Julstämningen

Andra advent, Sibeliusdagen. Vi sjunger i högmässan i Domkyrkan med kören. En välbehövlig paus från allt annat juligt, mer kommerciellt och tomtigt. Det är alltid en upplevelse att vara i Domkyrkan. Tyvärr är det svårt att sjunga där, det låter lite som att man sitter i en säck, man hör inte sig själv. Andra hör däremot allt man gör! Under predikan pratade prästen om att advent är en väntetid och att det egentligen är knasigt hur allt tar slut på julafton. Pang, bom, allt man väntat på i månader. Och om att själva väntan oftast är den viktigaste tiden.

Vid nattvarden tänkte jag, som någon berättade vid rippitiden, på att altarbordet fortsätter in i himlen. Det blir en ring som sluts. Och tårarna kom rullande. Men man får väl gråta i kyrkan. Ännu ”värre” blev det när en familj kom till nattvardsborden intill oss, de hade med sig en pyttebebis och en tvååring (ungefär). Jag minns ordagrant vad prästens sa när han välsignade barnen, men han sa också ”du är viktig”. Det tyckte jag var det allra finaste.

Från kyrka och lugn, ut i den kalla världen. Bokstavligen. Det är bara några få minusgrader, men det blåser så attans kallt! Det är en sådan där vind som går genom märg och ben, fuktig vinterluft. Jag gick första gången på den nya Biblioteksbron, som togs i bruk förra veckan. Den går över ån vid Aboa Vetus och över till biblioteket. Jag gillar den! Om kvällarna lyser den blått i de genomskinliga plexiglasen/i räcket.

Det är julmarknad vid Gamla Stortorget. Mycket stickat, mycket honung, bröd och hantverk, som sig bör. Limpor, halsband, tavlor och tingeltangel.

Twinsen, Mika och fammo kom senare, William for på ett kalas till en klasskompis och jag strosade helt solo en stund. Njutbart!

Äkta julmat inmundigades i Kultatalo!