Julhelgen

Gäsp! Hur kan man bli såhär trött av julen, fast vi haft två sovmornar och fått mat serverad? Är det kanske bara det att man äntligen varvat ner och hunnit njuta, ta ett bad i fammos badkar och fått äta gott, medan ungarna har spritt ut alla leksaker i högst antal möjliga löstagbara bitar, runt hela kåken?

Vi har haft en jättefin jul, i sällskap av Eine-mummi, musteri Pirjo och Janne samt fammo och faffa förstås. Trots att regnet smattrade mot fönsterbrädran och det blåste sjukt mycket, försökte ungarna vara ute på juldagen en stund. Och idag, på annandag jul, kom solen nästan fram en stund.

Granen har de lätt, barnen. Många gånger om. Milja plockade ner kulorna gång på gång och de flesta bollar hamnade väldigt lågt nere. Och William ville absolut att granen skulle ha två stjärnor, eftersom det fanns två i lådan. Så blev det.

Tack för maten, det är så lyxigt att inte behöva förbereda ett julkalas med tre små. Lådor och gravad lax, risgrynsgröt och frutksoppa, lutfisk, allt har gått ner, fast inte under samma måltid. Vi har haft glutenfri, mjölkfri och köttfri mat och det har funnits nåt åt alla. Det jobbigaste har varit att få ungarna att äta, speciellt nu när man inte längre kan hota med att tomtarna kommer och kollar vid fönstret.

Klappar blev det också, så det räckte till. Julen är barnens högtid.

Titta mamma! Mjuuuja Dasti och Sjupakaabja!

En favorit var en surfplatta (för under hundra euro) åt den stora. Meningen är också att alla ungar ska kunna samsas om den och se på videor tillsammans, men vi får se hur det går med den saken.

Kak-Duplon tyckte jag var så fin. Den letade jag efter längst, hittade den till sist vid Toys ‘R Us.

De små suspekta. Fast riktigt skoj var det inte med julgubben. Milja hade förbjudit honom att komma under hela julaftonen. ”Näh, han fååj inte KOMMA!” och på juldagen försäkrade hon sig om att han inte skulle komma på nytt, fast hon gillade paketen.

Milja och stora klappen. Den gamla dockan skulle också sova i vagnen (och plötsligt slog det mig att jag kan bli mormor till tvillingar på riktigt nån dag. Bevare mig väl!).

När twinsen somnade, sent omsider på julaftonen, fick W och jag pyssla alldeles själva med en liten affär och tuuusen småsaker, som skulle klistras, vikas ihop (små böcker) och radas upp. Fast lite roligt var det också.

Tack musteri för den mat du lagade och för julkorgen du gav till oss, den kom nog med oss hem idag! Och tack Eine-mummi för blomman! Den här julaftonsnatten var vi också många under samma tak, det var ovanligt och roligt.

Tre vilda fick bada på juldagen. Den här ljudnivån var obeskrivlig, jag fick lov att gå ifrån ett tag. Vänjer man sig nånsin vid tre som försöker prata samtidigt, i mun på varandra och dessutom i ett rum där det ekar väldigt, väldigt mycket?

När vi skulle gå hem från fammos, märkte vi att Isaac skor var lite konstiga. Jag måste ha tagit fel vid HopLop, för det står ”JAAKKO” i en av Kuoma-stövlarna och den är dessutom två nummer för stor. Men faaaasen också!? Måste alla ha likadana skor? Och varför har jag inte märkt dem bättre? 😦

Nu börjar ett intensivarbete med distansjobb, skriva skriva så det ryker. Blä! Jag tror jag har blivit allergisk mot skolarbeten, det börjar bli så tröttsamt och bara tanken på det har förstört hela julhegen för mig. Det är också extra svårt när man försöker sätta sig ner och bara blir avbruten hela tiden. Varför får man inte skriva på svenska? Varför pratas det så lite svenska i vårt land om det ändå är ett officiellt språk – fortfarande? Met det ska gå, det här också. Helst av allt vill jag sätta mig nånstans, sätta händerna för öronen och säga LAAALAAA och bara VARA IFRED men det går ju inte det heller. Framåt, för tusan! Framåt!