Skip to content

Sönder

3 december, 2013

Hej liv.

Vissa dagar är så fulla av verklighet, att man bara önskade att det var sommar igen. Då skulle jag lägga mig på rygg i gräset och insupa solen. Tanka. Fylla på med ljus. Idag var det väckning 06.30, sen har det flutit på. Min praktik började. Jag är på kirurgen igen – allt är nytt, fast det är välbekant. De bygger om, jag har glömt en del småsaker, och eftersom det gick så bra förra gången förväntas jag kunna en hel del. Jag är glad över förtroendet, det känns fint att bli anförtrodd ansvar – att jag funkar som en av dem, förutom att jag inte får lön. Än. Min näsa är full av den där doften, eller lukten. Våta, blodiga instrument och väteperoxid. Perätticksyra. Klor. Och känslan av hur fint det blir när det blir rent och snyggt.

Sen rakt hem, i ca tio minuter. Iväg igen för att sjunga med kören på servicehemmet. Det är vanligtvis sjukt roligt att glädja de äldre, men just idag satt framträdande och övning (svår!) bara ihop. Jag har mycket mera tics än vanlig och det är både pinsamt och irriterande. Det är min kropps sätt att säga ifrån.

Därför kröp jag ner bland mina älskade småtroll klockan halv tio, grät en smula för att jag knappt hunnit se dem sen i morse och undrade om det här är livet, medan jag funderade på min stora som som sliter sönder halare och innetossor, just när man tyckte att det hade ordnat sig så alla HAR kläder i vinter.

William ja. Han började prata på som en galning när jag kom hem och han bara ”ville att jag skulle klia ryggen och sjunga”. Han ville höra om vad ”jag gör på det där jobbet, om alla opereringssakerna!” Jag berättar om saxar, slangar och knipsor. Om att läkare inte gör ont på människor, utan tar bort det onda. Hur bra de är, tänk att man kan fixa ett trasigt knä eller ett finger som är krossat. Jag är tvungen att avsluta den sena diskussionen för att han inte ska väcka de små eller bli för pigg.

Ja just det, den där radiogrejen är imorron. Hej till dig, om du inte tittat in förut. Va trevligt att du tog dig tiden. Jag är inte alltid såhär trött, men ganska ofta dramatisk, jag vet.

Imorron är det en ny dag, en ny gåva. Tack.

20131203-215603.jpg

Annonser
2 kommentarer leave one →
  1. 4 december, 2013 03:32

    Ibland är dagarna bara så URKiga….hoppas morgondagen blir bättre. Kram ❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: