vita bollar eller röda bollar i en julgran, för det SKA vara så, enligt dem!), men jag lät henne måla. Och vet ni vad, det blev ju som att jag är en blandning av alla mina barn, när man tänker på det lite konstnärligt. 🙂

(Går-)Dagens inköp:

Två par mycket efterlängtade skor för 100 euro tillsammans! Redan innan jul bestämde Mika och jag att vi inte köper julklappar åt varann, utan istället satsar på nåt under rean, på mellandagarna. Jag har ett par Icebugs, men inga löpardojor. Dessa New Balance (som Mika orerade högt och glatt om, att de är bland de bästa på marknaden) sägs bara bra och de är väldigt lätta. Och mina Sorel! Jeee, äntligen! Har längtat och väntat och nu hade de både löpar- och stövlelskor till -40 procent! Dessa två kostade alltså runt 100 euro tillsammans och jag hade fått ett presentkort (tack M&J) som passade just till det. Halleluja. Nu ligger de där och väntar, mina löpskor, på årets första tur.

Jag anar ljus i tunneln. För första gången på länge känner jag att trycket från skolan lättar lite. Snaaart vardag. Ungarna håller på att bråka ihjäl både oss och sig själva. De har ju tråkigt, såklart. Det är skönt-skönt med ledigt, men som småbarnsförälder betyder det också att man ska göra så mycket mer hemma, mera mat, mera allt – och just nu är alla tre på kollisionskurs med varandra och bråkar skitmycket. Det är tröttsamt, ledsamt och skrikigt. Suck.

Två små fick följa med till affären. Hittade en vagn som de båda kunde rymmas i (det var inte det lättaste och dessutom somnade båda två på vägen dit… bärabära… håh, när blev ni så grymt TUNGA?) och sen satt de där ganska fint. Vi skulle till bibban också, men de stänger ju tidigare på lördagar. Hört i bilen, av Isaac:

– Mamma, vart ska vi fara nu?
– Jag vet inte (innan vi valde att åka till CM).
– Vi måste fara nånstans där det finns en dörr! Och med nyckel! Som man kan öppna!