När det är fullt

Jag drömmer om de här intrumenten om nätterna. Inte för att jag vill eller väljer det, utan för att de tar över mitt huvud. Det är pinnar och spatlar, tänger och reamers. På bilder har jag just kollat, plockat ihop och förberett en korg med instrument från en handledsoperation och den ska vidare till autoklaven, där sakerna ska bli sterila och därmed hålls instängda i en stor metallburk, container (locket är det blåa med sil uppe till vänster).

Det känns som om det kommer nya saker varje dag. Idag tittade jag på när det kom två jobbargubbar och validerade en lågvärmesterilisator, en plasmamaskin. Det var skoj. 

Det som har varit mindre skoj är det här springandet hit och dit. Mika hade julfest en kväll, jag hade det en annan (min enda vuxenfest, på en tisdag förstås, men jag var ändå oerhört tacksam över att jag kunde gå och orkade stanna. Tack alla i Åbo Damkör, ni är min oas, ni ger mig så mycket. Att bara prata, skratta och dela sina tankar (och sjunga förstås!) är så oerhört värdefullt. Man behöver den där vuxenkontakten, inte bra med den närmaste familjen, utan med andra vuxna, med vänner! Speciellt när man har småbarn! *tacksam*

Jag har också fått känna på hur det är att vara del av en arbetsgemenskap igen. Eftersom jag varit på Kirurgen förut, kände en hel del igen mig och jag har fått lite nya vänner. Tyvärr tror jag inte man kan få jobb där ännu, eftersom de inte har några lediga tjänster (gnäll-Tyksen sparar), men vem vet hur de ser ut om ett år eller två? Dessutom finns det en massa andra inhoppsjobb som man kan ha. 

Men bara sånt här, liksom. Att nån sätter upp ljusstakar och dukar fram lite extra festligt till fikat, lite kex med ost och nötter  – det är precis sånt här jag har saknat de senaste åren! De små gesterna, samvaron, att sitta och dricka Cokis på kafferasten och flabba sig varm åt att folk kan heta ”Anna Aina” och ”Hiukka Uuno”. Kanske var det tröttheten, eller Cokisen, som gjorde oss så fnissiga, men det är så befriande. 

Såna här har jag också plockat ihop idag. Vet ni vad det är? De används vid höftoperationer och gör plats för de nya höftleden, såhär: (med andra ord är det runda rivjärn, de kallas reamers eller på finska, riimerit). För de som vill veta mera, rekommenderar jag en sökning på ”Full Hip Replacement”.Visst är det coolt hur mycket man kan göra med människokroppen, hur mycket man kan fixa? 🙂

Idag hann vi med W:s julstund på förskolan också. Det var mysigt! Lagom långt för både barn och vuxna. Twinsen och fammo var med. Jag har en annan fin gruppbild från när kidsen sjungen, men många är så hysteriska med att man absoluuut inte får sätta ut nån bild, inte ens en bra sådan, på andras barn, så den uteblir. Märkligt nog kommer inga sådana kommentarar på FB, fast folk där sätter upp andras barn –  bara i bloggar. Oh well.

Twinsen är förkylda och de hatar det. Med hata menar jag att de vaknar sex eller sju gånger om natten och gråter för att de har snor i näsan. Problemet är att man inte kan åtgärda det då det bryter ut, det bara är så. *lång suck* Nu hoppas vi på liiite mera sömn inatt, det verkar bättre redan.

Dagens Isaac:

– Vill du ha salami?
– Jååå! Och ost och smörgås under!

Dagens påminnelse till mig själv:

Du skola icka gå till jobbet med bilnycklarna, då din man ska hämta barnen och du själva åker buss. Och i så fall, helst märka det innan du är på jobbet.