Lite vardag

Julhelgen 2013 kommer att gå till historien som den mörkaste och regnigaste på åratal. Men det var ju faktiskt så att marken var nästan bar för två år sedan också, minns ni? Och ifjol var det massor av snö? Undrar hur det blir med resten av vintern? Blir det störtkallt på en gång eller lika flamsigt varmt som det varit hittills?

Ungarna var uttråkade. De ville inte gå ut heller, eftersom det regnar och blåser. Mika tog kidsen till fammo och faffa ett par timmar och jag satte mig ner med litteraturen. Det är så skönt när det går framåt. När den här arma Hensu-stenen äntligen har lättat från mitt hjärta ska det festas – eller senast när jag haft det stora yrkesprovet (vi kommer att ha två, ett skilt för tandvården). Eller ja, åtminstone ska jag gå på bio!

Tillbakablicken

Julen 2010 (då fanns inte twinsen! Eller jo, i min mage).

Julen 2011 (fast det kom ju faktiskt en massa snö senare, efter nyår)

Julen 2012

Och nu har vi regn, sex plusgrader och stannar inne.

Dagens virkgrej:

Äntligen var den klar, tyckte Isaac (och de andra, men Isaac lät ingen annan ha den här arma Snigel Bob, som det varit tjat om i evigheter). Den liknar kanske inte jättemycket, men det är i alla fall nästan rätt färger. Under tiden jag virkade klart den och tryckte fast ögonen (horror-svårt! Stelt garn och svårt att sy, nästa gång blir det ull och inte bomull!) pysslade Milja om mitt ben. Jag hade tydligen gjort mig illa där igen och hon ”saltade” lite med mina synålar, som är inslutna i en slags kapsel och rasslar roligt. Sen hade hon ”puterat klart” och gipset var borta, allt bra!

Kvällens TV:

Clearing the Air med Jim Breuer på Netflix. Sevärd komedisnutt på en och en kvart timme, med många igenkännande nick, speciellt till småbarnsfamiljer! ”Det här med barn, det här är inget man lär sig i skolan. Det finns inga rutiner när man har barn! Ni vet, man vill gå upp på morgonen och sträcka på sig, ha sitt kaffe, ta det lugnt och hitta kläderna… men med kids! Bing! Så är det vakna! Uppe, fit for fight! Pappa, ska vi leka häst? Jag vill haaaaa Doritos till frukost, mamma lovade!!! Neeej, jag villl inte klä påååå mig!!! 

Han har själv tre småtjejer och vi satt och fnissade och sa: ”Japp, det där är Milja” eller ”Japp, barn nummer tre!”. Allra mest minns jag det han sa om sin mellantjej, som han påstod vara född utan volymkontroll. Alltså ja! Hur kan det vara så att vissa barn verkligen är som Labolina, att de härmar allt och har en vansinnigt hög röst?! Och vaaarifrån kan sånt komma? 😉