Hopplopporna

Vintern tycks aldrig komma till Åbo i år. Julen 2013 minns vi som väldigt blåsig, med sex plusgrader och hysteriskt mycket regn! Österbotten hade visst fått lite snö idag, men det har varit väldigt dystert.

– Nåt måste vi göra med ungarna, sa jag till Mika igår. Orkar vi med Hoplop?

Jo, det gjorde vi. Även om jag satt uppe till halv tre med julklappar och tv-tittande och hellre skulle ha sovit ännu längre, medan kidsen slöade vid tvn.

Men det blev ju faktiskt roligare såhär! Man måste bara komma sig iväg. William har varit den som vildat till sig mest av alla förut, men det börjar gå bättre! Jag försöker också att inte brusa upp, tala lugnt, förklara reglerna om och om igen, påminna om att man inte får skuffa när man blir för ivrig och så vidare. Och då gick det faktiskt helt okej.

Ett tag vägrade William gå till Hoplop för att det finns ett slags luftkanoner där. Man laddar dem med små foff-bollar och skjuter man iväg dem mot den andra väggen. Det blir speciellt roligt om nån annan sitter bakom bössorna där också, men det låter hårt av lufttrycket, tyckte till och med jag. Nu har det hela lugnat ner sig och han gick och samlade bollar, sprang upp och ner i trapporna och fick sällskap av Isaac, som äääälskade detta! Isaac fick själv till valfri kanon, även de som finns ännu en våning upp, laddade med bollar och tryckte på knappen. Han stod länge där ensam, när William och Milja redan gått iväg. Han vill inte sikta, han ville bara foffa iväg bollarna och trycka på knappen!

Den tunga ”pulkan” bar storebror av och an också, flera gånger. ”Det tär på krafterna det här”, sa han stånkande och jag fnissade lite och undrade om han hört det där i nån LasseMaja-bok.

Jag åkte rutschkanor och klättrade med ungarna, ålade mig i bollhavet så länge det inte var så många andra barn där. Det går med en väldigt fart i den där långa rutschbanan, vi hade inte riktigt kläm på det i början, men ungarna klagade inte.

Någon förälder hade varit ambitiös och byggt ett helt hus!

Det blev mat på stora fat, men nästa gång skippar vi nog familjetallriken, för det blev över en del korv och grönsaker. Dessutom är ju Mika vegetarian, så han kan inte hjälpa till. Nuggetsen var roliga, de var formade som raketer, stjärnor och halvmånar. Isaac tyckte de var bra! Och efterrätter man kan dela på, är så bra!

Tjohoo, tjohaa, här rutschar en mammaaa! (Krax, sa Kråkan, Mammor. Rutschar. Inte!)

Ungarnas egen favoritbild från idag. Vaaar är Milja? DÄR! Vaaar är Milja, där! Och så bläddrade vi fram och tillbaka mellan samma bilder på datorn en lång stund. (fast jag säger faktiskt ”Vann e Milja? De måste ju lära sig lite grundspråk, de små liven).

Det är fantastiskt hur mycket twinsen orkade klättra! Upp och ner, upp igen och igen! Speciellt Isaac, som verkade outtröttlig. Och William får nytt mod inför saker han varit rädd för eller situationer som har känts jobbiga, när det är tre med i bilden, två stycken twins som är ganska självständiga och inte rädda för att klättra högt och långt borta från föräldrarna.

Det är väl ofta så, att man inte vågar tro så mycket barn, att man inte tror att de orkar, fast de kan så mycket. Kvällen blev således lite lugnare än vanligt, men de hann ändå träta om lekdatorer och pennor, medan jag byggde lite tågbana åt dem. William var helt uppslukad av en ny pysselbok, som han fick, FAST det är en dag till julafton. Det var en pysselbok med Angry Birds för 9,90, som innehöll över 1000 små klistermärken, så man kunde bygga sina egna banor. Nu har jag fått förklarat hur man ska klara varje bana på sjutusen olika sätt. Jag hoppas också de där arma små märkena hålls kvar i boken, för det är sjukt jobbigt att peta bort små klistermärken från golvet! So far, so good!

Dagens Williamuppfinning:

– Mamma, jag ska ta reda på varför X bråkar på dagis. Jag tror jag ska ta med en uppfinning till förskolan, det är som en maskin som skjuter ut en kula, men det är ingen farlig kula. Den kulan talar om varför man är arg och så skriver det ut det på en skärm! Det är så att man känner i hjärtat varför man bråkar, men jag vet inte varför X bråkar, det skulle vara bra att veta.

Är det det här som kallar julfrid? Jag tror det. Vi säger god jul och ta hand om varandra, hoppas alla får vara friska (ifjol hade vi kräksjukan två dar innan julafton, TACK för att det inte blev så i år). Det blir säkert lite bilder under julhelgen också, jag lär inte kunna hålla mig. 😀