Kampanjer och giftfritt

Yes!

Jag kom med i Buzzadors kampanj med Watson! Vad det i praktiken innebär, är att vi får testa att kolla en massa serier (från alla grundkanaler när man vill!) och en del filmer gratis (från Makuuni, men de finns alltså digitalt nu också). Såg att de hade Grey’s Anatomi och Solsidan. I början av nästa år får jag hemskickat en tv-sticka, så vi kan börja testa det på riktigt, wohoo! Det skulle vara så skönt att se på Solsidan när man vill! Självklart går det att kolla via datorn, men vår datorhörna är inte bekväm och det är mycket skönare att slöa i soffan.

Det här är det första inlägget på länge utan bilder. Jag är helt slut. Jag drömmer om Athrodeesi, AO-pihdit, Accomolade, A-scopia och andra mer eller mindre intressanta sjukhusgrejer. Det är intressant, men inte på natten! Twinsen gråter. Jag vet inte hur mångte gånger jag reste mig ur sängen på natten och undrade om det inte var morgon snart. Klockan var 03.46. Suck. Var det snor eller ont i halsen de grät åt? Milja kröp upp i vår säng och tystnade, Isaac fortsatte. Varför är det så hopplöst svårt att vyssja från egen säng?

Vi förbereder lite julklappar åt barnen. Jag tänker på Eva Röse och hennes giftfria leksaksvardag. En del av mig applåderar detta, men en annan del hatar det. Alltså – det är helt okej att säga nej till alltför mycket plast, speciellt smågrunkor som hela tiden kommer från McDonald’s eller liknande. Men att helt säga nej till alla plastleksaker, det förstår jag inte. Hur gör hon då hon köper yoghurt till exempel? Kan man inte längre köpa turkisk yoghurt, för den är i en plastbunke? Och hur är det med datorer och Xbox-kontroller, de är ju av plast! Var sjutton ska man dra gränsen? Hon skrev att hon köper Lego och sånt. Jamen va bra att hon har pengar till sånt då!

Om jag var rik skulle jag bara satsa på allt ekologisk jag fick tag på, alla fina Lego eller extra testade tyger och PBA-fria plaster och burkar – på sant. Men hur gör vi andra, som ska välja bort alla margariner, oekologiskt, giftfritt, kemikaliefritt – och nu då, plastfritt? Hur kan gör man det, rent ut sagt, när man samtidigt ska fixa ett jobb och skola och fungera i en vardag med småbarn?

Det finns dåliga rollmodeller för våra kroppsideal, som att man sak vara smal, snygg och vältrimmad. Och nu finns det dåliga förebilder som målar upp en skev verklighet, där allt låter som hippiebanalt perfekt och underbart bra, hur bra man tar hand om sina barn. Och hur säger man nej till all släkt som kommer mer presenter i så fall, utan att de blir ledsna? Hur räcker man till? Ne-e, jag tycker det här går för långt. Det är en fin tanke, precis som med allt ekologiskt. Men det finns gränser även där.

En före detta bekant gick omkring med strålningsmätare runt mikron och oroade sig över detta, istället för att kasta ut mikron, eftersom det verkade vara det hon ju ville! Vissa saker är bra att veta, andra oroar vi oss för mycket över, anser jag. Jag vet också att vissa inte använder xylitol eller flour i tandkräm, för att det är ”kemikalier”. Finns det ingen stopp på den här föräldrahysterin? Nåt som säger ”med måtta!” eller något slags samvete för att vissa saker och produkter faktiskt också är bra för oss. Nu menar jag inte plaster, men jag menar att man inte behöver vara hysterisk över allt. Det kommer inte ungarna att bli bättre av heller.

Nu spårade det ur, som det brukar när jag eldar upp mig över nåt. Måste nog gå och lägga mig, har knappt hunnit se ungarna idag (kvällsskift) och tidig morgon imorrn. Nya tag. Förresten kan jag hälsa från instrumentvården att man dragit ner kraftigt på kemikalier där, speciellt såna som glutalaldehyd, som tidigare använder för desinfektion. Tack och lov har vi numera etanol, alkohol och klor i olika former. Men utan dessa skulle våra instrument inte heller bli sterila (det sista skedet sker med vattenånga, hög värme och under tryck). Och att tänka på.