… och in med det nya!
Jag vet inte vad som är värre; en omfattande tent eller ett stort inlämningsarbete med tidspress. En tent har man liksom klar – den är över och förbi på en kväll, medan man sitter varje ledig kväll och jobbar med sina långa skoltexter. Varför är det så bråttom? Varför ska allt ske på en gång, i slutet? Alla får inte jobb direkt efter, varför kan man inte lämna in sin portfolio och vissa andra uppgifter ett par veckor efter det utsatta datumet, som redan har flyttats fram två gånger? Hela den här jul- och nyårshelgen har varit förstörd av tankar som (tänk dånande trumpeter, tada-da-da-daaaa): SKRIV! UPPGIFT! Slutarbete-..beteee-beteeee).
Jag pausade tankearbetet för ett dygn och tog in på Fammos Bed&Breakfast över nyåret. Slappade. Spenderade tid med ungarna. Spelade Ridiculous Fishing, som visade sig vara löjligt roligt. Ett litet spel med pixelgrafik, som blev ett av App Store:s ”Game of the Year”. Man ska kasta ut en fisklina och undvika fisken på nervägen, sedan dra upp så mycket som möjligt och skjuta (?! – japp) fisken när den flyger upp i luften. Som i alla andra fisketävlingar gäller det att hitta unika fiska, komma till botten, köpa små tillbehör med pengarna man får och bäst av allt – man förlorar aldrig! Man får alltid nån liten fisk! 😀 Eftersom det finns även till Android och inte är nåt våldsamt spel (okej, fast man skjuter lite, men det gjorde man ju redan i Duck Hunt), spelade Mika och Wili på den nya spelplattan, medan jag petade på iPhonen och vi jämförde fångster. Det är med spel som med bra filmer – man har som mest roligt när man upplever dem tillsammans!
Det blev sålunda en ganska lugn kväll. Mika och jag ”skulle ha fått gå ut på stan”, men vi orkade varken med taxiköer eller hade råd med nån längre utekväll, så varför inte bara njuta av kvällen och inte göra så mycket. Vi kollade på Yles sändning från H:fors och efter tolvslaget på det svenska firandet från Skansen. Inbillar jag mig, eller var det sämre än förut? Nåja, det nya året skålades in med lite cava och sen blev alla lite trötta.
Ungarna fick stanna uppe lite längre än vanligt. Fammo och twinsen gick till övervåningen och släckte ner, de fick se på raketer ett tag innan det var sovdags. Alltså vet ni hur skönt det är att ha två våningar i ett hus? Hemma, i vår platta och stora våning kan man knappt tömma diskmaskinen när ungarna sover, det slamrar för mycket. Det ligger vägg i vägg med sovrummet och det är jobbigt – för man har ju tid när de sover! Hur som helst hade Isaac pekat på fönstret och sagt:
– Jag vill också se rumdsepp!
Tja, raket, rymdskepp, det är knepigt det här med ord som har två betydelser.
Den här bilden är signerad: Milja and Isaac was here! ♥ ♥
Jag hade tänkt slå på stort och ställa in kameran på manuellt, fota raketer och hejsan tjofräs, men så tänkte jag om. Det var några plusgrader, raketerna kom i en jämn ström under kvällen och vi hade inga egna. Tyckte det var för dyrt. Fast – nu har vi lovat W att vi ska ha lite raketer nästa år, för han gillar det. Okej, kanske några då. Jag tycker det är lite som att bränna upp pengar på nåt som syns i ett par sekunder – inte värt det. Dessutom är det inte många år sedan fammo och faffa hade en hund som var LIVRÄDD för raketer och annat bombom, hon låg och skakade fast hon fick lugnande, till och med till dagen efter då krutlukten fanns kvar. Knepigt det där. Det är fint med raketer, men nån måtta får det vara.
Nu började jag predika, det var inte meningen. Jag önskar er god fortsättning på det nya året, må det bringa hälsa och välmående och mycket sånt som vi mår bra av!
Gott Nytt År!
Om raketer – tänk ändå vad bra mycket bättre det har blivit nu när det finns en fastställd tid när man får skjuta raketer. Bra också att försäljningen av raketer tidsbegränsad. Förr (minnet falskar med när den lagen kom) smällde det i knutarna i många veckor. Undrar om det säljs färe smällare nu? Man var aldrig säker då man gick ut med hunden. Det betyder samtidigt att småpojkarna som höll på med smällare nu inte gör det. I Sverige är det visst riktigt vilt enligt vad jag läst när jag har blogg promenerat
Du hade får kommentarer om ditt
Bloggande. Tycker din blogg är riktigt bra som den är. Fortsätt du bara att skriva om det som för tillfället känns att du vill skriva om och bry dig sjutton i gnällpellarna.
Ja, det är faktiskt mycket bättre med kortare smälltider. Och småsmällandet har minskat kraftigt, i alla fall vad vi har märkt. God fortsättning!
Tycker om att läsa din blogg, you tell it like it is. Avundas dig när ni får så mycket hjälp med barnen, egentid och vuxentid är så viktig. Har några barn själv och har ingen som ställer upp frivilligt. Men tänker alltid, att när mina barn får barn, ska jag vara där o hjälpa så mycket jag får! Gott nytt år till er
Det är en stor fördel att vi får avlastning, det är vi mycket medvetna om och tacksamma för. Sen är det ju så att man alltid avundas dem som har det bättre på annat sätt, visst är det märkligt att man aldrig är nöjd? De som reser, de som bor nära sin egen mamma och pappa osv., alltid är det nåt.
Gott nytt år! Håller med föregående, vilken lyx ni har nr ni får avlastning så ofta! Det är guld värt. Tyvärr har vi det inte så och man blir lätt lite bitter över att ”alla andra” har föräldrar och svärföräldrar som ställer upp. Men jag ska minsann tänka på det om jag själv får barnbarn nån dag!